Erik Berglund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Erik "Bullen" Berglund
Bullen Berglund.jpg
Född Karl Erik Berglund
30 juni 1887
Stockholm, Sverige
Död 27 april 1963 (75 år)
Stockholm
Aktiva år 1907–1957
Maka Tora Jansson
(1908–19??)
Elsa Wickman
(1912–1963)

Karl Erik "Bullen" Berglund, född 30 juni 1887 i Stockholm, död där 27 april 1963,[1] var en svensk skådespelare, regissör och matskribent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Berglund scendebuterade 1907 och han knöts till Albert Ranfts teatrar Östermalmsteatern och Södra teatern i Stockholm. 1910–1912 turnerade han i landsorten, och var därefter 1912–1913 anställd vid Folkets hus teater i Stockholm. År 1913 engagerades han av Axel Engdahl för att verka vid Folkteatern i Göteborg, där han kom att uppträda som revy- och kuplettsångare fram till 1920. Han återvände därefter till Stockholm och var 1922–1923 och 1927–29 anställd vid Blancheteatern, 1923–1925 vid Vasateatern, 1925–27 vid Blanche- och komediteatrarna, och var från 1929 anställd vid Oscarsteatern.

Bland hans roller, förutom hans mest kända lustpelsroller, märks Lycko-Per i Lycko-Pers resa, d'Artagnan i De tre musketörerna, Lindqvist i Påsk, och förste dödgrävaren i Hamlet. Han filmdebuterade 1911, och kom med tiden att medverka i drygt hundra filmer. Han anställdes senare av AB Svensk Filmindustri som regissör av kortfilmer.

Matskribent[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av teater och film arbetade Berglund som matskribent och gav ut flera böcker om mat. Han hade även ett eget radioprogram på 1920-talet med kåserier om mat under signaturen "Bullen". Hans bok "Prat om mat” utkom 1928, "Mera prat om mat" ett år senare, och därefter ”Bullens kokbok” från början av 1930-talet. Konserven Bullens pilsnerkorv är uppkallad efter honom.

På 1920-talet[ifrågasatt uppgift] – före tiden på radion och teatern – hade Bullen skickats till sin morfar i Paris, där han lärde sig franska och fick smak för det finare köket. Han utbildade sig till kock och arbetade på flera restauranger i Frankrike, bland annat på Le Chapon Fin i Bordeaux innan han kom till Claridge Hôtel i Paris. En period var han även i England för att förkovra sig i kokkonsten. Under sin tid i England lär han även refererat till engelsk kokkonst som pure guess work. Andra kända Bullen-citat är ”…delikatessaffärerna i Paris utgör enligt mitt förmenande en minst lika stor sevärdhet som någonsin de stora modehusen…”.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Berglund ansågs av flera bedömare att vara något av en rapsod.

Berglund var aktiv katolik sedan barnsben, flitig ministrant som ung, och i vuxen ålder känd för att ofta komma med stora fång röda rosor till Mariastatyn.[2] Han är begravd på den katolska avdelningen på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han gifte sig 1908 med Eleonora Viktoria "Tora" Jansson (född 1887) och 1912 med skådespelaren Elsa Berglund (1885–1967), som även medverkade i flera av hans kokböcker.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1963Topaze (TV-teater)
  • 1962Värmlänningarna (TV-teater)
  • 1962 – Kvartetten som sprängdes
  • 1962 – Dödens arlekin
  • 1961 – Utan fast bostad
  • 1961 – En handelsresandes död
  • 1961 – Eurydike
  • 1961 – Vildanden
  • 1960 – I Arlanda by
  • 1960 – Slå nollan till polisen
  • 1960 – Oväder
  • 1959Det var en annan historia (TV-teater)
  • 1959 – Romeo och Julia i Östberlin

Scenroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1928 – Prat om mat
  • 1929 – Mera prat om mat
  • 1929 – Mat med Kronolja
  • 1930 – Bullens kokbok (många upplagor 1930-2003)
  • 1931 – Fyffes finesser av Bullen
  • 1939 – Gastronomiska reseminnen utprovade på Kockums gasspis
  • 1947 – Bullens mat: ett urval av Bullens bästa recept i ICA-kuriren
  • 1960 – Ett sånt liv

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ Berndt Bodin: "Skådespelaren Bullen Berglunds första offentliga framträdande var som korgosse", s 11f, Arv och Minne, nr 12 år 2000.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]