Varberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 57°6′32″N 12°15′5″Ö / 57.10889°N 12.25139°Ö / 57.10889; 12.25139
Varberg
Tätort
Centralort
Varbergs torg med kyrkan i bakgrunden.
Varbergs torg med kyrkan i bakgrunden.
Land  Sverige
Landskap Halland
Län Hallands län
Kommun Varbergs kommun
Församlingar Lindberga församling, Träslövs församling, Varbergs församling
Koordinater 57°6′32″N 12°15′5″Ö / 57.10889°N 12.25139°Ö / 57.10889; 12.25139
Area 1 335,45 hektar
Folkmängd 27 602 (2010)[1]
Befolkningstäthet 20,67 inv./hektar
Grundad Medeltiden
Tidszon CET (UTC+1)
Postort Varberg
Postnummer 432 XX
Riktnummer 0340
Tätortskod 4156
Varbergs läge i Hallands län.
Red pog.svg
Varbergs läge i Hallands län.

Varberg är en tätort i norra Halland och centralort i Varbergs kommun, Hallands län, belägen vid Kattegatt ungefär mittemellan Göteborg i norr och Halmstad i söder. Varberg är Sveriges 43:e största tätort. I söder är tätorten nästan sammanväxt med Södra Näs och Träslövsläge.

Varberg är en turist- och handelsstad med hamn och färjeförbindelse med Grenå i Danmark.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Varbergs historia
Varberg år 1713. Ur Suecia antiqua et hodierna
Havsbad i Varberg, tidigt 1900-tal.

De äldsta beläggen för staden är ett brev från 1343 då staden benämns Getakärr. Platsen Getsjö är däremot omnämnd tidigare då Saxo Grammaticus nämner den i samband med Slaget vid Nissan 1062. Arkeologiska utgrävningar antyder att Getakärr började byggas under andra halvan av 1200-talet. Det har även spekulerats i att Gamla Köpstad var en föregångare till staden, men det är på grund av bristen av arkeologiskt- och källmaterial svårt att bedöma. Varbergs fästning anlades i slutet av 1200-talet. Den kom under början av 1300-talet att fungera som centrum för ett halvt självständigt rike skapat av de förläningar Erik Magnusson och Ingeborg Håkansdotter hade i Bohuslän, Västsverige och Halland. Vid 1400-talets början antogs namnet Varberg (Vardberg eller Vårdkasberg) efter berget där Varbergs fästning ligger, ursprungligen en borg anlagd på 1280-talet. Under 1400-talet grundas Ny Varberg norr om staden. Getakärr kallas då Gamla Varberg och mister 1578 sina stadsrättigheter. Förhållandet mellan de bägge städerna präglades sannolikt av kamp om kontrollen av handeln i området. Ny Varberg anlades där vägar från Västergötland och Småland möter Kungsvägen Oslo–Köpenhamn. Staden låg omkring 700 meter inåt land och för att kunna fungera som hamn anlades en kanal ut till havet. Ny Varberg var knuten direkt till kungen, medan Gamla Varberg troligen kontrollerades av den lokale länsherren.

På ett något större plan konkurrerade Varberg i sin tur med Nya Lödöse och senare Göteborg. Framför allt längs de gamla vägarna mot Jönköping respektive längs viskadalen i riktning mot Borås hade Varberg sedan gammalt goda förbindelser. Ett karmelitkloster grundades i Ny Varberg mellan 1462 och 1497. Det stängdes i samband med reformationen 1531–1532. Ny Varberg förstördes av svenskarna 1565 under Nordiska sjuårskriget. Den övergavs efter att åter ha blivit skövlat under Kalmarkriget 1611-1612. Varberg flyttade nu till ett ställe i närheten av fästningen kallat "Varberg på platsarna", där det blev kvar till 1666, då staden efter att ha brunnit ner flyttades till sitt nuvarande läge. Under 1700-talet skedde satsningar på tegelbruk, olika former av klädtillverkning samt tobaksspinnerier. De kom dock i allmänhet att inte slå särskilt väl ut och Varberg kom, liksom övriga Halland, att industrialiseras relativt sent. En betydande orsak till problemen för etableringarna var att Varberg 1767 drabbades av en mycket omfattande stadsbrand.

