Anders F. Rönnblom

Från Wikipedia
Anders F. Rönnblom
Anders F. Rönnblom på Big Ben i Stockholm 2013.
FödelsenamnAnders Folke Rönnblom
Född9 maj 1946 (77 år)
FödelseortStockholm, Sverige
Kända för"Det är inte snön som faller"
År som aktiv1958

Anders Folke Rönnblom, känd som Anders F. Rönnblom, född den 9 maj 1946 i Stockholm,[1] är en svensk musiker och designer. Rönnblom är troligen mest känd för den punkiga antijullåten "Det är inte snön som faller" från tidskriften Schlagers julsingel 1980; inte minst för den kontroversiella tecknade musikvideon till låten, som i flera år visades på julafton i SVT.[2] Animatören till videon heter Lennart Gustafsson (annars mest känd för barnfilmer som Råttis).[3]

Under sin långa karriär har han utgivit mer än 20 fullängdsskivor. Från att på 1960-talet skrivit låttexter enbart på engelska övergick han i början av 1970-talet till att skriva på svenska. Hans texter, som rör sig mellan det ironiska och det sårbara, har av fans och kritiker ofta rönt uppskattning, men han har också kritiserats för att de skulle vara "svåra" och alltför inåtvända.[källa behövs]

Av albumen är 1980 års Rapport från ett kallt fosterland och 1981 års Vit flagg de mest framgångsrika, de enda som legat på den svenska hitlistan (bägge nådde som bäst plats 42).[4]

Biografi

Rönnbloms första inspelning gjordes 1958, en lackskiva med bandet Genua Skiffle Group. Under 60-talet spelade han med otaliga rockgrupper, en av de första under åren 1962-63 var Kjell Henning & Four Stars. I gruppen fanns bl a låtskrivaren och basisten/gitarristen Lennart Clerwall och gitarristen Inge Josephson. Med gruppen Bob Major & the G.I.:s släppte Anders F en EP och en singel 1964 och Anders & Nicko gav ut en singel 1966. När han efter drygt 300 skrivna engelska låtar 1970 övergick till svenska språket blev han en av pionjärerna när det gäller att kombinera visor och rock i Sverige. Under tidigt 70-tal tillhörde han de artister som ansågs mest lovande och intressanta för svensk rock[källa behövs]. Det riktigt stora folkliga genombrottet uteblev dock, trots att kanske främst "Ramlösa Kvarn" från 1972 blev mycket uppskattad. Rönnblom tillhörde aldrig den alternativa musikrörelsen ("proggen"), trots att han verkade under dess storhetstid och trots att många av hans texter präglades av samhällsengagemang. Mer speciell är hans personliga folkhemsvariant av beatpoesi inspirerad av Beat Generation.

Åren 1980-1984 hade Rönnblom hits som "Jag kysste henne våldsamt", "Det är inte snön som faller" och "Europa brinner". I och med samlingsboxen, nya plattor och regelbundet livespelande har Rönnblom på 2000-talet nått en ny topp i sin långa karriär[källa behövs].

Rönnbloms konserter präglas ofta av en jazzig/bluegrassrockig spontan attityd som pendlar mellan attack och mer "laid back", och han är mån om att variera såväl setlistorna som låtarna i sig. Detta möjliggörs genom ett samspelt fast kompband som med enstaka medlemsbyten hållits intakt sedan slutet av 80-talet och projektet Bravado Bravado. Grateful Dead är en uttalad ledstjärna, men Rönnblom har som inspiratörer också nämnt bland andra Bob Dylan, Beach Boys (Brian Wilson), Buffalo Springfield, Tom Verlaine, Little Feat och Captain Beefheart. Han har ett troget följe fans av vilka de mest ihärdiga brukar benämnas "F-heads". Under 2000-talet har Rönnblom och hans AFR Band turnerat i allt större omfattning.

Vid sidan av musiken har han drivit designbyrån Matchbox tillsammans med fotografen Mariann Eklund. Han utgav också under åren 1991-2004 ett engelskspråkigt magasin om konst, design och datorgrafik och uppträdde därtill som föreläsare vid mässor och happenings världen runt, till exempel i Tokyo och San Francisco.

Diskografi - Album

Filmer

Böcker

Tidskrifter

Bravado Bravado, Caviar Pizza Band, AFR Band

Jesper Lindberg gästade livebandet också många gånger under den period han inte var fast medlem. Bland andra gästmusiker som återkommit ett flertal gånger genom åren kan nämnas Mats ”Magic” Gunnarsson, Stefan Guran Lilja och Emma Essinger (saxofon), Nicke Andersson, Amanda Roman, Ebba Forsberg och Maria Blom (sång), Susanne Ericsson, Sara Edin, Lotta Johansson (fiol).

Referenser

Externa länkar