Bleach

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om musikalbumet Bleach. För manga- och animeserien med samma namn, se Bleach (manga).
Bleach
Nirvana-Bleach.png
Studioalbum av Nirvana
Utgivning USA 15 juni 1989
Storbritannien augusti 1989
Sverige 23 oktober 1989
Inspelat juni-september 1988[1] och 24 december 1988–24 januari 1989, Reciprocal Recording i Seattle
Genre Grunge
Längd 37:19
Skivbolag
  • Tupelo Recording Company, Geffen (Europa)
  • Sub Pop (USA)
  • Waterfront Records (Australien)
Producent Jack Endino
Professionella recensioner
Nirvana-kronologi
Bleach
(1989)
Blew
(1989)
Singlar från Bleach
  1. "Love Buzz"
    Släppt: 1 november 1988

Bleach är det amerikanska grungebandet Nirvanas debutalbum, släppt den 15 juni 1989 via skivbolaget Sub Pop. Efter att Nirvana hade släppt singeln "Love Buzz" i november 1988 förberedde sig bandet i två till tre veckor inför inspelningen av ett studioalbum, där den huvudsakliga inspelningen av Bleach ägde rum mellan december 1988 och januari 1989 i Reciprocal Recording i Seattle, Washington tillsammans med producenten Jack Endino. Kurt Cobain, som skrev de flesta låtarna på albumet, sade att Sub Pop hade satt press på Nirvana att spela in "rocklåtar" och Cobain ansåg även att han inte fick utlopp för de influenser han egentligen hade, vilka var mycket mer konstnärliga och inspirerade av popmusiken.

Endino fakturerade Nirvana för trettio timmars arbete till en kostnad av $606,17. Jason Everman, en gitarrist som var imponerad av Nirvanas tidigare demoutgivning, bestämde sig för att betala denna summa pengar åt bandet och som tack för detta fick han som hastigast gå med i Nirvana som deras kompgitarrist. Everman medverkade inte på Bleach, annat än på fotografiet på skivomslaget, men står ändå utskriven som kompgitarrist på albumets baksida. Albumets arbetstitel var Too Many Humans, men det döptes om sedan Nirvana hade varit i San Francisco, Kalifornien. Där hade Cobain sett en affisch som uppmanade heroinberoende personer att använda blekmedel (på engelska: "bleach") på sprutans nål innan de injicerade drogen intravenöst, för att på så sätt undvika risken att drabbas av aids. På affischen stod sloganen "Bleach your works before you get stoned".

Bleach har mestadels fått positiv kritik och sålde runt 40 000 exemplar i USA innan Nirvanas andra album Nevermind hade släppts. Numera är det Sub Pops bäst säljande lansering någonsin och albumet har sålt över fyra miljoner exemplar världen över. Bleach nådde som bäst plats 23 i Belgien, men har även nått placeringar såsom plats 33 i Storbritannien, plats 34 i Australien och plats 89 i USA. Albumet har certifierats platinum i USA, 2× guld i Frankrike och guld i både Kanada och Polen. 2009, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes Bleach i en 20th Anniversary Deluxe Edition som innehöll de tidigare tretton låtarna, men även tolv låtar som spelats in vid en konsert den 9 februari 1990 på Pine Street Theatre i Portland, Oregon.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kurt Cobain och Krist Novoselic träffades första gången 1985 och då de båda gillade bandet The Melvins vistades de ofta i bandets replokaler. Efter några misslyckade försök att bilda ett eget band rekryterade duon trummisen Aaron Burckhard och skapade den första uppsättningen av det som så småningom skulle bli Nirvana. Senare, när Cobain beskrev bandets tidigaste sound, hävdade han att de "härmade Gang of Four och Scratch Acid".[2] Inom några månader hade Burckhard blivit avskedad från bandet. Han ersattes tills vidare av The Melvins trummis Dale Crover, som spelade på Nirvanas första demoutgivningar. Dave Foster gjorde sedan en kort tjänstgöring som bandets trummis.[3]

