Carl Björnstjerna
Carl Magnus Ludvig Björnstjerna, född 20 november 1817 i Stockholm, död 19 juni 1888 på Almarestäket, var en svensk greve, överhovstallmästare och riksdagsman.
Björnstjerna föddes i Stockholm som son till generalen Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna och hans hustru Elisabet Charlotta von Stedingk. Han utnämndes 1836 till underlöjtnant vid livgardet till häst, tog 1838 kanliexamen i Uppsala, blev 1839 ordonansofficer hos Carl XIV Johan, 1849 adjutant hos Oscar I, och 1853 kabinettskammarherre. 1858 utnämndes han till överste vid husarregementet Carl XV, varifrån han transporterades 1864 till secundchef för Livgardet till häst. Han blev samma år generalmajor, 1872 inspektör för kavalleriet och 1876 generallöjtnant. Han var 1874 ordförande i den kommitté, som utarbetade förslag till veterinärväsendets nya organisation.
Björnstjerna deltog framträdande i ståndsriksdagarna 1844-1866, där han tillhörde den del av den i politisk mening konservativa fraktionen, som på åtskilliga andra områden - speciellt i fråga om handels- och näringslagstiftningen - stödde mera reformvänliga tendenser. Han var även ombud vid 1868 års kyrkomöte, där han uppträdde som kämpe för en vidgad kyrklig frihet och fördragsamhet. 1873-1884 var han representant för Stockholms stad i andra kammaren, och tillhörde där den mot lantmannapartiet oppositinella "intelligensen". Han deltog även aktivt i Stockholms kommunala liv, bland annat som stadsfullmäktig.
Referenser [redigera]
- Carl Björnstjerna i Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri (1913), vol. XXVI. Register
- Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
