De övergivnas armé
De övergivnas armé är en reportagebok från 1997, skriven av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt med syfte att framställa den svenska rollspelsrörelsen (bland annat Sverok) som farlig.
Örnstedt och Sjöstedt kritiserade både innehållet i själva rollspelen och organiserandet av rollspelarna. Boken innehåller många sakfel, och rollspelsrörelsen uppfattar den allmänt som direkt konspirationsteoretisk då den framställer rollspelare både som ockulta nazister och som revolutionära anarkister.
Svenska rollspelare reagerade kraftigt mot De övergivnas armé. Många betraktade boken som ett utslag av moralpanik. I dag, när media allt oftare omnämner rollspel i positiva sammanhang, har boken hamnat i skymundan i den svenska rollspelsdebatten.
Innehåll |
[redigera] Referenser i rollspel
"De övergivnas armé" har även inkluderats i bordsrollspelet Eon i form av självmordskulter som dyrkar dödsguden Dibuk. De beskrivs bland annat i tillbehöret "Vandöda & nekromanti". Följande är den beskrivning som ges av "Encyklopedia Mundana":
De övergivnas armé: De övergivnas armé, eller De övergivna som de också kallas, är självmordskulter som ständigt blir vanligare över hela Mundana. Dess nihilistiska anhängare väljer att blidka Dibuk genom att offra sig själva eller andra besjälade varelser. De använder sällan magi, nekromanti eller alkemi utan arbetar med övertalning och hjärntvättning. De jargiska författarna Didgal och Berjron har skrivit en bok om kulternas förehavanden.
"De övergivnas armé" har inkluderats i lajv genom ett mycket ironiskt meta-lajv med samma namn som boken. Ett dussin deltagare spelade versioner av sig själva med utgångspunkt från den verklighet som beskrivs i boken. Lajvet skildrade ett hemligt möte i en lajv- och rollspelsförening, som egentligen var en täckmantel för samhällsfarlig verksamhet. Mötet avbröts av den ena av bokens två författare samt en kvällstidningsjournalist (spelade av två andra lajvare). Lajvet handlade sedan om hur de "samhällsfientliga lajvarna" skulle undvika upptäckt och skandal.
[redigera] Boken som ett tidigt exempel på frisläppt upphovsrätt
Boken var den första i Sverige som piratkopierades och fildelades, redan när den kom ut. Den förelåg på nätet i två versioner: en i förlagsoriginal och en som redigerat worddokument där ändringar i texten gjorts. Förlaget (Norstedts) och Svenska Förläggareföreningen lyckades få ner materialet från webhotellet Geocities till en inte ringa kostnad. Förläggaren, Dan Israel, jämförde tilltaget med bokbål. Anledningen var bland annat att uppmaningar på nätet återfanns i formuleringar att sprida boken på detta sätt i syfte att författarna inte skulle kunna få någon inkomst av den.
Uppmaningar att gömma den på bibliotek och att stjäla den i bokhandlar förekom på nätet liksom uppmaningar att begå våldshandlingar mot författarna.