Under dessa inledande månader testade bandet ett antal olika namn, däribland Skid Row, Pen Chap Chew och Ted Ed Fred. Bandet bestämde sig till sist för Nirvana i början av 1987; enligt Cobain eftersom han ville ha "ett vackert, fint och sött namn istället för ett elakt och rått punkrocksnamn".[4][en 1] Nirvana genomförde sin första spelning under det namnet i mars samma år. Ett par månader senare kom Cobain och Novoselic överens om att anlita trummisen Chad Channing.[5] Nirvanas första skivutgivning var singeln "Love Buzz" som utkom i november 1988 på skivbolaget Sub Pop.[6]

Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Bruce Pavitt, den dåvarande chefen för Sub Pop, bestämde att Bleach skulle bli helt omsekvenserat och på grund av detta fördröjdes lanseringen av albumet tills Sub Pop hade fått ihop tillräckligt med pengar för att kunna lansera det.

Efter att Nirvana hade släppt singeln "Love Buzz" i november 1988 förberedde sig bandet i två till tre veckor inför inspelningen av ett studioalbum, fastän Sub Pop bara hade bett Nirvana spela in en EP.[7] Den huvudsakliga inspelningen av Bleach ägde rum i Reciprocal Recording i Seattle, Washington tillsammans med producenten Jack Endino. Den första inspelningssessionen var den 24 december 1988 och den var fem timmar lång.[8] Nirvana spelade sedan in för albumet igen 29–31 december samma år samt den 14 och 24 januari 1989.[9] Tre av låtarna ("Floyd the Barber", "Paper Cuts" och "Downer") hade spelats in i Reciprocal Recording tidigare under 1988, då tillsammans med trummisen Dale Crover. Nirvana försökte spela in dessa låtar tillsammans med Channing, men i slutändan bestämde sig bandet för att mixa in Crovers trumspelande i de versioner av låtarna som kom med på albumet.[10] Låten "Big Long Now" spelades in, men togs bort från albumet eftersom Cobain kände att det redan fanns tillräckligt med långsamma och musikaliskt tunga låtar på Bleach samt att han inte vill släppa den låten just då.[9] Under de första inspelningsdagarna sänkte Cobain och Novoselic tonarten på sina gitarrer och de benämnde musikstilen för "doom pop". Tonarten höjdes senare igen och låtarna spelades in igen; den enda låt som blev kvar på albumet med denna sänkta tonart var "Blew".[11] Albumet redigerades och sekvenserades sedan, men den dåvarande chefen för Sub Pop Bruce Pavitt bestämde att albumet skulle bli helt omsekvenserat. På grund av detta fördröjdes lanseringen av Bleach tills Sub Pop hade fått ihop tillräckligt med pengar för att kunna lansera albumet.[10]

Endino fakturerade Nirvana för trettio timmars arbete till en kostnad av $606,17. Jason Everman, en gitarrist som var imponerad av Nirvanas demoutgivning med Crover, bestämde sig för att betala denna summa pengar åt bandet. Han gick även som hastigast med i Nirvana som deras kompgitarrist.[10] Everman syns på skivomslaget och skrivs även ut som kompgitarrist fastän han inte var med och spelade in några låtar. Novoselic har sagt att de valde att skriva ut Evermans namn på albumet eftersom de ville att "han skulle känna sig hemma i bandet".[12][en 2]

Musik och låttext[redigera | redigera wikitext]

