Fylgja
En fylgja (pluralis fylgjor), av fornnordiska fylgja, 'skyddsande' 'följa efter', var i nordisk mytologi från början en individs alter ego, som kunde visa sig i djurgestalt. Senare beskrevs fylgjorna som en sorts kvinnliga andeväsen, som gav skydd åt individer eller ätter (då kallade fylgjukona).
En människas fylgja uppenbarade sig i drömmar, men sades även kunna visa sig för en vaken människa. Om någons fylgja visade sig för personen var det ett varsel om personens död.
Då fylgjan gestaltar sig som ett djur, så dras många paralleller till jordens olika naturfolk, där man med i graven får ett djur som stått den döde nära och som vägvisare tros kunna vägleda den döde i dödsriket. Exempel på sådana djur är häst, svart ko och hund.