Frans Adolf von Schéele
Frans Adolf von Schéele, född 21 oktober 1795 på Eckersholm i Jönköpings län, död 20 juli 1863 i Filipstad, var en svensk bergstjänsteman och kommunalman.
Biografi
Frans Adolf von Schéele var son till godsägaren, kammarjunkaren Adolf Fredrik von Schéele och Henrika Kristina von Knorring. Morfadern Frans Henrik von Knorring var major, och farfadern bergsrådet, hovrättsassessorn och brukspatronen Christian Benjamin Schéele hade naturaliserats som svensk adelsman med namnet von Schéele.[1]
Efter idkade studier i Lund ingick von Schéele vid bergsstaten och förordnades 1823 till geschworner i Värmland. Här stannade han resten av livet, och utvecklade i flera olika riktningar en verksamhet som gjort hans minne i landskapet levande. Redan 1824 erhöll han bergmästare titel, utnämndes 1829 till kammarjunkare samt blev ordinarie bergmästare i Värmland 1835.
Både före och efter denna sista utnämning företog han utländska resor, studerade bergshanteringens utveckling i andra länder samt meddelade i tidskrifter och årsberättelser sina iakttagelser och rön, under det han försökte modernisera sin hemorts bergshantering.
Bland annat genom att grunda bergsskolan som fortfarande ligger i Filipstad. Skolan grundades 1830, och han hyllas än idag av studenterna.
Han verkade också på andra sätt för att upphjälpa och utveckla Värmland. Sålunda var han dels upphovsman, dels medverkande till stiftandet av värmländska bergselementarskolan, värmländska bergsmannaföreningen, Värmlands naturhistoriska förening, värmländska brandstodsföreningen och värmländska hypoteksföreningen. Dessutom bestridde han i tolv år sekreterarebefattningen hos Värmlands hushållningssällskap, var ombudsman för brandstodsföreningen, medlem av styrelsen över lantbruks-, trädgårds- och skogsskolorna inom länet; ordförande i bestyrelsen för Värmlands kommunikationsanstalter inom Bergslagen, i länets lasarettsdirektion, för Filipstads stadsfullmäktige med mera.
Under loppet av flera år gjorde han stora samlingar till Värmlands historia och beskrivning, av vilka han använde en del för det av honom anlagda stora planschverket Värmland i teckningar. Hans nit och verksamhet blev både bemärkta och belönade. Utom överintendentstiteln vid hovet 1860, fick han av Jernkontoret och Värmlands hushållningssällskap motta deras stora förtjänstmedaljer i guld, varjämte han hedrades med kallelse att vara ledamot i flera in- och utländska vetenskapliga samfund. 1838 blev han riddare av Nordstjerneorden.
Han gifte sig 1822 med Maria Elisabet Lundqvist, vars far G. Lundqvist var ålderman bland Stockholms kakelugnsmakare. En av deras döttrar var gift med Carl Edvard Ekman. Äldste sonen Christian Georg Robsahm von Schéele övertog faderns bruk, och blev far till Frans von Schéele.[2]
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.