Basilika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om kyrkotypen basilika. För kryddörten, se Basilika (krydda).
Basilikan Santa Sabina i Rom 2008. Mittskeppet är högre än de bägge sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet.
Interiör från Uppsala domkyrka med det högre mittskeppet till vänster och det lägre sidoskeppet till höger.

Basilika i arkitektonisk mening är en kyrkobyggnad av halltyp – förebilden för alla kristna kyrkobyggnader.

Innehåll

[redigera] Historik

Den första kristna basilikan byggdes på 300-talet i Rom; fram till dess hade kristendomen och dess gudstjänst varit förbjuden i Romerska riket. Tre av Roms fyra patriarkalkyrkor, San Pietro in Vaticano (Peterskyrkan), San Giovanni in Laterano (Laterankyrkan, den äldsta byggd 314-318[1]) samt San Paolo fuori le Mura, tillhör kristendomens första basilikor, samtliga konsekrerade (invigda) på 320-talet. De har sedan dess genomgått omfattande om- och tillbyggnader. Ett ståtligt exempel på en numera raserad basilika är MaxentiusbasilikanForum Romanum i Rom.

[redigera] Arkitektur

Basilikans arkitektoniska förebild var den romerska förvaltningsbyggnaden och dess struktur med mittskepp med klerestorium och sidoskepp avskilda från mittskeppet av kolonnader. De utgjorde förebild för de kristna rummen ända in på 1800-talet.

Basilikans långsmala rum avslutas med en halvcirkelformad utbyggnad, absid, som i gotiken motsvaras av koret. Basilikorna är orienterade i östlig-västlig riktning vilket beror på att Kristus enligt kristen tradition vid sin återkomst kommer att visa sig i öster.

På en äkta basilika reser sig mittskeppet över sidoskeppen så att fönsteröppningar bildas i utrymmet mellan. Reser sig mittskeppet inte tillräckligt högt för att ge utrymme åt fönster kallas kyrkobyggnaden för en pseudobasilika. En basilika där mitt- och sidoskepp är separerade av pelare istället för kolonner, kallas pelarbasilika.

[redigera] Basilika i kanonisk mening

Basilika är dessutom en kanonisk (kyrkorättslig) term för att beteckna vissa kyrkobyggnader som av historiska eller andra skäl åtnjuter en särskild status inom den katolska världen. Dessa kyrkor är vanligtvis exempta, det vill säga undantagna från den ordinarie kyrkliga jurisdiktionen.

Särskilt betydelsefulla är de fyra huvudbasilikorna (basilicae maiores) i Rom: Lateranbasilikan, Peterskyrkan, San Paolo fuori le Mura och Santa Maria Maggiore. Andra kända basilikor i kanonisk mening är exempelvis Sankt Franciskus basilika i Assisi och basilikan Sacré-Cœur i Paris.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

  1. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. sid. 185. ISBN 978-91-7580-336-4 
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk