Folke Johansson
| Ärkebiskop Folke Johansson | |
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
|---|---|
|
|
|
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop |
| Period | 1274-1277 |
| Företrädare | Laurentius |
| Efterträdare | Jakob Israelsson |
|
|
|
| Död | 3 mars 1277 |
Folke Johansson, lat. Fulco, död 3 mars 1277,[1], son till Johan Ängel den äldre, var Sveriges ärkebiskop från 1274 till sin död. Folke Johansson var Uppsalas förste ärkedjäkne och som sådan medverkade han vid ärkesätets förflyttning från Gamla Uppsala till Aros, det nuvarande Uppsala den 24 januari 1273.
I början av 1270-talet utnämndes han till ärkebiskop och främjade på alla sätt sitt stifts intressen. Så lade han till de förutvarande fyra kanonikaten åtta nya och gav till ett av dem en stor del av sina arvegods. Om hans deltagande i tidens politiska strider är inte mycket känt. Som ärkebiskop krönte han konung Magnus Ladulås 1276 och var samma år en av hans underhandlare på fredsmötet vid Göta älv. På ett kyrkomöte i Tälje, troligen 1276, under Folkes presidium, utfärdade Magnus Ladulås den svenska kyrkans första stora privilegiebrev.
Folke avled 1277 och är begraven i Uppsala domkyrka. Domkyrkobygget påbörjades i större skala under hans tid, i en storlek mycket större än något som byggts i Sverige innan.
[redigera] Källor
- ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 78
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
| Företrädare: Laurentius |
Ärkebiskop i Uppsala 1274–1277 |
Efterträdare: Jakob Israelsson |