Enligt Cobain passade Bleach perfekt in i med de andra grungealbumen som Sub Pop släppte vid denna tid. Cobain sade att Sub Pop hade satt press på Nirvana att spela in "rocklåtar" och att han då gjorde avskalade låtar som han själv jämförde med de av Aerosmith. Cobain ansåg även att han inte fick utlopp för de influenser han egentligen hade, vilka var mycket mer konstnärliga och inspirerade av popmusiken, utan att Nirvana tvingades att släppa ett grungealbum för att kunna få en stadig skara beundrare.[13] I en intervju från 2001 med tidskriften Rolling Stone sade Novoselic att bandet i sin skåpbil under en pågående turné hade spelat ett kassettband med The Smithereens på ena sidan och black metal-bandet Celtic Frost på andra sidan och han antydde att kombinationen hade haft en inverkan på bandets musik under denna tidsperiod.[14] Låtarna har beskrivits som "medvetet dystra, klaustrofobiska och med låttexter som är glesa"[en 3] och det har även sagts att låtarna saknar den speciella känsla som fanns när Nirvana uppträdde med dem live. Cobain själv ansåg att låtstrukturen var endimensionell och att hans mål var att presentera "lyckan i sig som mer polerad och världsvan".[15][en 4]

Författaren Christopher Sandford ansåg att låten "Paper Cuts" var folkmusiksinspirerad och att den hade en rytm som var snarlik den hos Led Zeppelins tidiga låtar. Sandford tyckte att både "Mr. Moustache" och "Downer" riktade sig till Nirvanas manliga beundrare och han ansåg att "Downer" i synnerhet visade vilket förakt gruppen hade för sina beundrare. "School", som enbart innehåller fyra textrader, tyckte Sandford var minnesvärd för dess refräng medan han ansåg att "Scoff" riktade kritik mot Cobains föräldrar. Sandford menade att "Negative Creep" var självbiografiskt skriven av Cobain[16] och IGN beskrev låten som ett praktexempel på grungesoundet från Seattle.[17] Sandford tyckte för övrigt att "About a Girl" hade en harmonisk melodi och en ironisk refräng[16] och i tidskriften Sounds skrev Keith Cameron att låten var uppiggande och spännande att lyssna på, men att det fanns en påtaglig känsla av fara bakom låten. Cameron ansåg att "About a Girl" när som helst kunde falla isär eftersom det inte fanns någon lättnad i den.[18] I boken Nirvana: Teen Spirit - The Stories Behind Every Song skrev författaren Chuck Crisafulli att han tyckte att "About a Girl" stod ut i mängden eftersom både låtens uppkomst och ämne var väldigt verkliga, då Cobain skrev låten till sin före detta flickvän Tracy Marander; Marander själv fick inte reda på att "About a Girl" var tillägnad henne förrän hon läste om det i Michael Azerrads bok Come as You Are: The Story of Nirvana. Crisafulli ansåg att låten fick med all ilska och ömhet som fanns i Cobains och Maranders misslyckade förhållande och att låten är uppbyggd på ett väldigt snärtigt sätt.[19]

I en intervju med tidskriften Spin 1993 berättade Cobain att när han skrev låttexterna till Bleach brydde han sig inte det minsta om vad dessa handlade om. Han sa även att runt åttio procent av låttexterna skrevs kvällen innan låten skulle spelas in[20] och att han ofta arbetade med låttexterna på väg till inspelningsstudion.[10] Cobain sade att han kände sig förbannad när han skrev låttexterna, men att han inte visste varför. Han sade även att så länge låttexterna inte var sexistiska eller pinsamma tyckte han att det var okej att sjunga dem. Cobain förklarade att han inte värnade om låttexterna till någon av låtarna på Bleach.[20] Icke desto mindre ansåg Nirvanas levnadstecknare Michael Azerrad att flera av låtarna reflekterade Cobain och vissa händelser i hans liv.[21] Azerrad skrev att "School" riktade kritik mot Seattles musikkultur (då framförallt Sub Pop)[22] och att "Mr. Moustache" visade på Cobains motvilja för machokulturen.[23] Enligt Mark Wallace berörs även machokulturen i "Floyd the Barber". Låtens namn kommer från rollfiguren Floyd Lawson, spelad av Howard McNear, i TV-serien The Andy Griffith Show; i "Floyd the Barber" torteras och mördas en person av flera av rollfigurerna från TV-serien. Wallace kallar låten för en "paranoid fantasi" som enligt honom visar på hur Cobain föraktade och kände sig hotad av de ideal som fanns i samhället vid tidpunkten.[24]

Lansering och marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

Texten på den affisch som inspirerade Nirvana att döpa om albumet från Too Many Humans till Bleach.

Fotografiet på skivomslaget togs av Cobains före detta flickvän Tracy Marander[25] den 1 april 1989 under en konsert på konstgalleriet Reko/Muse i Olympia, Washington.[26] I februari 1989 uppträdde Nirvana på USA:s västkust, bland annat på University of Washington.[27] Bandet påbörjade sin första europaturné, tillsammans med bandet Tad, i Newcastle upon Tyne, England den 23 oktober 1989. Den 3 december samma år spelade Nirvana en bejublad konsert på London Astoria i London, England och särskilt Cobains klädsel fick stor uppmärksamhet under denna konsert. Cobain kommenterade med att säga att han inte hade för avsikt att starta någon modefluga eller att agera som någon förebild.[15] Den 1 april 1990 gav sig Nirvana ut på sin andra USA-turné och under denna turnén ersattes Channing av Crover.[27]

Albumets arbetstitel var Too Many Humans[28], men det döptes om efter att Nirvana hade varit i San Francisco, Kalifornien. Där såg nämligen Cobain en affisch som uppmanade heroinberoende personer att använda blekmedel (på engelska: "bleach") på sprutans nål innan de injicerade drogen intravenöst, för att på så sätt undvika risken att drabbas av aids. På affischen stod sloganen "Bleach your works before you get stoned".[10][29] Bleach släpptes slutligen den 15 juni 1989 i USA[30], i augusti 1989 i Storbritannien[31] och den 23 oktober 1989 i Sverige.[32] I Australien lanserades Bleach av Waterfront Records och de släppte albumet med flera olika färger på texten på skivomslaget och på själva vinylskivan. Detta skedde fram tills albumets CD-lansering 1992.[33]

I april 1992, i kölvattnet av framgångar med Nirvanas andra album Nevermind, valde Sub Pop att lansera en remaster-utgåva av Bleach i USA. Denna utgåva innehöll två bonuslåtar ("Big Cheese" och "Downer") och albumet släpptes på LP, CD och kassettband. Den internationella lanseringen stod Geffen Records för.[34] Med CD-utgåvan fick man ett albumhäfte som innehöll flera fotografier på bandet, tagna mellan 1987–1990.[35] 2009, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes Bleach i en 20th Anniversary Deluxe Edition som innehöll de tidigare tretton låtarna, men även tolv låtar som spelats in vid en konsert den 9 februari 1990. Låtarna hade blivit mixade av Endino i februari 2009 och remastrade månaden efter av George Marino.[36]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

 Professionella recensioner
Publikation Betyg
About.com [37]
Allmusic [38]
BBC Music Positiv[39]
Drowned in Sound [40]
Expressen [41]
Kerrang! [42]
New Musical Express [43]
Pitchfork Media [44]
Rolling Stone [45]
The A.V. Club A-[46]

Bleach har mestadels fått positiv kritik. Anthony Carew från About.com skrev att Bleach var ett av de album som skulle komma att definiera hela 1990-talet. Carew slutgiltiga betyg var 4 av 5.[37] Stephen Thomas Erlewine från Allmusic ansåg att albumet hade flera bra låtar på sig, men att Nirvana inte visade hela sin potential med Bleach. Erlewine gav albumet 3,5 av 5 i betyg.[38] Anthony Leaver från BBC Music tyckte att Bleach kändes kaotiskt och smutsigt, men han skrev även att det vad var Nirvana och grunge stod för.[39] Mark Powell från Drowned in Sound ansåg att Bleach var som starkast i mitten och han ansåg att albumet kunde bli irriterande att lyssna igenom på en och samma gång. Powell gav albumet 7 av 10 i betyg.[40] Per Hägred från Expressen tyckte att det var detta album som satte Seattle på kartan som en musikstad och han skrev att "[k]raften i 'Love buzz' blåser bort 'Like a prayer', 'The Look' och annat från 1989." Hägred gav albumet 4 av 5 i betyg.[41] Edwin Pouncey från New Musical Express ansåg att Bleach var det musikaliskt hårdaste albumet som Sub Pop hade gett ut och han skrev att det fick Mudhoney att låta som Genesis. Pouncey gav albumet betyget 8 av 10.[43]

