Kognitiv beteendeterapi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för olika former av psykoterapier med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi. Terapin går ut på att förändra det kognitiva perspektivet (personens tankar och känslor) hos patienten samt att därefter förändra personens beteende och vanor, i syfte att på så sätt komma över vissa mentala eller beteendemässiga störningar. KBT skiljer sig därmed från psykoanalys, som i motsats söker lösningar genom att härleda störningarna till psykiska trauman.

KBT används vid vad som förr kallades neuroser, ångeststörningar, t.ex. fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom och på affektiva störningar, t.ex. depression.

Innehåll

[redigera] Historia

I början av 1900-talet växte två former av psykoterapi fram, psykoanalys och beteendeterapi. Psykoanalysen grundlades av Sigmund Freud utifrån dennes kliniska erfarenheter av neurotiska patienter och teorin gick ut på att mänskligt beteende till viss del styrs av omedvetna processer. Det terapeutiska arbetet gick ut på att identifiera dessa med hjälp av metoder som fri association. Psykoanalysen ligger till grund för det som idag kallas psykodynamisk terapi (PDT). Beteendeterapin, med förgrundsfigurer som John Watson och B.F. Skinner, kritiserade psykoanalysen som "mentalistisk" och utgick istället från det observerbara beteendet och inlärningspsykologiska upptäckter från experimentell psykologi, som principerna om klassisk och operant betingning. Beteendeterapins vetenskapsfilosofiska grund kallas för behaviorism.

[redigera] Den kognitiva revolutionen

Brottet från den beteendeorienterade psykologin började under 1950-talet, då psykologer återigen började visa intresse för mentala processer.[1] Även den amerikanska lingvistikern Noam Chomskys forskning på det mänskliga språket var ett viktigt inslag i synen på det mänskliga tänkandet, som hjälpte till att bana väg för vad som senare har kallats "den kognitiva revolutionen."[2]
Den amerikanske psykiatrikern Aaron Beck hade under sin kliniska verksamhet, ursprungligen som psykoanalytiker, noterat att deprimerade patienter tenderar att ha felaktiga och negativt färgade antaganden om sig själva och om omvärlden. Under 1960-talet började Beck därför utveckla den kognitiva terapiformen för att direkt adressera dessa antaganden. 1979 publicerade Beck en bok, Cognitive Therapy for Depression, som tillsammans med forskningsstöd som visade att kognitiv terapi var lika effektiv som dåtidens antidepressiva medicinering, ytterligare pekade på vikten att behandlaren också intresserade sig för patientens tankar och känslor.[3]

Begreppet kognitiv beteendeterapi populariserades på 1980-talet, men vissa menar att den första KBT-inriktade psykoterapeuten var Albert Ellis som, bland annat inspirerad av moderna och klassiska filosofer, utvecklade rationell emotiv beteendeterapi (REBT) under 1950-talet.[4][5] Idag kan man med "kognitiv beteendeterapi" mena allt från ren kognitiv terapi i Becks anda (Beck använder numera själv begreppet "KBT") till beteendeterapi.

[redigera] Tredje vågens beteendeterapi

På 2000-talet har den så kallade tredje vågens beteendeterapi vuxit fram, med terapiformer som acceptance and commitment therapy (ACT) och dialektisk beteendeterapi (DBT). Denna innebär delvis en återgång till den förkognitivistiska beteendeterapin, på så vis att man inte längre försöker att direkt förändra kognitioner. Istället försöker man där att förändra förhållandet till sitt tänkande, bland annat tekniker för att uppnå medveten närvaro och lära sig acceptera sina tankar.

Under år 2010 fastslog Socialstyrelsen efter intensiv kritik sina riktlinjer för behandling av ångest och depression. Resultatet är i hög grad ett förtydligande av de tidigare preliminära riktlinjerna och innebär bland annat att KBT om möjligt ska erbjudas som förstahandsalternativ vid behandling av lindrig och måttlig ångest och depression.

[redigera] Forskning

Gemensamt för de olika varianterna av KBT är att stor vikt läggs vid vetenskaplig utvärdering av metoderna, så kallad evidens. De studier som anses vara mest tillförlitliga är randomiserade kontrollerade studier. KBT är den terapiriktning där det gjorts flest randomiserade kontrollerade studier (RCT) och detta har lett till att terapiformen förordas av oberoende institutioner för utvärdering av hälsovård, bland annat Statens beredning för medicinsk utvärdering i Sverige och Cochrane collaboration, för de flesta vanliga psykiatriska diagnoser.

