HMS Sprängaren (49)
| |||
 Sprängaren vid Jagarpiren på Djurgården i Stockholm | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Minsvepare | ||
| Fartygsklass | Sökarenklass | ||
| Fartygsnummer | 18 och 49 | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Motala varv | ||
| Sjösatt | 12 juni 1918 | ||
| I tjänst | 14 november 1918 | ||
| Öde | Tagen ur tjänst 1 januari 1962 | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 26 m | ||
| Bredd | 7 m | ||
| Djupgående | 3 m | ||
| Deplacement | 227/232 ton | ||
| Maskin | Kolvångmaskin 400 IHK | ||
| Maximal hastighet | 10 knop | ||
| Besättning | 16 man | ||
| Bestyckning | 57 mm kanon M/16 | ||
HMS Sprängaren (49) tidigare (18), var en minsvepare i svenska flottan av Sökarenklass. Hon sjösattes 1918 och utrangerades 1962, och var liksom hennes två systerfartyg HMS Sökaren och HMS Sveparen anskaffade för medel som blivit över efter Pansarbåtsinsamlingen 1912. De omklassificerades 1930 som tendrar. Efter utrangeringen 1962 såldes hon. 1970 användes hon som bogserare i Varbergs hamn under namnet Klåback. Hon kom på 1970-talet till Stockholm och var fortfarande aktiv 1996. Hon började 2010 renoveras av Veteranflottiljens medlemmar med avsikt att fartyget åter ska kunna gå för egen ångmaskin.
Referenser
- Gustaf von Hofsten, Jan Waernberg (2003). Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. Luleå: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-3-6
- Hans Bergström, Paul Swahn (1996). Minsvepare, Med svenska flottans minsvepare under 100 år. Falkenberg: CB Marinlitteratur. ISBN 91-970700 5X