Basilika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andra företeelser som heter basilika, se Basilika (krydda) och Basilika (lagbok)
En basilika, i det här fallet katedralen i argentinska Salta.
Basilikan Santa Sabina i Rom 2008. Mittskeppet är högre än de bägge sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet.
Interiör från Uppsala domkyrka med det högre mittskeppet till vänster och det lägre sidoskeppet till höger.

Basilika i arkitektonisk mening är en kyrkobyggnad av halltyp – förebilden för alla kristna kyrkobyggnader.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under antiken användes större byggnader, kallade basilikor, som domstols- eller butikslokaler. Den första kristna basilikan byggdes på 300-talet i Rom. Därefter uppfördes i hela hela romarriket, från England till Mesopotamien, kyrkor i basilikastil. I Västeuropa vidmakthöll den sin ledande ställning cirka tusen år.[1] Tre av Roms fyra patriarkalkyrkor, San Pietro in Vaticano (Peterskyrkan), San Giovanni in Laterano (Laterankyrkan, den äldsta byggd 314-318[2]) samt San Paolo fuori le Mura, tillhör kristendomens första basilikor, samtliga invigda på 320-talet. De har sedan dess genomgått omfattande om- och tillbyggnader. Ett ståtligt exempel på en numera raserad basilika är MaxentiusbasilikanForum Romanum i Rom.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Basilikans arkitektoniska förebild var den romerska förvaltningsbyggnaden och dess struktur med mittskepp med klerestorium och sidoskepp avskilda från mittskeppet av kolonnader. De utgjorde förebild för de kristna rummen ända in på 1800-talet.

Basilikans långsmala rum avslutas med en halvcirkelformad utbyggnad, absid, som i gotiken motsvaras av koret. Basilikorna är liksom andra kyrkbyggnader orienterade i östlig-västlig riktning, något som bygger på den kristna föreställningen att Kristus vid sin återkomst till jorden kommer att uppenbara sig i öster.

På en äkta basilika reser sig mittskeppet över sidoskeppen så att fönsteröppningar bildas i utrymmet mellan. Reser sig mittskeppet inte tillräckligt högt för att ge utrymme åt fönster kallas kyrkobyggnaden för en pseudobasilika. En basilika där mitt- och sidoskepp är separerade av pelare istället för kolonner, kallas pelarbasilika.

Basilika i kanonisk mening[redigera | redigera wikitext]

Basilika är dessutom en kanonisk (kyrkorättslig) term för att beteckna vissa kyrkobyggnader som av historiska eller andra skäl åtnjuter en särskild status inom den katolska världen.[3] Dessa kyrkor är vanligtvis exempta, det vill säga undantagna från den ordinarie kyrkliga jurisdiktionen.

Särskilt betydelsefulla är de fyra huvudbasilikorna (basilicae maiores) i Rom: Lateranbasilikan, Peterskyrkan, San Paolo fuori le Mura och Santa Maria Maggiore. Andra kända basilikor i kanonisk mening är exempelvis Sankt Franciskus basilika i Assisi och basilikan Sacré-Cœur i Paris.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Davies, John Gordon; Hellerström A. O. T. (1968). Liturgiskt handlexikon. Stockholm: Verbum. Libris 710376 
  2. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. sid. 185. ISBN 978-91-7580-336-4 
  3. ^ "basilika". NE.se. Läst 5 februari 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]