Varberg passerades under 1800-talet av Halmstad som länets största stad. Industrialiseringen började på allvar på 1880-talet. Varberg-Borås Järnväg invigdes 1880 och Västkustbanan nådde staden 1885 och stod färdig 1888. Från 1870-talet började utvinning och export av gatsten. Under 1880-talet började fisket ta fart i Varberg med omnejd, till stor del orsakat av att Hushållningssällskapet betalade ett fiskelag från Råå för att de skulle flytta till Varberg, där deras metoder fick spridning.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Varbergs stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Träslövs socken/landskommun med delar av Varbergs bebyggelse infölivades 1953 och 1967. 1971 uppgick Varbergs stad i Varbergs kommun där Varberg sedan dess är centralort.[3]

I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Varbergs församling och Träslövs församling. Efter expansion ligger även delar av orten i Lindberga församling.[4]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Varbergs rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Varberg i Varbergs tingsrätts domsaga.[5]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Varberg 1960–2010[6]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
14 089
1965
  
15 714
1970
  
17 768
1975
  
19 467
1980
  
19 668
1990
  
22 728 1 225
1995
  
24 491 1 286
2000
  
25 067 1 293
2005
  
26 041 1 316
2010
  
27 602 1 335

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Gatunätet i centrala Varberg ritades upp efter att staden flyttats till sitt nuvarande läge efter den förödande stadsbranden den 12 augusti 1666.[7] Denna stadsplan omfattar fem gator i nord–sydlig riktning, dessa är från väster räknat Västra Vallgatan, Kungsgatan, Drottninggatan, Östra Långgatan och Östra Vallgatan, och nio gator i öst-västlig riktning, dessa är från norr räknat Norra Vallgatan, Norrgatan, Borgmästaregatan, Kyrkogatan, Torggatan, Bäckgatan, Prästgatan, Södergatan och Södra Vallgatan. Den centrala platsen är Varbergs torg, och här ligger Varbergs kyrka från 1772 som tillhör Varbergs församling,[8] stadshotellet från 1902,[9] sparbankshuset från 1898[10] och före detta rådhuset från 1865,[11] med flera byggnader. Torget är belagt med gatsten. I en fontän står Bror Marklunds staty Badande ungdom från 1937.[12] Varje onsdag och lördag året runt hålls livlig torghandel på torget.[13]

Byggnaderna i den gamla stadskärnan härstammar från flera olika perioder. Historiskt har Varberg dominerats av träbyggnader, med något enstaka inslag av korsvirke.[14] Nordost om torget, vid Prästgatan, finns träbyggnader bevarade vars äldsta delar är från 1700-talet eller äldre.[15] Söder om torget är samtliga byggnader uppföra efter stadsbranden 1863,[16] men även här finns träarkitektur.[15]

Från centrum sträcker sig Otto Torells gata, Södra Hamnvägen och Sjöallén ner mot havet. Precis vid havet ligger Varbergs fästning, ursprungligen uppförd som en borg i slutet av 1200-talet och omgjord till en stark försvarsanläggning decennierna kring år 1600. På andra sidan fästningens vattenfyllda vallgrav ligger den lummiga Societetsparken med Societetshuset i morisk stil i trä från 1886.[17] Norr om fästningen ligger Varbergs berömda kallbadhus från 1903.[18] Kallbadhuset är liksom Societetshuset uppfört i trä i morisk stil, och vilar på pålar i vattnet en bit ut från stranden. På andra sidan Societetsparken ligger Varmbadhuset i tjugotalsklassicism från 1925.[18]

Norr om den ursprungliga stadskärnan ligger Norra Förstaden, en stadsdel som tillkom i slutet av 1800-talet då Varberg expanderade kraftigt, inte minst efter järnvägarnas tillkomst 1880 och 1888.[19] Gatunätet är en förlängning mot norr av 1600-talets stadsplan, genom att Västra Vallgatan, Kungsgatan, Drottninggatan, Östra Långgatan och Östra Vallgatan förlängts norrut och Engelbrektsgatan, Eskilsgatan och Magasinsgatan tillkommit parallellt med de öst-västliga gatorna i centrum. Gatorna är raka och kantas av lövträd, och stadsdelen inhyser kommunal administration – med bland annat det nuvarande stadshuset i rött tegel från 1894[20] – och andra offentliga byggnader som kulturhuset Komedianten från 2011 och Varbergs teater i nyrenässans från 1895.[21] I Norra Förstaden ligger också järnvägsstationen, från vilken Eskilsgatan utgår som tänkt paradgata.[22]

