Bujinkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bujinkan (武神館) är namnet på en organisation, grundad och ledd av Hatsumi Masaaki. Inom organisationen utövas japansk stridskonst under benämningen Bujinkan Budô Taijutsu. Namnet "Bujinkan" kan översättas till "Den gudomlige krigarens hus" eller "stridsgudens hus". Stilen är i väst mest känd för sin koppling till de legendariska ninja-krigarna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bujinkans grundare, Hatsumi Masaaki, förärades ledarskapet över nio traditionella stridskonstskolor (s.k. Ryû-ha) av sin mästare Takamatsu Toshitsugu. Dessa dateras många generationer och århundraden tillbaka - för en av skolorna ända till 1160-talet. I skolorna ingår obeväpnad och beväpnad kamp samt element av traditionell ninjutsu. Organisationen grundades för att bevara och vidareförmedla denna kunskap och kan sägas fungera som en "paraplyorganisation" med styrning från Noda i Japan. Bujinkans huvudträningscenter (Hombu Dojo) finns även där. Stilen introducerades i Sverige under tidigt 80-tal av Bo Munthe. Många Bujinkan-klubbar i Sverige är även anslutna till Svenska Bujinkanförbundet, ett underförbund till Svenska Budo- och Kampsportsförbundet. Svenska Bujinkanförbundet bildades och godkändes som underförbund i Svenska Budo- och kampsportförbundet 21 mars 2009.

Under ninjaboomen (1980-talet) kallades stilen ofta bara för Ninjutsu eller Ninpô Taijutsu, men idag är stilens fullständiga namn Bujinkan Budô Taijutsu.

De nio skolorna[redigera | redigera wikitext]

De skolor (ryû-ha) som Bujinkan består av är:

  • Shindenfudô-ryû Dakentaijutsu (神伝不動流打拳体術)
  • Kukishin-ryû Happô Bikenjutsu (九鬼神流八法秘剣術)
  • Takagiyôshin-ryû Jûtaijutsu (高木揚心流柔体術)
  • Gyokko-ryû Kosshijutsu (玉虎流骨指術)
  • Kotô-ryû Koppôjutsu (虎倒流骨法術)
  • Gikan-ryû Koppôjutsu (義鑑流骨法術)
  • Togakure-ryû Ninpô Taijutsu (戸隠流忍法体術)
  • Gyokushin-ryū Ninpô (玉心流忍法)
  • Kumogakure-ryū Ninpô (雲隠流忍法)

Budô Taijutsu[redigera | redigera wikitext]

Träningen består till huvuddel av traditionell japansk obeväpnad kamp (jujutsu), som inom Bujinkan ofta kallas för taijutsu. Andra förekommande benämningar är: koppojutsu, kosshijutsu, dakentaijutsu, jutaijutsu. Taijutsu skiljer sig dock från västerländsk, modern jujutsu på många sätt. Träningen sker oftast i parform, s.k. kata, och inbegriper olika typer av försvar och attacker med sparkar, slag, kast, ledlås, fasthållningar, strypningar, m.m. Tävlingar förekommer inte.

Vid sidan av den obeväpnade kampen tränas även tekniker med en rad traditionella japanska vapen. Några av de vanligaste förekommande är:

Systemet innehåller dessutom tekniker med rep (nawa), solfjäder (tessen), japansk hillebard (naginata), stridslie (kusarigama), m.fl. Basen är dock den vapenlösa träningen.

Utövarna bär svart dräkt (keikogi), till skillnad från de flesta budôarter där man bär vit. Man bär ofta också traditionella strumpor med delad tå (tabi). Vissa bär även kyahan (damasker) till dräkten.

Graderingssystem[redigera | redigera wikitext]

Inom Bujinkan används ett system med Kyû/Dan-grader, vilket är vanligt bland japanska stilar. Som nybörjare startar man med Mukyû (vitt bälte, ingen grad) och därifrån följer Kukyû (9:e Kyû) vidare i fallande ordning till Ikkyû (1 Kyû). För Kyû-graderade används grönt bälte (rött för kvinnor). I vissa Dojô används flera olika färger på bälten, framförallt för barnklasser. Efter Kyû följer 10 Dan-grader; från Shodan (1 Dan) till Jûdan (10 dan). Utövare med Dan-grader bär svart bälte.

Testet för Godan (5 dan) är intressant då det skiljer sig markant från tester för andra grader. Testet utförs av Bujinkans överhuvud (eller på senare tid av någon Shihan utsedd av överhuvudet) och går till så att utövaren sitter på golvet i traditionell japansk sittställning, blundandes, medan testförrättaren står bakom och gör ett vertikalt hugg med ett bambusvärd. Om utövaren kan undvika hugget klarar han testet. Testet kallas även "Sakki"-testet (mördarintentions-testet). Det finns 5 nivåer av Jûdan döpta efter de fem elementen (jord, vatten, eld, vind och tomhet). I vardagstal benämns dessa Jûichidan-Jûgodan (11-15 dan).

Den svensk som först uppnådde den högsta graden (Jûdan Kugyo Happô Biken) var Sveneric Bogsäter, numera bosatt i Nederländerna. 2007 erhöll Thomas Franzén, Bujinkan To Nan Dojo - Stockholm, högsta grad. 30 september 2008 erhöll Mats Hjelm, Bujinkan Kaigozan Dojo - Sundbyberg, högsta grad. 26 maj 2009 erhöll också Rikard Sundelius, Bujinkan Bushin Dojo - Stockholm, högsta grad.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]