DY Persei-variabel

Från Wikipedia
DY Persei-variabel

  • Huvudtyp: Eruptiv variabel, R Coronae Borealis-variabel
  • Förkortning: DY
  • Prototypstjärna: DY Persei-variabel
  • Karaktäristika: R Coronae-variabler som dessutom pulserar som röda variabler[1]
  • Antal: 42 stjärnor fanns upptagna som RCB-variabler i GCVS (2009). Endast ett fåtal av dessa är DY-variabler.[2]

DY Persei-variabeln är en förmörkelsevariabel av RCB-typ, som bilder en egen under-typ, DY Persei-variabel.[3] Förutom RCB-variabelns förmörkelsefaser pulserar den även som röda variabler.[4] Stjärnorna av denna typ är superjättar som är vätefattiga och rika på kol. De varierar i ljusstyrka på två sätt: dels pulserar de i ljusstyrka med låg amplitud (några tiondelar av en magnitud), dels genomgår de en förmörkelsefas på ett antal magnituder som inträffar med oregelbundna mellanrum.

Teorin om den rejäla minskningen i ljusstyrka är att kol kondenserar i stjärnatmosfären och den långsamma stjärnvinden och därmed döljer stjärnans ljus, tills strålningstrycket fått kolpartiklarna att skingras. Två förhärskande teorier har framlagts av Geoffrey C. Clayton 1996[5] och kallas Orbiting Dust Cloud Theory och Dust Puff Theory.

RCB-variablerna är i sig extremt ovanliga. Astronomernas teori är att tillståndet bara inträffar under en kortare fas i vissa stjärnors utveckling, kanske under en så kort period som 1000 år.[5][6][7] Det här gör att antalet RCB-variabler i Vintergatan vid en viss tidpunkt uppskattas till ungefär 1000. Bland dessa är förstås DY Persei-variablerna ännu ovanligare. Prototyp-stjärnan DY Persei den enda kända DY Persei-variabeln i Vintergatan. I våra omgivande granngalaxer finns däremot ett flertal kända DY Persei-variabler.[7]

Prototyp-stjärnan DY Persei har visuell magnitud +10,5 och når i förmörkelsefasen ner till +16,0.[2] [4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 20 februari 2020. 
  2. ^ [a b] Samus N.N., Durlevich O.V., Kazarovets E V., Kireeva N.N., Pastukhova E.N., Zharova A.V. med flera. ”General Catalogue of Variable Stars, 4th Edition, Volumes I-III”. http://www.sai.msu.su/gcvs/cgi-bin/search.cgi?search=DY+Per. Läst 16 november 2013. 
  3. ^ Miller, A. A.; Richards, J. W.; Bloom, J. S.; Cenko, S. B.; Silverman, J. M.; Starr, D. L.; Stassun, K. G. (2012). ”Discovery of Bright Galactic R Coronae Borealis and DY Persei Variables: Rare Gems Mined from ACVS”. The Astrophysical Journal 755 (2): sid. 18-. doi:10.1088/0004-637X/755/2/98. http://iopscience.iop.org/0004-637X/755/2/98/pdf/apj_755_2_98.pdf. Läst 16 november 2013. 
  4. ^ [a b] ”DY Per”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=25671. Läst 4 juli 2017. 
  5. ^ [a b] Clayton, Geoffrey C. (1996). ”The R Coronae Borealis Stars”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 108: sid. 225-241. http://www.jstor.org/discover/10.2307/40680710?uid=3738984&uid=2129&uid=2&uid=70&uid=4&sid=21102979576397. Läst 23 november 2013. 
  6. ^ Skuljan. R Coronae Borealis stars: Characteristics of their Decline Phase. University of Canterbury. sid. 225. http://ir.canterbury.ac.nz/bitstream/10092/1308/1/thesis_fulltext.pdf. Läst 16 november 2013 
  7. ^ [a b] P. Tisserand, J. B. Marquette, P. R. Wood, É. Lesquoy, J. P. Beaulieu, A. Milsztajn, C. Hamadache, C. Afonso, J. N. Albert, J. Andersen, R. Ansari, É. Aubourg, P. Bareyre, X. Charlot, C. Coutures, R. Ferlet, P. Fouqué, J. F. Glicenstein, B. Goldman, A. Gould, M. Gros, J. Haissinski, J. de Kat, L. Le Guillou, C. Loup, C. Magneville, É. Maurice, A. Maury, M. Moniez, N. Palanque-Delabrouille, O. Perdereau, Y. Rahal, J. Rich, M. Spiro, A. Vidal-Madjar, and S. Zylberajch (2008). ”R Coronae Borealis stars in the Galactic bulge discovered by EROS-2”. Astronomy & Astrophysics 481 (3): sid. 673 – 690. doi:10.1051/0004-6361:20078814. http://www.aanda.org/articles/aa/abs/2008/15/aa8814-07/aa8814-07.html. Läst 16 november 2013.