Allan Edwall
| Den här artikeln har källor, men verifierbarheten är svår att bekräfta eftersom fotnoter saknas. (2013-02) Hjälp gärna till med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera frågan på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Allan Edwall | |
Allan Edwall i mitten på 1960-talet.
|
|
| Födelsenamn | Johan Allan Edwall |
|---|---|
| Född | 25 augusti 1924 Hissmofors, Jämtland, Sverige |
| Död | 7 februari 1997 (72 år) Stockholm, Sverige |
| År som aktiv | 1953–1997 |
| Maka | Britt Edwall (1957–1965) |
Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Edwall växte upp i det jämtska brukssamhället Hissmofors, idag en del av tätorten Krokom, som son till Carl Anselm Irenius Olsson-Edvall och Magdalena Edvall (f. Jonsson) från släkten Tangen (av Malin Carlsdotter).[1] Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Han var 1957–65 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.
Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.[2]
Allan Edwall avled i prostatacancer den 7 februari 1997. Han blev 72 år gammal.[3]
Skådespelaren [redigera]
Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna, där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet. På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.
Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga, som Paradis-Oskar, Rasmus luffande vän, Madickens granne farbror Nilsson, Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias och gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter.
Regissören [redigera]
Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld och Mälarpirater. På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som idag är dess konstnärliga ledare.
1987 promoverades Edwall till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.
Författaren [redigera]
Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).
Musikern [redigera]
Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan (2002). Två av hans mest kända visor är Förhoppning och Årstider. Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.
2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken - Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.
2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".
Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"
Filmografi [redigera]
Film [redigera]
- 1989 – Resan till Melonia (röst, Prospero)
- 1987 – Mälarpirater (Frans i Flinta)
- 1986 – Offret (Otto)
- 1984 – Åke och hans värld (rektor Godeman)
- 1984 – Ronja Rövardotter (Skalle-Per)
- 1983 – P&B (Bendel)
- 1983 – Limpan (Sture Charles 'Limpan' Lindberg)
- 1982 – Fanny och Alexander (Oscar Ekdahl)
- 1981 – Sopor (Thorbjörn Fälldin)
- 1981 – Rasmus på luffen (Paradis-Oskar)
- 1981 – Tuppen (Thorsson)
- 1980 – Mannen som blev miljonär (Persson)
- 1980 – Sverige åt svenskarna (doktor Karl-Otto)
- 1980 – Madicken på Junibacken (farbror Nilsson)
- 1979 – Du är inte klok, Madicken (farbror Nilsson)
- 1977 – Bröderna Lejonhjärta (Mattias)
- 1977 – Måndagarna med Fanny (chaufför)
- 1977 – Den allvarsamma leken (Markel)
- 1976 – Elvis! Elvis! (farfar)
- 1975 – Kulstötaren (Johan)
- 1973 – Emil och griseknoen (Anton Svensson)
- 1973 – Vem älskar Yngve Frej (Skomakare Gustafsson)
- 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga (Anton Svensson)
- 1972 – Nybyggarna (Danjel)
- 1971 – Emil i Lönneberga (Anton Svensson)
- 1971 – Utvandrarna (Danjel)
- 1970 – Ministern (Lindbaum)
- 1969 – Klabautermannen (Tor)
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada (Jacob)
- 1969 – Eriksson (Eriksson)
- 1967 – Människor möts och ljuvlig musik uppstår i hjärtat (berättare)
