Crooner
Croon (verb), crooning, crooner (subst.) (av engelska = sjunga mjukt och svagt, nynna) och på svenska kallad smörsångare, benämning på sångstil inom främst jazz- och populärmusik, vilken möjliggjordes och blev populär genom den elektriska mikrofonens införande under 1920-talets senare hälft. Tidigare hade sångare för att göra sig hörda - såväl inför publik som på skivinspelningar - varit tvungna att sjunga så starkt som möjligt (till de mer kända exponenterna för denna äldre stil hör Al Jolson). Med mikrofonen och den elektriska inspelningstekniken blev det i stället möjligt med ett mjukt, mer nyanserat och smäktande föredrag.
Många artister har gjort anspråk på att ha varit den "förste" croonern. Till pionjärerna inom stilen hör Gene Austin, "Whispering" Jack Smith, Rudy Vallée, Smith Ballew och inte minst Bing Crosby som var världens mest kände exponent för stilen fram till Frank Sinatras genombrott. Själv brukade Crosby dock självironiskt i stället för crooner kalla sig för "the old groaner" (groan = stöna). Några andra, mer sentida, kända "crooners" är Paddy McAloon, sångare i den brittiska popgruppen Prefab Sprout, Michael Bublé och Perry Como.
I Sverige betecknades Olle Thalén på 1930-talet som "vår förste sångare av crooner-typ". Nutida svenska crooners är bland annat Peter Lemarc, singer-/songwritern Jonathan Johansson samt artisten och låtskrivaren Andreas Weise.
