Femminutersmetoden

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Fem-minutersmetoden)
Hoppa till: navigering, sök

Fem-minutersmetoden, alternativt somna-själv-metoden, är en metod för att lära små barn att somna och sova själva. Den utvecklades av Berndt Eckerberg tillsammans med hans hustru Britta under 1970- och 80-talet.[1]. Eckerberg menar att den ger bäst resultat när sömnproblemen berör hela familjen, vanligen när barnets svårighet att somna eller nattuppvaknanden gör att föräldrarnas sömn blir störd. [2]. Familjer som väljer att låta barnen sova med sällskap har således inget behov av metoden.

Namnet kommer av att man – när man lagt barnet efter den vanliga nattningsrutinen – lämnar rummet. Om barnet protesterar går man in till barnet ungefär var femte minut då det ännu inte har somnat och visar att man inte har övergett det. Man bör vara i närheten hela tiden och hålla muntlig kontakt med barnet, till exempel då man gör andra sysslor eller sitter och läser. Man ska hela tiden vara stödjande och uppmuntrande, men bör undvika mycket kroppskontakt och ett alltför tröstande beteende. Syftet är att visa att det inte är farligt att somna själv, och att barnet inte är övergivet.

Metoden kan tillämpas från ca fem månaders ålder, då barnet har börjat utveckla en dygnsrytm och kan sova utan att vakna för att äta. I de allra flesta fall behövs endast ett fåtal kvällar med denna rutin för att barnen ska lära sig att det går utmärkt att somna själv. Om de sedan vaknar under natten ökar chansen också att de somnar om själva. [3]

Metoden har kritiserats av bl.a. barnläkaren Lars H Gustafsson. Man har menat att barn har behov av att vara nära föräldrarna då det ska sova och man har också uttryckt en oro för att barnet ska ta skada av att lämnas gråtande. Vidare har man påpekat i att det finns en fara i att auktoriteter uppmuntrar föräldrar till att "döva" sitt samvete och inte lyssna på barnet [4].

Eckerberg har dock i en vetenskaplig studie visat att detta inte stämmer [5]. Tvärtom blir barnen gladare, piggare, tryggare och mer samarbetsvilliga än de tidigare varit. [6] Dessutom påverkas hela familjen till det bättre, eftersom alla får en förbättrad nattsömn. Kritiker menar dock att barnets ökade "samarbetsvillighet" är tecken på försämrad anknytning till föräldern. Ambivalent anknytning utvecklas främst i relationer där förälderns samspel med barnet är mer oförutsägbart lyhört. Problemet är att barnet har svårt för att lära sig att ”läsa” föräldern. Som utifrån kommande betraktare av samspelet kan man se att det i hög utsträckning sker på den vuxnes villkor. När det passar föräldern kan denne vara en mycket bra förälder, men till skillnad från föräldern till ett tryggt anknutet barn, styrs föräldern mycket mindre av barnets signaler. Barnet lär sig alltså inte att det själv kan reglera samspelet med föräldern med hjälp av sina signaler, utan det är mer utlämnat åt förälderns godtycke. Ambivalent anknutna barn skaffar sig därför mindre tilltro till sin egen förmåga och därmed riskerar de att bli väldigt passiva.[7]

Det finns inget som tyder på att skrikmetoder förstärker anknytningen mellan förälder och barn. Däremot har bland annat Dag Ø Nordanger som är doktor i klinisk psykologi och specialist i klinisk psykologi för barn och unga framhävt hur skadligt det kan vara när barn inte får hjälp med reglering av känslor. Effekten blir ännu värre när den vars uppgift det är att hjälpa barnet reglera sina känslor och är den som ger upphov till obehaget – så som i sömnmetoder där barnet både lämnas att skrika själv, samt inte får hjälp att hantera rädslan[8].

Det är en utbredd missuppfattning att metoden föreskriver att föräldrar ska visa att de inte bryr sig om barnets ofta skrikande protester.[9] Barnet ska veta att föräldern hör och bryr sig, men också att det inte är farligt att somna själv. Föräldern ska hela tiden vara stödjande, men däremot inte ta upp barnet och trösta det.

Alternativ[redigera | redigera wikitext]

Metoden går givetvis att variera något efter eget tycke. En grundregel man dock inte bör göra avsteg från, är att barnet ska vara tillräckligt trött.

Fem-minutersmetoden utger sig inte för att täcka de fall då barnet är mindre än fem månader, eller de sällsynta fall då sömnproblemen har medicinska orsaker.

Följande personer har utvecklat alternativa eller kompletterande metoder:

  • Amerikanen Richard Ferber. I boken Solve your child's sleep problems, beskriver han en liknande metod som han kallar "the progressive-waiting approach". Där väntar man en till fem minuter första gången och ökar sedan successivt intervallet. Ferber beskriver även ett brett spektrum av relaterade problem, även medicinska.
  • Amerikanskan Elizabeth Pantley. I boken The No-Cry Sleep Solution: Gentle Ways to Help Your Baby Sleep Through the Night, beskriver hon en mildare metod, som gradvis vänjer barnet vid att somna själv (vilket även Ferber nämner som ett alternativ).
  • Anna Wahlgren. I Barnaboken så beskriver hon hur man kan få barn att sova i sin egen säng redan från födseln. Metoden bygger på att man buffar barnet kraftigt i baken då det skriker, men så fort barnet har lugnat sig slutar man, innan barnet har somnat. Samma procedur upprepas då man vill få barnet att somna om. För att få barnet att sova i barnvagn så byter man ut buffandet mot att kraftigt dra vagnen fram och tillbaka - vilket hon kallar att vagna barnet. Att vagna barnet kan vara enklare än att buffa. Anna Wahlgrens metoder saknar dock helt vetenskaplig grund. Bland annat förespråkar hon att små barn ska sova på mage, trots att det bevisligen ökar risken för plötslig spädbarnsdöd.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hur man lär barn att sova på nätterna, Berndt Eckerberg, ISBN 91-630-7321-8
  2. ^ http://www.eckerberg.se/be/
  3. ^ http://www.eckerberg.se/be/utvardering.htm
  4. ^ http://www.viforaldrar.se/artiklar/2005/03/22/foljdinforaldrainstinkt/index.xml Vi föräldrar
  5. ^ Eckerberg B. Treatment of sleep problems in families with small children: is written information enough? Acta Pædiatrica 2002; 91: 952-959
  6. ^ http://www.eckerberg.se/be/ny_kritik_av_somna.html
  7. ^ ”Att knyta an, en livsviktig uppgift – Allmänna barnhuset”. http://www.allmannabarnhuset.se/produkt/att-knyta-en-livsviktig-uppgift/. Läst 14-11-05. 
  8. ^ ”Dag Ø Nordanger: Så påverkas barn av trauman – UR”. http://www.ur.se/Produkter/181889-UR-Samtiden-Barn-som-brottsoffer-Sa-paverkas-ett-barn-av-trauman. Läst 14-11-05. 
  9. ^ http://www.barnakuten.nu/uncategorized/pappa-aberg-och-femminutersmetoden

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • [1] Presentation av metoden
  • [2] Eckerbergs svar på kritiken av metoden
  • Sjukvårdsrådgivningen.se Nämnde tidigare (2005) fem-minutersmetoden explicit, innehåller numera endast en liknande rekommendation
  • [3] Upsala Nya Tidning - Femminutersmetoden skadar barn
  • [4] Barnakuten: Pappa Åberg och femminutersmetoden