På senare tid har det uppmärksammats att KBT fungerar lika bra vid behandling via internet som vid sedvanlig behandling där patienten och terapeuten träffas ansikte mot ansikte. Det finns, om än begränsat, vetenskapligt stöd för att KBT via internet på kort sikt har effekt på symptom vid paniksyndrom, social fobi och depression. Det finns idag flera hemsidor på internet där man kan få gratis terapi.[källa behövs]

[redigera] Effektivitet

En metastudie där sju behandlingsmetoder jämförs visar att vid depression har ett flertal korta behandlingsmetoder utöver KBT visats vara lika effektiva bland dem som genomför behandlingen, och ha signifikant lägre bortfallsnivå. [6] Resultat från en metastudie[ifrågasatt uppgift] [7][citat från källa efterfrågat] visar att ungefär en tredjedel av de patienter som påbörjar KBT-behandling för depression kan förvänta sig en signifikant förbättring (om man utgår ifrån alla patienter som påbörjat behandling, s.k. intent-to-treat). De här siffrorna gäller med största sannolikhet alla korta behandlingsformer för depression.[källa behövs]

I flera jämförelser med farmakologiska och psykoterapeutiska metoder har man vanligtvis kunnat notera bättre resultat för KBT vid behandling av depression[8] och ångest[9]. Andra studier hittar ingen evidens[10] för att KBT skulle vara en bättre behandlingsform än till exempel psykodynamisk psykoterapi, vid jämförelser får de båda oftast likvärdiga resultat och sett över flera studier finns ingen signifikant skillnad. Dock har det gjorts få direkt jämförande studier. Inte inom något område har KBT fått sämre resultat än andra psykoterapeutiska insatser[11][12]. I USA, Kanada, Australien och Storbritannien har KBT en mycket stark ställning bland psykologer, psykoterapeuter och övriga vårdgivare inom psykiatrin. I Sverige har KBT haft en långsammare spridning och efterfrågan på behandling är ännu betydligt större än utbudet. Vissa landsting saknar egen kognitiv-beteendeterapeutisk kompetens och måste remittera patienter till KBT-terapeuter i andra landsting för specialistvård. På senare år har dock en kraftig förskjutning skett i Sverige. Många privata vårdgivare inom psykiatrin har valt att endast erbjuda sina patienter KBT. Detta beslut har ifrågasatts, bland annat med tanke på resultaten av Sveriges regerings storsatsning på KBT i den så kallade rehabgarantin. Här var resultaten nedslående: KBT-behandling ledde till sämre återgång till arbete än andra långtidssjuka som fick sedvanlig behandling. Siffrorna tyder också på att rehabgarantin leder till ökad sjukskrivning [13]. Hela 25 procent hoppade också av behandlingen i förtid.[14]

Till skillnad från psykodynamisk teoribildning, menar man inom den kognitiva psykologin att fobier och annat som behandlas inte är symptom på andra, underliggande och för individen omedvetna problem.[källa behövs]

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

  1. ^ Passer, Michael W; Smith, Ronald E (2007). Psychology - The Science of Mind and Behavior. Boston, Mass: McGraw-Hill. ISBN 0-07-110825-4 
  2. ^ Anderson, John R (2005). Cognitive Psychology and its Implications. USA: Worth Publishers. ISBN 0-7167-0110-3 
  3. ^ Westbrook, David; Helen Kennerley, Joan Kirk (2011). An Introduction to Cognitive Behaviour Therapy - Skills and Applications. Padstow: SAGE Publications Ltd. ISBN 978-1-84860-686-9 
  4. ^ NACBT: History of Cognitive-Behavioral Therapy, 2004, National Association of Cognitive-Behavioral Therapists. Hämtad 2006-12-19
  5. ^ IGS: 3. Is it similar to any other disciplines or practices I might be familiar with?, 2007, Institute Of General Semantics. Hämtad 2007-12-04
  6. ^ Cuijpers, P., van Straten, A., Andersson, G. & van Oppen, P. (2008). Psychotherapy for depression in adults: A meta-analysis of comparative outcome studies. Journal of Consulting and Clinical Psychology. 76, 909-922.
  7. ^ Westen, D., & Bradley, R. (2005). Empirically supported complexity: Rethinking evidence-based practice in psychotherapy. Current Directions in Psychological Science, 14(5), 266–271.
  8. ^ SBU: SBU. Behandling av depressionssjukdomar, volym 1-3. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004. SBU-rapport nr 166/1. ISBN 91-87890-87-9.
  9. ^ SBU: Behandling av ångestsyndrom, volym 1. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2005. SBU-rapport nr 171/1. ISBN 91-87890-98-4.
  10. ^ Gerber et al. (2011). ”A Quality-Based Review of Randomized Controlled Trials of Psychodynamic Psychotherapy.”. Am J Psychiatry. http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/dokument/AJPPsychodynamicRCT.pdf. Läst 30 januari 2012. 
  11. ^ Butler A. C., Chapman J. E., Forman E. M., &, Beck A. T. (2006). The empirical status of cognitive-behavioral therapy: a review of meta-analyses. Clinical Psychology Review, 26, 17–31
  12. ^ Tolin, D. F. (2010). Is cognitive-behavioral therapy more effective than other therapies?: A meta-analytic review, Clinical Psychology Review, In Press. DOI: 10.1016/j.cpr.2010.05.003.
  13. ^ Heldmark & Sjöholm (14 december 2011). ”Regeringens rehabgaranti en flopp”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-morkade-floppat-rehabprogram_6707491.svd. Läst 30 januari 2012. 
  14. ^ Heldmark, Thomas (19 december 2011). ”Var fjärde hoppar av KBT i förtid”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/var-fjarde-hoppar-av-kbt-i-fortid_6718089.svd. Läst 30 januari 2012. 

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk