Dub

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Dub är ett ord som i dag används för att beskriva en genre av musik som främst består av instrumentella nya blandningar av befintliga inspelningar. Dessa nya mixar omformar och manipulerar på ett genomgripande sätt inspelningen genom att kasta om ljudavsnitt, låta vissa instrument framträda mer, och genom att lägga till ljudeffekter. Modern dub, som brukar kallas "contemporary dub", är i hög grad en form av elektronisk musikform, där ljudeffekter och studio-trick är en integrerad del av musiken. Rötterna till dub kan spåras tillbaka till Jamaica i slutet av 1960-talet, då akustiska dubversioner av reggaelåtar började produceras.[1]

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Det var Lee "Scratch" Perry och hans främste konkurrent King Tubby som utvecklade instrumentalversioner av reggae till dubreggae under början av 1970-talet. Först var det bara fråga om instrumentalversioner av reggaelåtar, s.k. versions, som funnits sedan rockseady-åren 1966-68. Lee Perry benämnde till exempel fortfarande 1970-71många av sina inspelningar av de Wailers-låtar med raderad sång han spelade in 1970-71 för versions, inte för dub ("Downpresser version", "Kaya version", "Axe Version", "Rebel version").[2]

Riddims[redigera | redigera wikitext]

Idag finns tusentals versions lagrade digitalt, men de kallas för riddims (rytmer). Det är rytminstrumentens bidrag till låtarna som sparas – trummor, bas, perkussion och rytmgitarr – och dessa återanvänds gång på gång av olika artister, men med olika melodier, texter och arrangemang. Stalag är ett känt riddim. Damian Marleys jättehit "Welcome To Jamrock" från 2005 bygger på riddimet "World Jam" som Ini Kamoze använde i sin låt World-A-Music 1984.[3] Och detta riddim, "World Jam", togs fram av radarparet Sly & Robbie (Sly dunbar, trummor och Robbie Shakespeare, bas, kanske världens främsta inom sitt område under 1980-talet).[4]

Rub-A-Dub[redigera | redigera wikitext]

Efter åren med versions, utvecklingen av dubreggae fart: Från år 1972 började Perry, King Tubby och fler trollkarlar brygga dub vid mixerborden i inspelningsstudiorna i Jamaicas huvudstad Kingston, som till exempel Overton 'Scientist' Brown. Från 1973 och fram till mitten av 1980-talet var dub, ibland kallad rub-a-dub, en undergenre till reggaen som ständigt förädlades och i sin tur påverkade den vanliga reggaen tillbaka. Typiskt var att melodin förändrades mycket, och ibland nästan utplånades, genom effekter som eko och reverb. En speciell effekt som använts ofta är att ett kort sång- eller instrumentaltparti repeteras flera gånger med väldigt mycket eko, ofta tills originalet inte längre kan urskiljas utan har helt blandats ut med sitt eget eko. Men dubmixartisterna var anonyma; verken tillskrevs oftast de ursprungliga sångarna så albumen hette "Max Romeo" in Dub", "Black Uhuru in Dub" eller "UB40 in Dub". Liksom reggaen blev dubreggaen tidigt populär i den forna kolonialmakten Storbritannien Trummisen Sly Dunbar och hans kompanjon basisten Robbie Shakespeare, som ursprungligen tillhörde gruppen Black Uhuru, fanns med bland dem som spred denna studiomusikskultur genom sina samarbetsprojekt med artister från hela världen. I England etablerade sig snart en stor andel av de konstnärer som utvecklar och producerar denna genre av musik. Adrian Sherwood och Mad Professor är två av dessa ledande dub-artister.[1]

Kombinationen av exporten från Jamaica till England, nya digitala instrument att arbeta med, och den växande populariteten för moderna dansstilar som "trip hop", "Drum and Bass" och "Jungle" (som är direkta avknoppningar av den ursprungliga jamaicanska dubmusiken), har medfört att många nya ljudkonstnärer och musikproducenter utanför Jamaica har fortsatt att experimentera och användning av dub i sin musik. När betoningen av det tredje taktslaget försvunnit helt är det inte längre fråga om dub utan om elektronisk musik som bl.a. har vissa rötter i jamaicansk och brittisk reggaedub.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ncimusic. ”A Brief History of Dub Music”. nciMusic. http://www.ncimusic.com/tutorial/history/dub/dub.html. Läst 18 juni 2011. 
  2. ^ Blum, Bruno m.fl. (1998, 1999) Artiklar i CD-tidningarna Soul Rebels och Soul Revolution part II, vilka medföljer CD-boxen The Complete Bob Marley & The Wailers 1967 to 1972 Part II och Part III. JAD.
  3. ^ Who Sampled, (2008-2012). ”Damian Marleys Welcome to Jamrock sample of Ini Kamozes World-A-Music”. WhoSampled.com Limited. http://www.whosampled.com/sample/view/659/Damian%20Marley-Welcome%20to%20Jamrock_Ini%20Kamoze-World-A-Music/. Läst 23 januari 2012. 
  4. ^ Jo-Ann Greene, (2008). ”Sly & Robbie. Biography.”. De har arbetat med nästan alla jamaicanska artister och gett dem en skjuts i karriären. Dessutom stod världens pop- och rockartister i kö för att få samarbeta med rytmduon: Joe Cocker, Joan Armatrading, Ian Dury, Bob Dylan, Robert Palmer, the Rolling Stones, Herbie Hancock. De ska ha bidragit till otroliga 200.000 låtar. AllMusic. Rovi Corporation. http://www.allmusic.com/artist/sly-robbie-p29981/biography.. Läst 23 januari 2012. 
  5. ^ Barrow, Steve (1997). Arkology (booklet. U.K. Island Records 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]