Bleach sålde runt 40 000 exemplar i USA innan det att Nirvanas andra album Nevermind hade släppts.[47] Numera är det Sub Pops bäst säljande lansering någonsin[48] och albumet har sålt över fyra miljoner exemplar världen över.[49] Bleach nådde som bäst plats 23 i Belgien[50], men har även nått placeringar såsom plats 33 i Storbritannien[51], plats 34 i Australien[52] och plats 89 i USA[53]. I och med att Cobain avled i april 1994 tog sig Bleach återigen upp på vissa topplistor.[54] Bleach har certifierats platinum i USA[55][56], 2× guld i Frankrike[57] och guld i både Kanada[58] och Polen[59].

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Alla låtar är skrivna och komponerade av Kurt Cobain, om inte annat anges. 

# Titel Kompositör Längd
1. Blew     2:55
2. Floyd the Barber     2:18
3. About a Girl     2:48
4. School     2:42
5. Love Buzz[a]   Robbie van Leeuwen 3:35
6. Paper Cuts     4:06
7. Negative Creep     2:56
8. Scoff     4:10
9. Swap Meet     3:03
10. Mr. Moustache     3:24
11. Sifting     5:22
Total längd:
37:19




Noteringar
  • ^  "Love Buzz" var inte med på den ursprungliga brittiska utgåvan utan var istället ersatt av "Big Cheese". På den brittiska CD-utgåvan från 1992 var "Love Buzz" återställd som låt nummer 5 och "Big Cheese" kom istället med som en bonuslåt.
  • ^  Dessa inspelningar är från bandets konsert på Pine Street Theatre i Portland, Oregon den 9 februari 1990.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Albumets baksida på vilken Kurt Cobains namn är skrivet som Kurdt Kobain, Krist Novoselics förnamn är skrivet som Chris och Jason Everman står med som kompgitarrist även om han inte medverkade vid inspelningen av Bleach.

Övriga medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Dale Crover – trummor på låtarna "Floyd the Barber", "Paper Cuts" och "Downer"
  • Jason Everman – medverkade inte på Bleach, annat än på skivomslaget, men står ändå utskriven som kompgitarrist på albumets baksida
  • Jack Endino – producent
  • Tracy Marander – fotografi
  • Charles Peterson – fotografi
  • Lisa Orth – design
  • Jane Higgins – verkställande
  • Jeff Kleinsmith – design på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • George Marinomastering på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Alice Wheeler – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • David Groves – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Bruce Pavitt – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition

Topplistor[redigera | redigera wikitext]

Topplista Högsta listplacering
ARIA Charts[52][61] 34
Billboard 200[53][62] 89
Finlands officiella lista[63] 24
Media Control Charts[64] 24
Oricon[65] 46
Recording Industry Association of New Zealand[66][67] 30
UK Albums Chart[51][68][69] 33
Ultratop[50] 23
Ö3 Austria Top 40[70] 26

Certifikat[redigera | redigera wikitext]

Land Certifikat
Frankrike[57] 2× guld
Kanada[58] Guld
Polen[59] Guld
USA[55][56] Platina

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bleach (album), 20 juli 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enbart "Big Cheese" spelades in under denna tid och var inte med på den första utgåvan av albumet annat än i Storbritannien. Låten hade dock tidigare släppts på singeln "Love Buzz".
  2. ^ Azerrad 1994, s. 294
  3. ^ Azerrad 1994, s. 73
  4. ^ Azerrad 1994, s. 62
  5. ^ Azerrad 1994, s. 79
  6. ^ ”SP23 Nirvana: Love Buzz b/w Big Cheese” (på engelska). Pette Discographies. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2012. http://web.archive.org/web/20120820220005/http://www.pettediscographies.com/subpop/sp23.asp. Läst 24 september 2013. 
  7. ^ Azerrad 1994, s. 85-89
  8. ^ Azerrad 1994, s. 90
  9. ^ [a b] Gaar, Gillian G. (14 februari 1997). ”Verse Chorus Verse: The Recording History of Nirvana”. Goldmine. 
  10. ^ [a b c d e] Azerrad 1994, s. 91
  11. ^ Novoselic, Krist (27 oktober 2009). ”Bleach: Krist Novoselic Interviews Chad Channing” (på engelska). Seattle Weekly. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. http://web.archive.org/web/20131029192229/http://www.seattleweekly.com/2009-10-28/music/bleach-krist-novoselic-interviews-chad-channing/. Läst 8 april 2014. 
  12. ^ Azerrad 1994, s. 92
  13. ^ Azerrad 1994, s. 102
  14. ^ Fricke, David (13 september 2001). ”Krist Novoselic on Nevermind”. Rolling Stone. 
  15. ^ [a b] Sandford 2004, s. 112
  16. ^ [a b] Sandford 2004, s. 116-118
  17. ^ Gage, Josephine (23 september 2009). ”Nirvana Ultimate Mix: Our favorites from the originators of grunge.” (på engelska). IGN. Arkiverad från originalet den 7 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140307193655/http://www.ign.com/articles/2009/09/23/nirvana-ultimate-mix. Läst 23 juli 2012. 
  18. ^ Sandford 2004, s. 135
  19. ^ Crisafulli 1996, s. 28-36
  20. ^ [a b] Steinke, Darcey (oktober 1993). ”Smashing Their Heads on That Punk Rock”. Spin. 
  21. ^ Azerrad 1994, s. 97
  22. ^ Azerrad 1994, s. 100
  23. ^ Azerrad 1994, s. 99
  24. ^ Wallace, Mark (14 mars 2011). ”Nirvana's "Floyd the Barber" and The Andy Griffith Show” (på engelska). Suite. Arkiverad från originalet den 2 juni 2014. http://web.archive.org/web/20140602063732/https://suite.io/mark-wallace/58g62a4. Läst 2 juni 2014. 
  25. ^ McGovern, Kyle (13 januari 2014). ”Nirvana's 'Bleach' Album Cover Lovingly Remade With Legos: Iconic band's debut gets kid-friendly reimagining” (på engelska). Spin. Arkiverad från originalet den 14 januari 2014. http://web.archive.org/web/20140114225130/http://www.spin.com/articles/nirvana-bleach-cover-made-with-legos/. Läst 6 mars 2014. 
  26. ^ True 2006, s. 125-126
  27. ^ [a b] Sandford 2004, s. 378-379
  28. ^ Cross 2001, s. 105
  29. ^ CJ (12 juni 2014). ”Throwback Thursday: This Week in History” (på engelska). WBRU. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2014. http://web.archive.org/web/20140802124330/http://www.wbru.com/throwback-thursday-this-week-in-history-3/. Läst 23 oktober 2014. 
  30. ^ ”Today In Music History - June 15: 1989 – Nirvana's 'Bleach' Released” (på engelska). RTT News. http://www.rttnews.com/Media/SlideShow/SlideShow.aspx?ID=1423&Slide=5. Läst 24 juli 2012. 
  31. ^ ”Reaching Nirvana: The life and times of Kurt Cobain” (på engelska). The Guardian. 20 oktober 2002. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. http://web.archive.org/web/20130927115117/http://www.theguardian.com/theobserver/2002/oct/20/features.magazine97. Läst 27 september 2013. 
  32. ^ ”Bleach - Nirvana - CD”. Sweden Rock Shop. http://www.swedenrock-online.se/nirvana-bleach-cd/art_423719/. Läst 28 september 2013. 
  33. ^ Berkenstadt & Cross 2003, s. 147
  34. ^ Berkenstadt & Cross 2003, s. 148
  35. ^ Azerrad 1994, s. 95
  36. ^ Breihan, Tom (17 augusti 2009). ”Endino, Channing Speak Up About Nirvana's "Bleach" Reissue” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 2 februari 2013. http://web.archive.org/web/20130202220558/http://www.rollingstone.com/music/news/endino-channing-speak-up-about-nirvanas-bleach-reissue-20090817. Läst 24 juli 2012. 
  37. ^ [a b] Carew, Anthony. ”Definitive Albums: Nirvana 'Bleach' (1989)” (på engelska). About.com. Arkiverad från originalet den 16 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110716031243/http://altmusic.about.com/od/1980s/fr/nirvana-bleach.htm. Läst 20 maj 2012. 
  38. ^ [a b] Erlewine, Stephen Thomas. ”Bleach - Nirvana” (på engelska). Allmusic. Arkiverad från originalet den 11 september 2012. http://web.archive.org/web/20120911070001/http://www.allmusic.com/album/bleach-mw0000202932. Läst 20 maj 2012. 
  39. ^ [a b] Leaver, Anthony (23 april 2007). ”Nirvana Bleach Review” (på engelska). BBC Music. Arkiverad från originalet den 24 april 2011. http://web.archive.org/web/20110424091619/http://www.bbc.co.uk/music/reviews/bv63. Läst 20 maj 2012. 
  40. ^ [a b] Powell, Mark (6 november 2009). ”Nirvana - Bleach (Deluxe Edition)” (på engelska). Drowned in Sound. Arkiverad från originalet den 13 maj 2011. http://web.archive.org/web/20110513043445/http://drownedinsound.com/releases/14832/reviews/4138361. Läst 20 maj 2012. 
  41. ^ [a b] Hägred, Per (18 november 2009). ”Nirvana - "Bleach"”. Expressen. Arkiverad från originalet den 7 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140307194157/http://www.expressen.se/noje/recensioner/musik/nirvana---bleach/. Läst 20 maj 2012. 
  42. ^ Brannigan, Paul (4 november 2009). ”Nirvana – Bleach: Deluxe Edition (Rhino) KKK. Reissue of the grunge legends' ugly birth”. Kerrang!. 
  43. ^ [a b] Pouncey, Edwin (8 april 2003). ”Nirvana : Bleach (Sub Pop import US LP only) - 08/07/89” (på engelska). New Musical Express. Arkiverad från originalet den 24 april 2011. http://web.archive.org/web/20110424064337/http://www.nme.com/reviews/nirvana/7370. Läst 20 maj 2012. 
  44. ^ Berman, Stuart (11 november 2009). ”Nirvana: Bleach [Deluxe Edition]” (på engelska). Pitchfork Media. Arkiverad från originalet den 13 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110613015640/http://pitchfork.com/reviews/albums/13686-bleach-deluxe-edition-live-at-reading/. Läst 20 maj 2012. 
  45. ^ Young, Charles; O'Donnell, Kevin (11 april 2010). ”Nirvana”. The New Rolling Stone Album Guide. 
  46. ^ Modell, Josh (3 november 2009). ”Nirvana: Bleach [Deluxe]” (på engelska). The A.V. Club. Arkiverad från originalet den 15 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110615173932/http://www.avclub.com/articles/nirvana-bleach-live-at-reading,34861/. Läst 20 maj 2012. 
  47. ^ Gallivan, Alissa (14 augusti 2009). ”20 Year Old Bleach” (på engelska). Sub Pop. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110606040005/http://www.subpop.com/channel/blog/20_year_old_bleach. Läst 24 juli 2012. 
  48. ^ ”Sub Pop Records: 1988-2008” (på engelska). Sub Pop. 2008. Arkiverad från originalet den 24 april 2011. http://web.archive.org/web/20110424104921/http://assets2.subpop.com/assets/doc/4263.pdf. Läst 24 juli 2012. 
