Basilika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andra företeelser som heter basilika, se Basilika (krydda) och Basilika (lagbok)
En basilika, i det här fallet katedralen i argentinska Salta.
Basilikan Santa Sabina i Rom 2008. Mittskeppet är högre än de bägge sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet.
Interiör från Uppsala domkyrka med det högre mittskeppet till vänster och det lägre sidoskeppet till höger.

Basilika i arkitektonisk mening är en byggnad av halltyp – förebilden för många kristna kyrkobyggnader.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under antiken användes större byggnader, kallade basilikor, som domstols- eller butikslokaler. Den första kristna basilikan byggdes på 300-talet i Rom. Därefter uppfördes i hela hela romarriket, från England till Mesopotamien, kyrkor i basilikastil. I Västeuropa vidmakthöll den sin ledande ställning cirka tusen år.[2] Tre av Roms fyra patriarkalkyrkor, San Pietro in Vaticano (Peterskyrkan), San Giovanni in Laterano (Laterankyrkan, den äldsta byggd 314-318[3]) samt San Paolo fuori le Mura, tillhör kristendomens första basilikor, samtliga invigda på 320-talet. De har sedan dess genomgått omfattande om- och tillbyggnader. Ett ståtligt exempel på en numera raserad basilika är MaxentiusbasilikanForum Romanum i Rom.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Basilikans arkitektoniska förebild var en romesk torghall för rättförrättningar och handel med dess struktur av en rektangulär byggnad mittskepp med sidoskepp avskilda från mittskeppet av kolonnader. Sådan var bland andra Basilika Julia vid Forum Romanum, Basilika Ulpia vid Trajanus forum i Rom. I domstolsbyggnader fanns i mittskeppets förlängning en upphöjning för domstolen, den så kallade tribunen. Sidokolonnerna gick ibland i två våningar, såsom i basilikan i Pompeji.[4]

Tribunen hade ibland en särskild utbyggnad av halvrund form (absid), så som i Konstantinbasilikan i Rom, vilken har korsval i huvudavdelningen och tunnvalv i sidoavdelningarna. Även i andra större basilikor fanns salar med halvrund tribunplats som Flaviernas kejsarpalatsPalatinen. Sådana hallar och salar förändrades lätt när de kristna på 300-talet fick makten i Romarriket lätt förändras till gudstjänstrum. Under San Clemente finns resterna efter en tidig kristen kyrka från 300-talet utförd efter denna modell.[5]

Liknande kyrkor i form av en långsträckt byggnad med bredare och högre mittrum, omgivet av lägre och smalare mittskepp blev standard under 300- och 400-talen. Orienteringen följde till en börja den i förkristna tempel vanliga med huvudingång i öster, men redan under 300-talet började de med utgångspunkt i Syrien att omvändas så att altarplatsen förlades i öster. Altarplatsen med absiden bakom kunde utvidgas åt sidorna och framåt i mittskeppet. Utvidgning med sidorum i norr och söder, liknade alæ i de romerska husen, förekommeri en del kyrkor i Rom. De kom att bli grunden för systemet med korsflyglar, Konstantinbasilikan har en sådan grundplan. I Egypten, Syrien och Armenien förekommer en anordning med korsflyglarna halvrunt avslutade, liksom huvudkoret, så bland annat i Födelsekyrkan.[6]

Mellan altar- och prästrummet, presbyteriet och församlingsrummet började man reden vid denna tid uppföra en båge, triumfbågen. Istörre kyrkor fanns fem skepp i långhuset, annars tre eller ett. Skeppen, av vilka det mellersta hade särskild belysning från högkyrkan åtskiljdes av kolonnrader, i början med rakt klassiskt bjälkverk, senare med pelare och bågar. Vid långhusets västra sida vidtog en förhall, narthex, någon gång även en yttre sådan, pronaos, ibland är den lik en öppen loggia.[7]

Utanför denna förhall anlade man ofta i de östliga kyrkorna ofta en förgård med kolonnhallarna omkring en brunn eller vattenbehållare, cantharus i mitten. Gården kallas med förebild från det antika huset atrium.[8]

Den kristna basilikan dök upp ungefär samtidigt i Mellanöstern och Rom och sprider sig till Spanien, Frankrike och Tyskland, där den fick en viss uppblomstring under karolingisk tid. vid sidan av Rom blev Ravenna en huvudort för basilikans blomstring. Den blev i Västerlandet den förhärskande kyrkotypen och den därefter följande kyrkobyggnadskonsten utvecklade sig ur den. I det östkristna området får centralkyrkan större spridning, även om vissa såsom Sofiakyrkan i Konstantinopel är tydligt basilikainfluerade.[9]

De utgjorde förebild för de kristna rummen ända in på 1800-talet.

Basilikans långsmala rum avslutas med en halvcirkelformad utbyggnad, absid, som i gotiken motsvaras av koret. Basilikorna är liksom andra kyrkbyggnader orienterade i östlig-västlig riktning, något som bygger på den kristna föreställningen att Kristus vid sin återkomst till jorden kommer att uppenbara sig i öster.

På en äkta basilika reser sig mittskeppet över sidoskeppen så att fönsteröppningar bildas i utrymmet mellan. Reser sig mittskeppet inte tillräckligt högt för att ge utrymme åt fönster kallas kyrkobyggnaden för en pseudobasilika. En basilika där mitt- och sidoskepp är separerade av pelare istället för kolonner, kallas pelarbasilika.

Under renässansen återfick Basilika sin ursprungliga betydelse av torghall, bland annat i Andrea Palladios arkitektur. Under 1800-talet blev basilikan populär som grund även för större profana byggnader.[10]

Basilika i kanonisk mening[redigera | redigera wikitext]

Basilika är dessutom en kanonisk (kyrkorättslig) term för att beteckna vissa kyrkobyggnader som av historiska eller andra skäl åtnjuter en särskild status inom den katolska världen.[11] Dessa kyrkor är vanligtvis exempta, det vill säga undantagna från den ordinarie kyrkliga jurisdiktionen.

Särskilt betydelsefulla är de fyra huvudbasilikorna (basilicae maiores) i Rom: Lateranbasilikan, Peterskyrkan, San Paolo fuori le Mura och Santa Maria Maggiore. Andra kända basilikor i kanonisk mening är exempelvis Sankt Franciskus basilika i Assisi och basilikan Sacré-Cœur i Paris.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Basilika (arkitektur))
  2. ^ Davies, John Gordon; Hellerström A. O. T. (1968). Liturgiskt handlexikon. Stockholm: Verbum. Libris 710376 
  3. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. sid. 185. ISBN 978-91-7580-336-4 
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 219-220 
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 220 
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 220-221 
  7. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 221-222 
  8. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 222 
  9. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 222 
  10. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Basilika (arkitektur))
  11. ^ "basilika". NE.se. Läst 5 februari 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]