Söder om centrum ligger Södra Villastaden, ett litet område med stora, individuellt utformade villor som uppfördes i början av 1900-talet, äldst är den Heijlska villan från 1904.[23] I området ligger också den gamla Rosenfredsskolan i tegel, idag använd som kulturskola, och den gamla Södra kyrkogården.[24]

Mellan Societetsparken i nordväst, centrum i nordost och det gamla stenbrottet i söder ligger en liten men klar avgränsad stadsdel kallad Platsarna. Den skiljs från centrum genom Västkustbanan som skär genom staden och från Societetsparken av Strandgatan. Här låg den historiska staden Varberg på Platsarna mellan 1611 och 1666. Under 1800-talet bebyggdes Platsarna igen.

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Brunnsberg.
Breared.
  • Apelviken är ett bad- och fritidsområde med många stugor och viss fast bebyggelse. På Apelvikshöjd och i sluttningen mot havet finns ett antal större fastigheter. Apelviks- och Ullebovägarna har äldre villabebyggelse.
  • Breared är en stadsdel i södra delen av Varberg, avgränsad av Västkustvägen och Österleden. Tillfart sker från Västkustvägens rondeller vid Sörse och Ranelid eller från Österleden. Äldre Varbergsbor känner området som Môsen. Här finns i en växande bebyggelse av höghus, radhus och villor. Ett större äldreboende finns vid Kalkstensgatan. Området expanderade snabbt och saknade länge affärer och annan service. Sedan 2009 finns Breareds torg med bland annat saluhall, livsmedelsbutik, vårdcentral och folktandvård.
  • Brunnsberg i norra delen av Varberg har ett flertal stora hus med hyres- och bostadsrätter, byggda från 1953 av dåvarande Stiftelsen Hyresfastigheter (nu Varbergs Bostad AB) och Riksbyggen, cirka 4 000 personer bor här. Intill bebyggelsen finns Brunnsbergsskogen, som planterades omkring sekelskiftet 1900. Området lär ha namngetts efter en man vid namn Bruhn, som bebodde landeriet vid nuvarande Brunnsbergsrondellen. Landeriet har anor från början av 1700-talet, den vita byggnaden intill Västkustvägen ritades 1867 för häradshövdingen Jonas Johnson. Tillsammans med ett par uthus från slutet av 1800-talet finns den med i den kommunala bevarandeplanen. I området finns Tallvägen och Granvägen, den senare med anslutning till Gödestadsvägen i söder och Monarkrondellen vid Västkustvägen. Träningsplan för fotboll, samt basket- och boulebanor finns tillgängliga för allmänheten. Brunnsbergsskolan (F3-skola och fritidshem), Kärnegårdens förskola samt Brunnsbergskyrkan kompletterar bilden av denna stadsdel.
  • Göingegården ligger direkt norr om Lugnet och är ett av de nyare områdena i Varbergs utkanter. Här blandas hyresrätter, radhus och fribyggda villor i den sydöstra delen med gruppvillor och fribyggda villor i den sydvästra delen. Den norra delen av Göingegården står än så länge obebyggd, men planen är att området successivt skall byggas ut fram till omkring 2025. Till läsåret 2016/2017 skall en ny F-9-skola, Trönningeskolan, stå klar i området[25].
  • Håsten ligger i Varbergs östra del. Området är bebyggt sedan 1970-talet. Här finns cirka 1 000 lägenheter, fördelade på radhus och villaliknande småhus med trädgårdstäppa. På Håsten finns även ett litet torg med postkontor, mataffär, bensinstation och grill. Två kyrkor finns i området: Håstenskyrkan och Sollyckans kyrka. Hästhaga i söder har blandad bebyggelse, stora hus med hyres- och bostadsrätter samt längs Bandholtzgatan en så kallad gräddhylla med exklusiva villor.
  • Karlberg är ett villaområde söder om Trädlyckevägen och gränsande till Håsten. Bebyggt sedan slutet av 1960-talet. Här finns Furubergsskolan, Peder Skrivares skola och Träslövs idrottsplats (Östervi).
  • Lugnet och Barnabro i stadens nordligaste del har blandad äldre och nyare bebyggelse längs ett flertal smågator, samtliga åtkomliga från Lindbergsvägen.
  • Mariedal är ett villaområde väster om Kattegattsvägen.
  • Norrdal i nordvästra delen av Varberg är byggt kring Göteborgsvägen och angränsande gator. Här byggde Svenska Cykelfabriken Monark sin nya fabrik 1926.
  • Tranelyckan är området söder om Träslövsvägen, avgränsat av Gamla Påskberget och Påskbergsskogen.
  • Stenåsa och Äckregården i stadens nordöstra del ligger mellan Brunnsberg och norra Håsten. Området gränsar till Äckregårds- och Gödestadsvägarna. Det skär också in i det nya Håstensområdet med grönsakshandel, blomster- och djuraffär, liksom med de nya parhusen vid Galgbergsgatan. Äckregården var namnet på bondgården som låg intill och söder om Håstensskolan, där man nu har cykelparkering.
  • Sörsedammen eller bara Sörse ligger i sydost, avgränsat av Västkustvägen och gamla Rikstvåan, nu sammanbyggd med Almers väg. Byggnationen här sammanföll med starten av Sjukhuset i Varberg, som invigdes 1972. Här fanns tidigare ett strövområde med bandyspel och "allmänhetens åkning" vintertid, promenader och även någon internationell motocrosstävling på sommaren.
  • Trädlyckan ligger mellan Trädlyckevägen och Magasinsgatan. Här finns ett flertal större hus med bostadsrätter.
  • Träslöv ligger längst i öster. Under delar av 1970-talet, 1980-talet och 1990-talet har det vuxit upp villaområden i den västra utkanten av Träslöv, östra sidan av Österleden. Träslövs landskommun inkorporerades med Varbergs stad 1967.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Varberg har liksom större delen av Sverige ett milt tempererat klimat, som även påverkas av stadens läge vid kusten.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 0 2 4 8 13 17 19 19 16 11 7 4
 Lägsta medeltemp. 0 0 1 4 9 13 15 16 12 8 5 2
 Nederbörd 42,8 35,5 28 28,3 30,3 39,6 48,2 47,2 45,3 45,7 39,7 43,3

