Gröna tak
- Gröna tak kan även syfta på koppartak.
.JPG)
Gröna tak är som byggnadsteknisk definition ett samlingsnamn för gräs- och sedumtak, tak med levande sådan växtlighet som takbeläggning[1] (med gröna tak kan i deskriptiv bemärkelse vardagligt också avses andra tak med grön färg, såsom koppartak). Tak med växtlighet har använts sedan långt tillbaka i de skandinaviska länderna.[2]
Olika typer och tjocklekar
Takmaterialet kan vara olika tjockt och av olika växtblandningar. En tunn moss-sedum-matta är bara 3 cm tjock, medan ett grästak med en blandning av sedum-ört-gräs kanske bildar ett 12–15 cm tjockt skikt. Jordmaterialet bör vara minst 3 cm tjockt och kan behöva ökas om takets lutning är liten. En tjockare konstruktion av sedum-ört-matta kan bestå av 3 cm mineraljord, 3 cm dränering och 3 cm vattenhållande skikt.[1]
Fördelar med ett växttak
- Dämpar buller.
- Mildrar stadsklimatet.
- Minskar risken för översvämning i städer vid plötsliga skyfall.
- Minskar behovet av stora dagvattensystem.
- Anses ofta ge estetiska värden.
- Tar upp och binder luftföroreningar.[3]
- Skyddar underliggande takmaterial mot temperaturväxlingar.[3]
- Isolerar byggnaden och sparar därigenom energi.
- Sedumtak är i det närmaste underhållsfritt.[1]
Tekniska aspekter på växtbädd
Lämpliga växter för gröna tak med tunna substrat eller jorddjup är tåliga växter såsom sedumväxter. Vid tjockare växtbäddar har man större möjligheter att välja växtmaterial[4]. Växtbädd anläggs på tak som har en lutning av 25–30 grader eller mindre. Taktäckningen består av ett levande biologiskt material och underlaget måste därför bestå av ett tätt material, som hindrar rötter från att tränga igenom. Materialet skall också tåla den fukt som uppkommer i växtbeläggningen. En växtbädd kan hålla en stor vattenmängd och underliggande takkonstruktion måste även dimensioneras för detta. Tak är en utsatt växtplats och det är därför viktigt att använda substrat eller jordar som håller mycket vatten men samtidigt är väldränerade för att förhindra att växterna kvävs eller att substratet eroderar vid kraftiga regn[5].
Olika odlingsintensitet
Gröna tak kan kategoriseras som intensiva, "halvintensiva", eller extensiva, beroende på djupet av planteringsmedium och det underhåll det behöver. Traditionella takterrasser, som kräver en rimligt djup jord att rymma stora växter eller konventionella gräsmattor, betraktas som "intensiva" eftersom de är arbetsintensiva, och kräver bevattning, gödning och annat underhåll. Intensiva tak är mer parkliknande och lätt tillgängliga och kan innehålla allt från köksväxter till buskar och små träd.[6] Extensiva gröna tak däremot, är utformade för att vara praktiskt taget självgående och kräver endast ett minimum av underhåll, kanske rensning av ogräs en gång om året, eller användning av långsamtverkande gödningsmedel för att öka tillväxten. Extensiva tak är oftast bara tillgängliga för underhåll.[6] De kan anläggas på ett mycket tunt jordlager (mest förekommande är specialblandade komposter); även ett tunt lager av mineralull som läggs direkt på ett vattentätt tak kan stödja en plantering av sedumväxter och mossor.
En annan viktig skillnad är den mellan kraftigt lutande gröna tak och platta gröna tak. Branta torvtak, vilket är ett traditionellt inslag i många skandinaviska byggnader, tenderar att vara av en enklare konstruktion än platta gröna tak. Detta beror på att takets lutning minskar risken för att vatten tränger igenom takkonstruktion, vilket tillåter att man använder färre tätskikt och dräneringslager.
Utvecklingen av gröna tak har skett framför allt i Tyskland. Begreppet ”extensivt gröntak” definierades där 1982 för första gången.[7]
I Tyskland har de extensiva gröna taken framförallt kommit till användning på nya industribyggnader, en orsak är att den tyska lagstiftningen har föreskrivet detta i de flesta städer.[8]
I Tyskland har fyra vegetationstyper blivit vanliga: moss-sedumvegetation, sedum-moss-örtvegetation, sedum-gräs-örtvegetation och gräs-örtvegetation.[9]
Torvtak räknas inte in i gröna tak, eftersom torven med tiden bryts ner och inte är någon stabil biotyp.[9]
Exempel
Edenprojektet i St Austrell, Cornvall, i sydvästra England är en stor botanisk trädgård. Mellan de stora kupolliknande konstruktionerna ligger entrén, som är täckt med ett platt ”grönt tak”.[10]
Noterbara projekt i Sverige inkluderar parken på taket av Emporia köpcentrum i Malmö, som är 27 000 kvadratmeter stor. Parken blandar både extensiv och intensiv växtlighet, och artificiella kullar har byggts för att ge takparken en kuperad utformning.
Källor
- Varis Bokalders, Maria Block (2004). Byggekologi, kunskaper för ett hållbart byggande. Svensk Byggtjänst. ISBN 978-91-7333-070-1
- Thomas Schmitz-Günther (2000). Ekologiskt byggande och boende. Köln: Könemann. ISBN 3-8290-1956-4
- Roof Construction manual, Pitched Roofs. Eberhard Schunck et. al., Birkhäuser, Berlin 2002. ISBN 3-7643-6986-8. (engelska)
- Cristiano Piga (1995). Grönare tak - extensiv vegetation på tak. Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet. ISBN 91-576-5068-3
Fotnoter
- ^ [a b c] Block-Bokalders, sid 62
- ^ Block-Bokalders, sid 338
- ^ [a b] Thomas Schmitz-Günther, sid 238
- ^ ”Grönatakhandboken”. gronatakhandboken.se. http://gronatakhandboken.se/module/las-online/vaxtbadd-och-vegetation/main/1. Läst 15 mars 2017.
- ^ ”Grönatakhandboken”. gronatakhandboken.se. http://gronatakhandboken.se/module/las-online/vaxtbadd-och-vegetation/main/1. Läst 15 mars 2017.
- ^ [a b] Byggros (16 Maj 2011). ”Gröna taksystem - Gröna tak”. http://www.byggros.com/sv/produkter/regnvandshandtering-lar/gronne-tage/extensiva-intensiva-tak.aspx.[död länk]
- ^ Piga, sid 8.
- ^ Piga, sid 10
- ^ [a b] Piga, sid 9
- ^ Roof Construction Manual, sid 435
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Green roof, 4 december 2009.