Halma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Halma (från grekiska ἅλμα alma som betyder hopp) är ett brädspel som uppfanns 1883 eller 1884 av den amerikanske thorax-kirurgen vid Harvard Medical School, George Howard Monks. Inspirationen var ett engelskt spel som kallades Hoppity, som uppfunnits 1854.[1]

Spelet består av ett rutigt bräde som är indelat i 16 X 16 rutor. Pjäserna är små föremål, till exempel plastkoner.[2] Spelpjäserna är oftast svarta och vita i ett tvåmans-spel och i olika färg eller åtskilda på annat sätt i spel för fyra spelare.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spelet spelas av två eller fyra spelare vid motstående hörn av brädet. Målet är att förflytta alla sina pjäser från den egna basen till basen i motstående hörn. Varje gång det är en spelares tur att spela kan denne antingen flytta en av sina pjäser från rutan den står på till en intill-liggande ruta eller hoppa över en eller flera andra pjäser i sekvens.

Spelregler[redigera | redigera wikitext]

Utgångsuppställning[redigera | redigera wikitext]

Uppställning för två spelare
Uppställning för fyra spelare
  • Brädet består av en matris av 16×16 rutor.
  • Rutor räknas som intill-liggande horisontellt, vertikalt och diagonalt.
  • Spelet kan spelas av två eller fyra personer.
  • Varje spelares bas består av en samling intill-liggande rutor i ett hörn av spelbrädet. Baserna är tydligt markerade på brädet.
    • I spel för två spelare består varje spelares bas av 19 rutor. Baserna är placerade i motstående hörn.
    • I spel för fyra spelare består varje spelares bas av 13 rutor. Vart och ett av de fyra hörnen utgör en bas.
  • Varje spelare har en uppsättning pjäser i en särskild färg.
  • Antalet pjäser i en spelares uppsättning pjäser är lika stort som antalet rutor i spelarens bas.
  • I utgångsuppställningen har varje spelare alla sina pjäser på rutorna i dennes bas.

Mål för spelet[redigera | redigera wikitext]

Målet med spelet är att bli först med att förflytta alla pina bjäser till den bas som befinner sig i diagonalt motsatt hörn i relation till spelarens egen bas. I spel för fyra spelare spelar spelarna parvis mot varandra. I detta spel är målet att bli det första paret vars alla pjäser har förflyttats till motsatt hörn.

Spelsekvens[redigera | redigera wikitext]

Enkla schackbonde-pjäser
  • Spelarna avgör på ett slumpmässigt sätt vem som ska börja.
  • Pjäserna kan förflyttas i åtta olika riktningar (ortogonalt och diagonalt)
  • Varje gång det är en spelares tur ska denne flytta en av sina pjäser på ett av följande sätt
    • En förflyttning till en tom ruta
      • Placera pjäsen i en tom intill-liggande ruta
      • När detta gjorts är det nästa spelares tur
    • Ett eller flera hopp över intill-stående pjäser
      • En intill-stående pjäs kan överhoppas om rutan rakt på andra sidan av den är tom
      • Vilken pjäs som helst kan överhoppas, oavsett färg och tillhörighet
      • Placera pjäsen på den tomma rutan rakt på andra sidan
      • Denna överhoppning påverkar inte alls den pjäs som överhoppas
      • Efter ett hopp får spelaren direkt göra ett ytterligare hopp med samma pjäs eller låta det bli nästa spelares tur
  • När en pjäs kommit in i den motstående basen får den inte flyttas ut ur basen
  • Om ett drag resulterar i att basen (eller parets baser, i fyrmans-spel) helt fyllts med de egna pjäserna så vinner den spelare som gjorde draget (eller det par vars ena spelare gjorde draget)
  • Så länge ingen har vunnit fortsätter spelarna att göra sina drag i tur och ordning

Jämförelse med andra spel[redigera | redigera wikitext]

  • Spelmekanismerna med hoppande pjäser påminner om damspel men skiljer sig genom att man inte kan slå ut pjäser från spelet. Inte heller är det en skyldighet att göra hopp.
  • Kinaschack är en variant av Halma. Det publicerades första gången 1892 under namnet Stern-Halma (tyska för Stjärn-Halma och när det skulle lanseras i USA blev det omdöpt för att verka mer exotiskt. Namnet är vilseledande eftersom det inte har sitt ursprung i Kina och inte liknar schack.