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Från Varbergs station går det järnvägslinjer längs med västkusten och till Borås
Bussar vid järnvägsstationen.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Motorvägen E6/E20 går längs den svenska västkusten och passerar strax öster om Varberg. Motorvägen förbinder staden med Göteborg i norr och Malmö i söder. Riksväg 41 börjar i Varberg och går i nordostlig riktning mot Mark och Borås. Länsväg 153 går österut från Varberg mot Värnamo via bland annat Ullared och Smålandsstenar.

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Två järnvägslinjer passerar Varbergs station: Västkustbanan längs västkusten på ungefär samma sträckning som E6/E20, och Viskadalsbanan i Viskans dalgång mot Borås, parallellt med riksväg 41. Tidigare fanns även Varberg-Ätrans Järnväg till Ullared och Ätran i nuvarande Falkenbergs kommun. Denna järnväg öppnades 1911 och stängdes för trafik 1961.[26]

Bussar[redigera | redigera wikitext]

Bussarna i Varberg körs av Nobina på uppdrag av Hallandstrafiken. Det finns tio tätortslinjer och 22 landsbygdsbussar som förbinder Varberg med närliggande orter.

Tätortstrafik[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträckning Kommentar
1 Varberg Station - Lorensberg - Sörse - Breared - Träslövsläge
2 Varberg Station - Brunnsberg - Äckregården - Håstensskolan
3 Varberg Station - Håsten - Borgasgård
4 Varberg Station - Brunnsparken - Lorensberg - Sjukhuset - Erlandsgård
5 Varberg Station - Lorensberg - Kurorten - Sörse - Mariedal
6 Varberg Station - Lorensberg - Södertull - Mariedal - Sörse -Kurorten
7 Varberg Station - Härdgatan
8 Varberg Station - Brunnsparken - Getterön Delvis anropsstyrd trafik.
10 Varberg Station - Lorensberg - Sjukhuset
13 Varberg Station - Lorensberg - Norra Näs Anropsstyrd trafik.
14 Varberg Station - Lorensberg - Södra Näs Anropsstyrd trafik.

Landsbygdstrafik[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträckning
615 Frillesås – Bua - Varberg
616 Veddige – Lindberg - Trönninge - Varberg
617 Bua–Veddige vårdcentral
620 Veddige – Espevik - Kärradal - Varberg
651 Ullared – Rolfstorp - Varberg
652/653 Falkenberg – Morup – Tvååker – Varberg
660 Dagsås – Himle – Varberg
661 Karl-Gustav – Rolfstorp – Grimeton – Varberg
662 Valinge – Lindberg – Varberg
663 Skällinge – Rolfstorp – Tvååkers vårdcentral
664 Gunnarsjö – Kungsäter – Stamnared – Varberg
665 Karl Gustav – Veddige vårdcentral
666 Varberg – Tvååker – Skällinge – Varberg
668 Istorp – Sällstorp – Varberg
690-697 Ringhals – Värö Bruk – Varberg
777 Varberg - Bua - Frillesås - Åsa Station

Hamn[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Varbergs hamn

I Varbergs hamn finns 1 370 meter kajer, 130 000 kvadratmeter upplagsyta och 60 000 kvadratmeter magasinsyta. Fartyg upp till 230 meters längd och 10 meters djupgående kan tas emot i Farehamnen.[27] Sjöfart har bedrivits i Varberg sedan medeltiden. Kajer och vågbrytare byggdes 1849. Stuveribolaget Port of Varberg (tidigare Terminal West) bildades 1972 och ägs sedan 2002 till 100 procent av Varbergs kommun.[28][29] Sedan 1960 finns en färjelinje mellan Varberg och Grenå på danska Jylland. Linjen trafikeras idag av Stena Line med fartyget M/S Stena Nautica.[2]

Vatten och avlopp[redigera | redigera wikitext]

För vatten, avlopp och avfallshantering i Varbergs och Falkenbergs kommuner ansvarar sedan 2009 det gemensamma kommunala bolaget VIVAB. Det mesta kranvattnet till centralorten kommer från Kvarnagårdens vattenverk. Avloppsvattnet renas på Getteröverket.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Varberg är en av Sveriges mest besökta sommarstäder och har en stor del av sitt näringsliv riktat mot turism. Staden är en av de viktigaste spa- och kurorterna i Sverige, med bland annat Comwell Varbergs Kurort vid Apelviken och Varbergs stadshotell med Asia spa i centrum. Dessutom finns det berömda kallbadhuset och ett varmbadhus invigt 1925. Kurortsverksamheten inleddes redan på 1800-talet. Tidigare hade staden en betydande tillverkning av Monark- och Crescent-cyklar vid Monark-Crescent AB (nuvarande Cycleurope). I Varberg finns även Sveriges största skoimportörer och -grossister med över 20 företag i branschen. Bland de största kan nämnas Nilson Group, Sveriges största skodetaljistföretag, och Vagabond, som båda har huvudkontor i staden. Tillverkningen sker dock i lågkostnadsländer i Fjärran Östern.

Nordens största kraftverk, Ringhals kärnkraftverk, är beläget 20 kilometer norr om Varberg. Ringhals har över 1 200 anställda och är en stor arbetsgivare i kommunen. De fyra reaktorerna på Ringhals har en sammanlagd effekt på ca 3 550 megawatt och här genereras 18 procent av den elektricitet som produceras i Sverige. Den första reaktorn togs i drift 1975 och den fjärde och sista 1983. Stadens geografiska läge, med närhet till E6/E20, har starkt bidragit till tillväxten under senare år, där invånarantalet stadigt ökar. LunarWorks, bolaget bakom den framgångsrika ungdomssajten LunarStorm, bedrev fram till 2007 sin verksamhet i Varberg. Verksamheten överfördes efter det till Wyatt Media Group.

Varberg som kurort[redigera | redigera wikitext]

"Warbergs Helsobrunn 1811", plakett vid Svartekällan i Apelviken.
Varbergs varmbadhus.

Varbergs historia som kurort går tillbaka till 1811, då den så kallade Svartekällan,[30] en surbrunn vid Apelviken några kilometer söder om staden, lanserades av de styrande i Varbergs stad. Hur länge källan varit känd av lokalbefolkningen är okänt.[31] Ett litet brunnshus byggdes över källan 1817, men efter 20 år fann man det mer praktiskt att transportera vattnet i tunnor med häst och vagn in till Varberg. Brunnshuset från Apelviken forslades även det in till staden och placerades väster om kyrkan. Runt brunnshuset anlades Brunnsparken.[32] Redan på 1822 uppfördes Varbergs första varmbadhus, och i vattnet utanför placerades det första kallbadhuset, som utgjordes av en badflotte.[31] År 1824 skrev hovrättsrådet Thor August Odencrantz, som besökte Varberg för att bada, i sin dagbok:[33]

Den 25 kom jag till Warberg, svårt att få rum, bodde trångt på Gästgifvaregården.

Jag började genast bada och gjorde det två gånger om dagen emellan 6–7 f.m. och 8–9 e.m. Badet ligger närmare fästningen, vid hafvet, har 5 rum, rätt hyggelige och goda anstalter, samt tvenne rum för fattiga. Ett bad kostar 16 sk. bco. och 2ne sk. bco. för douschen.

— Thor August Odencrantz' dagbok, 1824

På 1850-talet utvecklades staden som badort, mycket tack vare den reguljära ångbåtslinjen längs kusten mellan Göteborg och Malmö/Köpenhamn, och senare även till Lübeck i Tyskland.[34] I Johan Wallins Beskrifning öfver badorterna å Sveriges vestra kust (Göteborg 1858[35]) rekommenderas också sjövägen framför landvägen till Varberg.[34] Varberg var vid denna tid en mycket liten stad, år 1850 hade staden endast 2 123 invånare.[36]

Kultur- och nöjesliv[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Författaren och diktaren Carl Snoilsky tillbringade somrarna 1869, 1871 och 1874 i Varberg. Diktsamlingen Sonetter (1871) tillkom i staden. Under sin sista sommar i Varberg skrev Snoilsky dikten Vågbrytaren, som handlar om Varbergs läge vid havet och stadens historia. Första versen lyder:

Hafvet dönar, hafvet brusar, fradgan fräser upp med lust
Mot de gråa jätteblocken utmed Varbergs stela kust.
Men då dyning hinner hamnen, hejdar sig det salta svall,
Långsträckt rullande tillbaka utför bottenmurad vall.

— Carl Snoilsky, Vågbrytaren, 1874.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Varberg har ett rikt musikliv och härifrån kommer musikalartisten Jessica Heribertsson som slagit igenom i musikalen Hairspray i Stockholm 2009-2010 där hon gjorde huvudrollen Tracy Turnblad. Från Varberg kommer också sångerskan Sara Löfgren, som slog igenom i dokusåpan Fame Factory och deltog i Melodifestivalen 2004 med låten Som stormen. Från Varberg kommer också dansbandet Face-84, som deltog i Melodifestivalen 2008. Bland andra musiker och tonsättare med koppling till Varberg kan nämnas Viking Dahl, Olof Gullberg, Nils Holmström, Eddie Meduza, Ray Næssén, Martin Svensson, Magnus Bunnskog och Torgny Söderberg.

I Varberg låg butiken Vevgrammofonen, som sålde begagnade vinylskivor. Den startades 1993 av Geta Lööf och Bertil Johansson, och stängdes 2009.[37]

På restaurang Majas vid havet i Apelviken söder om staden arrangeras varje sommar ett flertal konserter med kända svenska artister. Norr om Varberg, i Kärradal, ligger Fridas Restaurang, som även de har ett stort konsertutbud sommartid. Det största nöjesetablissemanget är Societetsrestaurangen som har ett brett utbud av underhållning, från dansband till rockmusik.

Rockfesten är en musikfest som anordnas i Varberg under juli månad. Rockfesten är en klimatneutral musikfest och deltagande artister framför hyllningar till några av de största rockbanden i historien. Evenemanget arrangerades för första gången år 2009.[38]

Konst[redigera | redigera wikitext]

I Varbergs hamn finns en magasinsbyggnad i gult tegel från 1874, som nu fungerar som konsthall under namnet Konsthallen/Hamnmagasinet. Här visas tillfälliga utställningar med olika konstnärer.[39]Länsmuseet Varberg, inrymt i Varbergs fästning, finns en samling konstverk av Varbergsskolans konstnärer, såsom Karl Nordström och Nils Kreuger. Dessa verk är dock inte i museets ägo. Länsmuseet har dock en samling svenskt konstglas, liksom målade halländska väggbonader från 1700- och 1800-talen. Den rödmålade 'Varbergsbocken' (även 'Varbergs Getabock'), hämtad från stadsvapnet och utförd i trä av Gävlekonstnären Johnny Mattsson finns i handeln.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Varbergs teater på Engelbrektsgatan byggdes vid slutet av 1800-talet, en mycket expansiv period i stadens historia, och är en av de bäst bevarade i Sverige. I Varberg verkar också Teater Halland, ett av Region Halland helägt aktiebolag vars syfte är att bedriva professionell teaterverksamhet.[40] Sommartid anordnas commedia dell'arte av teatergruppen 1 2 3 Schtunk, som satt upp verk av bland andra William Shakespeare.[41]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Den första skolan som fanns i Varberg är omnämnd 1454. Den var i så gott som kontinuerlig drift fram till åtminstone 1621, men i övrigt är inte mycket känt om den.

Varbergs flickskola invigdes den 24 november 1900 av biskop Edvard Herman Rodhe.[42]

Grundskolenivå[redigera | redigera wikitext]

  • Almers skola
  • Bockstensskolan
  • Furubergsskolan
  • Hagaskolan
  • Håstensskolan
  • Mariedalsskolan
  • Montessoriskolan Lära för Livet
  • Nyhemsskolan – Varbergs Kristna skola
  • Påskbergsskolan
  • Varbergs Montessoriskola

Gymnasienivå[redigera | redigera wikitext]

Campus Varberg[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Campus Varberg

År 2003 invigdes i hamnområdet en högskolefilial med namnet Campus Varberg. En tillbyggnad var klar 2008. År 2011 finns 1700 studerande.


Idrott[redigera | redigera wikitext]

Större idrottsanläggningar[redigera | redigera wikitext]

Idrottsföreningar[redigera | redigera wikitext]