  49. ^ ”Nirvana Biography” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 1 maj 2011. http://web.archive.org/web/20110501060332/http://www.amazon.com/Nirvana/e/B000APW4NG/ref=ac_dpt_sa_bio. Läst 24 juli 2012. 
  50. ^ [a b] ”Search for: Nirvana” (på engelska). Ultratop.be. http://www.ultratop.be/en/search.asp?cat=a&lang=fr&search=Nirvana. Läst 18 maj 2012. 
  51. ^ [a b] Roberts 2006, passim
  52. ^ [a b] Kent 1993; 2006, passim
  53. ^ [a b] ”Nirvana: Billboard Albums” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 10 december 2010. http://web.archive.org/web/20101210025856/http://allmusic.com/artist/nirvana-p5034/charts-awards. Läst 18 maj 2012. 
  54. ^ Rosen, Craig; Morris, Chris (23 april 1994). ”Cobain Death Spurs Rush at Retail: Biz Talk Turns To Band's Unreleased Work”. Billboard: sid. 9. 
  55. ^ [a b] ”RIAA: SEARCHABLE DATABASE” (på engelska). Riaa.com. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=1&table=SEARCH_RESULTS&artist=Nirvana&sort=Artist&perPage=50. Läst 18 maj 2012. 
  56. ^ [a b] Basham, David (20 december 2001). ”Got Charts? No Doubt's Christmas Gift; Nirvana Ain't No Beatles: Stefani and company unwrap #9 debut; grunge legends more akin to R.E.M. than Zeppelin, sales-wise.” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 16 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130516203631/http://www.mtv.com/news/articles/1451583/got-charts-no-doubts-christmas-gift.jhtml. Läst 17 juli 2012. 
  57. ^ [a b] ”Les Certifications” (på franska). Infodisc.fr. http://www.infodisc.fr/CD_Certif.php. Läst 18 maj 2012. 
  58. ^ [a b] ”Gold Platinum Database” (på engelska). Musiccanada.com. http://www.musiccanada.com/GPSearchResult.aspx?st=&ica=False&sa=Nirvana&sl=&smt=0&sat=-1&ssb=Artist. Läst 18 maj 2012. 
  59. ^ [a b] ”Złote CD” (på polska). Zpav.pl. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110721133154/http://www.zpav.pl/rankingi/wyroznienia/zlote/index.php. Läst 19 maj 2012. 
  60. ^ [a b] True 2006, s. 124
  61. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Australian-charts.com. http://www.australian-charts.com/search.asp?cat=a&search=Nirvana. Läst 21 maj 2012. 
  62. ^ ”Nirvana: Chart History” (på engelska). Billboard.com. http://www.billboard.com/#/artist/nirvana/chart-history/5316?f=305&g=Albums. Läst 19 maj 2012. 
  63. ^ Pennanen 2003, passim
  64. ^ ”Start | Nirvana | Longplay-Chartverfolgung” (på engelska). Musicline.de. http://www.musicline.de/de/chartverfolgung_summary/artist/NIRVANA/19028/longplay. Läst 24 juli 2012. 
  65. ^ Oricon 2006, passim
  66. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Charts.org.nz. http://charts.org.nz/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  67. ^ Scapolo 2001, passim
  68. ^ ”Nirvana” (på engelska). Chartarchive.org. http://chartarchive.org/a/nirvana. Läst 18 maj 2012. 
  69. ^ ”Chart Log UK: 1994–2010” (på engelska). Zobbel.de. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110719120244/http://www.zobbel.de/cluk/CLUK_N.HTM. Läst 20 maj 2012. 
  70. ^ ”Suche nach: Nirvana” (på tyska). Austriancharts.at. http://austriancharts.at/search.asp?cat=a&search=Nirvana. Läst 21 maj 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[...] a name that was kind of beautiful or nice and pretty instead of a mean, raunchy punk rock name [...]."
  2. ^ "We just wanted to make him feel at home in the band."
  3. ^ "[...] deliberately bleak, claustrophobic, and lyrically sparse [...]."
  4. ^ "[...] polished and urbane side of happy."