Högspänd likström

Från Wikipedia
Version från den 4 maj 2017 kl. 15.56 av 78.70.145.250 (Diskussion) (rätta grammatik)
Stolpar för högspänningsledningen på svenska sidan av HVDC-förbindelsen för Baltic cable.

Högspänd likström , eller HVDC (av engelskans high voltage direct current), är förutom en beskrivning av likström med högspänning, en teknik för att föra över elkraft över längre sträckor (50 mil+) med lägre förluster jämfört med konventionell växelspänningsteknik. Tekniken används till exempel vid överföring av elektrisk energi över längre sträckor via sjökabel eller luftlinje. Tekniken används också för att överföra elkraft mellan två näraliggande asynkrona växelströmsnät där inte växelströmsteknik är möjlig.

En vanlig användning för HVDC är vid anläggning av kraftledningar på havsbotten. Om växelström hade använts skulle knappast någon effekt alls komma fram till andra sidan, då spänning och ström "vrids ur" varandra på grund av för mycket kapacitans i en växelströmsledning. I en likströmsledning är det endast de rent resistiva förlusterna som minskar spänningen (i en växelströmsledning tillkommer förluster i form av tidigare beskrivna skillnaden mellan spänning och ström, dessutom tillkommer s.k. skinneffekt då mitten av en tjock metalledare inte leder någon ström).

Historik

Världens första system för HVDC beställdes under 1940-talet för Berlin i Tyskland. Systemet beställdes från Siemens.

Tekniken

  Existerande länkar
  Under konstruktion
  Föreslagna

Sjökabellänkar för överföring av elström mellan europeiska länder.

Genom att använda likriktare skapar man en likström av en växelström och i samband med detta anpassas spänningen med transformatorer till lämplig nivå. På detta sätt kan man överföra elkraft över långa avstånd med lägre effektförluster. På andra stationen "hackar" man upp strömmen med en växelriktare och skapar en växelström och anpassar samtidigt spänningen till det mottagande nätets nivå.

Anledningen till att likström inte används i stor skala, trots de lägre förlusterna, är att när kraftsystemen byggdes ut på 1800-talet så var det komplicerat, nästan omöjligt, att transformera spänningen i en likström. Med dagens tvångskommuterade strömriktare är det möjligt att bygga omvandlare med vilka man kan gå från en likspänningsnivå till en annan och då göra det möjligt att bygga likströmsnät.

Det finns idag två tekniker för HVDC. Den ena, som bygger på tyristorer, kallas linjekommutering och utvecklades på 1950-talet. Den andra tekniken kallad tvångskommutering bygger på IGBT-transistorer som till skillnad mot tyristorer även medför kontrollerad släckning. Tvångskommuterade så kallade voltage source converters (VSC) utvecklades av ABB på 90-talet och har idag blivit en etablerad teknik.

Större leverantörer av HVDC-teknik är ABB, Alstom och Siemens.

Se även

Externa länkar