Anna Lindhagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anna Lindhagen 1920-tal
Gravvård på Norra begravninsplatsen i Solna.

Anna Lindhagen, född 7 april 1870 i Stockholm, död 15 maj 1941 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och kvinnosaksaktivist. Hon var dotter till Albert Lindhagen samt syster till Carl Lindhagen och Arthur Lindhagen. Lindhagen är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Socialt arbete[redigera | redigera wikitext]

Anna Lindhagen utbildade sig till sjuksköterska och var mycket aktiv i arbetarrörelsen. Hon arbetade med stor empati som barnavårdsinspektor vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå 1902–1925. Hon var redaktör för Morgonbris 1911–1916.

Lindhagen var ledamot av stadsfullmäktige åren 1911–1923. Hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och faderlösa. I april 1915 var hon en av Sveriges 16 delegater i den internationella fredskonferensen för kvinnor i Haag.

Med stort engagemang utförde hon ett betydelsefullt arbete för bevarandet av den småskaliga bebyggelsen på Södermalm såväl beträffande exteriörer och trädgårdar som ett antal tidstypiska interiörer.

Roll inom koloniträdgårdens framväxt[redigera | redigera wikitext]

Anna Lindhagen var tillsammans med Anna Åbergsson drivande kraft i koloniträdgårdrörelsens framväxt i Sverige. År 1906 bildades på Anna Lindhagens initiativ Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm (föregångaren till dagens Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar, FSSK) där Anna Lindhagen blev föreståndare och Anna Åbergsson kassör.

Hon var medlem av Stockholms skönhetsråd från 1921.

Engagemang i kvinnosaken[redigera | redigera wikitext]

Anna Lindhagen var också engagerad i striden för kvinnlig rösträtt. Hennes bror Carl var känd som en av kvinnorörelsens mest aktiva sympatisörer i riksdagen. Våren 1902, då ett förslag om kvinnlig rösträtt hade förkastats i riksdagen, var hon en av dem som kallade till möten för bildandet av en rösträttsförening, vilket skulle komma att bli Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Möten hölls då både av företrädare för högern, så som Fredrika-Bremer-förbundet, och av profiler på vänsterkanten som hon själv.

Under sin tid inom rösträttsrörelsen utgjorde Anna Lindhagen med sin bakgrund i överklassen och sina vänsteråsikter en länk mellan den något borgerliga rösträttsrörelsen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och de socialdemokratiska kvinnoförbunden, som också stödde kvinnlig rösträtt. I juni 1911 deltog hon i de fraktionsstrider som skakade LKPR då man i praktiken övergav sin politiskt neutrala hållning genom att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, vilket i praktiken var högern.

Vid LKPR:s segermiddag i maj 1919 var hon talesperson för de socialdemokratiska kvinnorna, och uppläste deras svar på rösträttsförbundets hälsning med anledning av rösträttens införande.

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

Skulpturen vid Fjällgatan

Borgarrummen[redigera | redigera wikitext]

Vid Fjällgatan på Södermalm i Stockholm finns ett litet levande museum, "Borgarrummen", som hedrar Anna Lindhagen. "Borgarrummen" visar hur en borgarfamilj bodde i mitten av 1800-talet och består av 6 rum och kök, möblerad av Anna Lindhagen, delvis med saker från hennes eget hem. De sista åren av sitt liv bodde hon i två av museets rum. Inte långt härifrån, vid Stigbergsgatan finns Anna Lindhagens täppa, en liten park som anlades av Anna Lindhagen i början av 1930-talet.

Skulptur[redigera | redigera wikitext]

Utanför Borgarrummen står sedan 1987 en skulptur visande Anna Lindhagen, som skapades av Kerstin Kjellberg-Jacobsson. Skulpturen är gestaltat som en stor medalj med fram- och baksida. Framsidan bär en inskription som lyder:

Rättfärdighet och skönhet i världen – mer planmässighet mer rättfärdighet i arbetet härför vare vår strävan.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Barns och mödrars rätt: särskilt med hänsyn till frågan om bidrag från försumliga försörjare och om barnpensionering. - Stockholm, 1913.
  • Idyller och utsikter: bilder från Stockholms natur och bebyggelse. - Stockholm, 1923.
  • Koloniträdgårdar och planterade gårdar. - Stockholm, 1916.
  • Vad vi tänkte: minnen. - Stockholm, 1941.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]