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Bockstensmannen

Varbergsprofiler[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] ”Grenå - härlig sandstrand och småstadsidyll”. Stena Line. http://www.stenaline.se/farja/linjer-och-destinationer/danmark/grenaa. Läst 1 mars 2010. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  5. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Varbergs tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  7. ^ Sandklef 1963, sid 343.
  8. ^ ”Församlingens historia i korthet”. Varbergs församling. http://www.varbergsforsamling.se/kort_historik. Läst 28 maj 2010. 
  9. ^ Jögård 2002, sid 28.
  10. ^ Petersen 2008, sid 18.
  11. ^ Petersen 2008, sid 20.
  12. ^ Petersen 2002, sid 21.
  13. ^ ”Torget”. Varbergs kommun. http://www2.varberg.se/default.asp?viewset=&on=Gator%20%7C%7C%20Trafik&initid=1615&heading=Gator%20%7C%7C%20Trafik&mainpage=templates/02.asp?sida=1820. Läst 28 maj 2010. 
  14. ^ Petersen 2008, sid 24.
  15. ^ [a b] Petersen 2008, sid 27.
  16. ^ Grimbeck 2007, sid 202.
  17. ^ Petersen 2008, sid 42.
  18. ^ [a b] Petersen 2008, sid 43.
  19. ^ Petersen 2008, sid 4–5.
  20. ^ Petersen 2008, sid 11.
  21. ^ Petersen 2008, sid 8.
  22. ^ Petersen 2008, sid 6.
  23. ^ Petersen 2008, sid 58.
  24. ^ Petersen 2008, sid 64-66.
  25. ^ http://varbergskommun60.kaigan.se/templates/02.asp?sida=3995
  26. ^ Sten, Rolf. ”Snabbfakta WbÄJ, Varberg - Ätrans Järnväg (Facts about WbÄJ)”. http://www.historiskt.nu/normalsp/vbaj/vbaj_snabbf.html. Läst 29 maj 2010. 
  27. ^ ”Hamnen”. Port of Varberg. http://www.portofvarberg.se/fakta/hamnen/13332/Sida.aspx. Läst 10 augusti 2010. 
  28. ^ ”Historik”. Port of Varberg. http://www.portofvarberg.se/foretaget/historik/13320/Sida.aspx. Läst 26 maj 2010. 
  29. ^ ”Verksamhet”. Port of Varberg. http://www.portofvarberg.se/fakta/verksamhet/13331/Sida.aspx. Läst 26 maj 2010. 
  30. ^ Grimbeck 2007, sid 180.
  31. ^ [a b] Kultur- och fritidsnämnden i Varbergs kommun och Varbergs museum: Svartekällan – upptakten till Varbergs som kurort (informationsskylt vid Svartekällan).
  32. ^ Petersen 2008, sid 39.
  33. ^ Lundgren 2009, sid 30.
  34. ^ [a b] Grimbeck 2007, sid 179.
  35. ^ ”Beskrifning öfver badorterna å Sveriges vestra kust.”. Libris. Kungliga biblioteket. http://libris.kb.se/bib/1286194. Läst 28 maj 2010. 
  36. ^ ”Varbergs befolkningsutveckling 1570-1995”. CyberCity. Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet. http://www2.historia.su.se/urbanhistory/cybcity/stad/varberg/befolkning.htm. Läst 28 maj 2010. 
  37. ^ Martin Erlandsson (11 juni 2009). ”Sludbläddrat i backarna hos Vevgrammofonen”. Hallands Nyheter: s. 16. 
  38. ^ www.rockfesten.se
  39. ^ Konsthallen/Hamnmagasinet
  40. ^ ”Vårt Uppdrag”. Teater Halland. http://www.teaterhalland.se/om-oss/. Läst 1 mars 2010. 
  41. ^ ”Hamlet”. 1 2 3 Schtunk. http://www.schtunk.se/?id=1599. Läst 10 augusti 2010. 
  42. ^ Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Andra årgången, [1 oktober 1900 - 29 september 1901], D F Bonnier, Göteborg 1901, s. 159
  43. ^ ”Välkommen till Peder Skrivares skola i Varberg”. Peder Skrivares skola. http://www.pederskrivaresskola.se/sidor/start.php. Läst 1 mars 2010. 
  44. ^ ”Drottning Blanka”. Drottning Blankas Gymnasieskola. http://www.drottningblanka.se/varberg. Läst 1 mars 2010. 
  45. ^ ”LBS Varberg”. Ljud och bildskolan. http://www.lbs.se/index.php?option=com_content&view=article&id=41&Itemid=53. Läst 1 mars 2010. 
  46. ^ ”Välkommen till Varbergs Praktiska Gymnasium”. Baggiums Praktiska Gymnasier. http://www.praktiska.se/varberg.aspx. Läst 1 mars 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Blom, Lennart (redaktör) (1993). Varberg: en kommuns historia. Varberg: Varbergs kommun. ISBN 91-630-1470-X 
  • Börjesson, Peter (2005). Varberg – förr och nu. Warberg Antique. ISBN 91-631-7716-1 
  • Georgson, Kjell (1997). Hallands flora. Lund: SBF-förl. ISBN 91-972863-0-3 
  • Grimbeck, Lars; Gustafsson, Stefan (2007). Bilden av Varberg: röster från förr om en stad vid havet. Varberg: Utsikten. ISBN 978-91-88806-72-7 
  • Gula Sidorna Halmstad 2010. Eniro. Libris 8791104 
  • Kärrdahl, Thor (1972). Varbergs kyrka och församling genom tiderna. Varberg: Varbergs församling 
  • Lundgren, Carl Anders (2009). En färja i marsipan och andra berättelser från Varberg. Varberg: Förlagshuset IVY. ISBN 978-91-633-5728-2 
  • Petersen, Björn (2008). Vandra i Varberg. Kulturmiljö Halland. ISBN 91-85720-47-X 
  • Sandklef, Albert (1963). Varbergs historia. Varberg: Varbergs stad. Libris 783180 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]