Ermengarde av Anjou

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ermengarde av Anjou, född i Angers 1068, död 1 juni 1146, var genom äktenskap hertiginna av Akvitanien och hertiginna av Bretagne. Hon gifte sig 1089 med hertig Vilhelm IX av Akvitanien och 1093 med hertig Alan IV av Bretagne. Hon var även känd som beskyddare av Fontevraud Kloster. Hon var dotter till greve Fulko IV av Anjou och Hildegarde av Beaugency. Hon var regent i Bretagne från 1096 till 1101.

Ermengarde fick en hög utbildning men var också religiös. Hon var intresserad av kyrkliga reformer och ville förhindra konfiskation av kyrkans egendom. Hon omtalades som en skönhet. Relationen till hennes förste maken Vilhelm var dålig; Vilhelm var konstant otrogen, och Ermengarde reagerade med häftiga vredesutbrott och gräl och lämnade ofta hovet för att isolera sig i kloster. Hennes humörsvägningar har lett till att vissa moderna forskare, som Marion Meade och Alison Weir, har bedömt att hon led av shizofreni och manodepression. Paret fick inga barn. År 1091 skickade Vilhelm henne tillbaka till hennes far och 1093 gifte fadern bort henne med Alan IV. Paret fick tre barn. Då Alan lämnade landet för att delta i första korståget 1096 övertog hon regeringen under hans frånvaro. Hon var sällan i Rennes utan föredrog Nantes. Hon gynnade många kloster, framför allt Fontevraud, och som beundrare av Sankt Bernard av Clairvaux favoriserade hon cisterciens-orden.

Hennes man, som var en impopulär monark, tvingades abdikera 1112 och drog sig tillbaka till Redons kloster. Ermengarde separerade från Alan och var från åtminstone 1116 bosatt i Fontevraults kloster. Där blev hon en vän med sin första mans andra fru Filippa av Toulouse, som hade flytt dit undan sitt äktenskap och sin otrogne make, och året efter att Filippa dött 1118, reste hon året till sin förste makes hov och krävde förgäves att bli erkänd som gemålshertiginna av Akvitanien. I oktober 1119 krävde hon inför påven Calixtus II i Reims att hon skulle erkännas som Vilhelms fru, att Vilhelm skulle tvingas skilja sig från sin mätress och bli exkommunicerad. Calixtus tillmötesgick dock inte hennes begäran. Ermengarde ska ha gjort en resa till Jerusalem, och återvänt tio år senare. Hon ska ha avlidit i klostret Sankta Anna i Jerusalem. Hon registrerades dock som avliden i Redons kloster, där hon också begravdes. Hon ska ha varit nunna vid tiden för sin död.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Företrädare:
Hildegard av Burgund
Hertiginna av Akvitanien (gemål)
10891091
Efterträdare:
Filippa av Toulouse
Företrädare:
Constance av Normandie
Hertiginna av Bretagne (gemål)
10931112
Efterträdare:
Maud Fitzroy