- 1967 – Mördaren – en helt vanlig person (Wilhelmsson)
- 1966 – Här har du ditt liv (August)
- 1966 – Träfracken (Falk)
- 1965 – Djävulens instrument (berättare)
- 1965 – Festivitetssalongen (doktor)
- 1965 – Mitt hem är Copacabana (berättare)
- 1965 – 4 x 4 (barnvakten)
- 1965 – Uppehåll i myrlandet
- 1965 – Hängivelse (okänd roll)
- 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor (Jillker)
- 1963 – Nattvardsgästerna (Algot Frövik)
- 1962 – Kort är sommaren (doktor)
- 1961 – Briggen Tre Liljor (Simon)
- 1961 – Ljuvlig är sommarnatten (Hobo)
- 1960 – På en bänk i en park (man på restaurang)
- 1960 – Djävulens öga (örondemonen)
- 1960 – Bröllopsdagen (präst)
- 1960 – Tärningen är kastad (Dag Seren)
- 1960 – Jungfrukällan
- 1959 – Raggare (berättare)
- 1958 – Körkarlen
- 1957 – Ingen morgondag (poet)
- 1956 – Flamman (Ullas man)
- 1955 – Vildfåglar (Fiorentino)
- 1954 – Dans på rosor (journalisten Olsson)
- 1954 – Gud Fader och tattaren (Natan)
- 1953 – Resan till dej
TV [redigera]
- 1991 – Duo jag (den gamla pojkvännen)
- 1990 – I morgon var en dröm (Markus)
- 1983 – Hustruskolan (Arnolphe)
- 1978 – Bröllopsfesten
- 1976 – Engeln II (Engeln)
- 1974 – Engeln (Engeln)
- 1973 – Vem älskar Yngve Frej (Gustafsson)
- 1972 – Barnen i höjden (professor)
- 1972 – Spöksonaten (den gamle mannen)
- 1970 – Röda rummet (Montanus)
- 1968 – Slättemölla by
- 1966 – Hemsöborna (Carlsson)
- 1965 – Hans nåds testamente (Vickberg)
- 1965 – Gustav Vasa (Engelbrekt)
- 1965 – En Florentinsk tragedi (Simone)
- 1965 – Thérèse Raquin (Camille)
- 1965 – Janus (Denny)
- 1964 – Henrik IV (Enkel)
- 1963 – Ett drömspel
- 1963 – Topaze (Albert Topaze)
- 1963 – Misantropen (Acaste)
- 1962 – Kvartetten som sprängdes (Fogel)
- 1962 – Stolarna (gammal man)
- 1961 – Mr Ernest (doktor Chasuble)
- 1959 – Lilith (teaterregissör)
- 1958 – Hughie (Charlie Hughes)
Regi [redigera]
- 1987 – Mälarpirater
- 1986 – Den nervöse mannen (TV)
- 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
- 1984 – Åke och hans värld
- 1969 – Eriksson
Filmmanus [redigera]
- 1987 – Mälarpirater
- 1986 – Den nervöse mannen (TV)
- 1985 – Det är mänskligt att fela (TV)
- 1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
- 1984 – Åke och hans värld
- 1983 – Limpan
- 1976 – Engeln II (TV)
- 1974 – Engeln (TV)
- 1969 – Eriksson
Bibliografi [redigera]
Diskografi [redigera]
- 1979 – Grovdoppa
- 1981 – Färdknäpp
- 1982 – Gnällspik
- 1982 – Ramsor om dom och oss
- 1984 – Vetahuteri
- 1991 – Edwalls blandning
- 2002 – Den lilla bäcken – Allans bästa (postumt)
- 2005 – Aftonro (postumt)
- 2005 – Alla Allans visor (postumt)
- 2005 – Allans allra bästa (postumt)
Musiktryck [redigera]
- Grovdoppa : visor. Göteborg : Ejeby, 1993.
Utmärkelser [redigera]
- 1981 – Litteris et Artibus
- 1987 – Hedersdoktor vid Umeå universitet
- 1990 – Natur & Kulturs kulturpris
Referenser [redigera]
- Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
- Edwall, J Allan i Vem är det, sidan 258, 1993
- Allan Edwall på Svensk Filmdatabas
Noter [redigera]
- ^ Edwall, Elsy (1990). Malin Tangen-släkten, grenen efter Carl Jonsson-Edvall. ISBN 91-87762-11-0[sidnummer behövs]
- ^ Allan Edwalls stipendiefond - Hissmofors Folkets Hus
- ^ Ingmar Bergman Foundation: Allan Edwall
Vidare läsning [redigera]
- Erlandsson, Johan (2009). Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall. ISBN 978-91-7389-359-6
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Allan Edwall.
- Allan Edwall på Svensk mediedatabas
- Allan Edwall på Internet Movie Database (engelska)
- Allan Edwall i Libris
- Allan Edwall på National
- Sagan hade kunnat sluta redan här (Edwalls ungdomstid)
|
||||||||