Eriksson (film)
| Eriksson | |
| Genre | Dramafilm |
|---|---|
| Regissör | Allan Edwall |
| Manus | Allan Edwall |
| Skådespelare | Allan Edwall, Björn Gustafson, Inge Edsholt med flera |
| Originalmusik | Harry Arnold |
| Fotograf | Tore Johnson |
| Klippning | Lars Hagström |
| Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB |
| Distribution | Sandrew Film & Teater AB |
| Premiär | 3 mars 1969 |
| Speltid | 91 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
Eriksson är en svensk svartvit dramafilm från 1969 med regi och manus av Allan Edwall. Edwall har även filmens huvudroll och i övriga roller ses bland andra Björn Gustafson och Inge Edsholt.[1]
Om filmen
Eriksson var baserad på Edwalls radiopjäs Hjälparen och spelades in mellan april och juni 1968 huvudsakligen på Södermalm i Stockholm. Fotograf var Tore Johnson, kompositör Harry Arnold och klippare Lars Hagström. Filmen premiärvisades den 3 mars 1969 på biografen Cinema i Stockholm. Den var 91 minuter lång och tillåten från 11 år.[1]
Handling
Filmen handlar om verkstadsarbetaren Eriksson som efter sin skilsmässa har blivit social isolerad.[1]
Rollista
- Allan Edwall – Eriksson, verkstadsarbetare
- Björn Gustafson – Alexander Eriksson
- Inge Edsholt – Aina, arbetarens exfru
- Gunnel Sporr – norrländskan
- Jerker Edsholt – Leif, makarna Erikssons son
- Taki Claesson – Agnès, Alexanders fästmö
- Sten Ardenstam – farbror Sten, Ainas nye vän
- Anna Lindkvist – norrländskans dotter
- Hans Bendrik – en kroggäst
- Margareta Bergman – grannfrun i trappan
- Tommy Nilsson – hennes son
- Torsten Wahlund – grannen Stene, älskaren
- Barbro Larsson – älskarinnan
- Birgitta Bergman – intervjuande reporter i Göteborg