Referenser till Halma-litteraturen[redigera | redigera wikitext]

  • In E.M. Forster's Maurice the main character plays halma upon returning home from boarding school.
  • In Forster's The Longest Journey, Rickie Elliot "would play Halma against himself" during his lonely childhood.
  • The game appears in Billy Wilder's 1944 classic film Double Indemnity.
  • Talking halma pieces featured in a Rupert the Bear story.
  • Evelyn Waugh's Brideshead Revisited has Julia Flyte playing Halma with Nanny.
  • The Hitchhiker's Guide to the Galaxy contains a scene during which the shipboard computer offers a game of halma.
  • The television series The Good Life features a scene (in "The Early Birds", the first episode of Season 3) in which the characters go to bed early one night and take Halma to entertain themselves until they fall asleep.
  • In E. Nesbit's The Magic City, the land of Somnolentia is inhabited by Halma people.
  • In Nesbit's The Wouldbegoods and New Treasure Seekers, Halma is described as "a beastly game".[3]
  • M.V. Hughes' autobiography A London Home in the 1890s repeatedly refers to halma as an alternative to chess for relaxation, though the actual playing is never described.
  • In Agatha Christie (writing as Mary Westmacott)'s Absent in the Spring, Joan Scudamore is stranded at a Rest House in Tell Abu Hamid for days and wishes for a game of Halma to pass the time.
  • In P.G. Wodehouse's story The Amazing Hat Mystery, a character in hospital with a broken leg is playing halma with his nurse.
  • In Saki's short story "Clovis on Parental Responsibilities," Mrs. Eggelby mentions this board game together with draughts; it is also mentioned in "Reginald's Christmas Revels."
  • Paul Jennings described the hilarious results of his attempt to decipher the rules of the game from a set of instructions in German in his article "How to Spiel Halma."
  • In Monica Dickens's 1946 novel The Happy Prisoner, Evelyn plays halma with her cousin Oliver North.
  • In Marie Buchanan's 1972 novel "Anima", Young Livia whiles her time away at Halma before she joins the rest of the party for a seance.
  • In Bill James's The Lolita Man (1986), Colin Harpur is told to go home and 'play halma' with his wife Megan.
  • In Constance Savery's book Enemy Brothers, the game is bought by an[förklaring behövs] Thomas for Max/Tony because Thomas has heard that all Germans play halma and it is practically a national pastime.
  • In Sarah Water's 2009 novel "Little Stranger," (which takes place shortly after World War II) the game is mentioned as one of two board games (the other is draughts) played by Mrs. Ayres and the servant girl, Betty.
  • In Alberta Alone by Cora Sandel, Alberta's five-year-old son and his father are playing Halma.
  • In Fridjof Nansen's book "Farthest North."
  • In Terry Pratchett's Unseen Academicals, Mr Nutt asks if football is a game "like spillikins or halma or Thud?"
  • In Lewis Carroll's Symbolic Logic, Carroll refers to it as "...the new Game..." in the introduction.
  • Eleanor Farjeon talks about playing Halma in her autobiography A Nursery in the Nineties, and about using black, white and red Halma pieces to enact a Christmas Eve ritual game in which imaginary characters try to climb a mountain made of Anchor Stone Blocks.
  • A reference to a halma board in Susan Hill's The Woman in Black.

Notes[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brian Love, Great Board Games, London, (1979), p.5
  2. ^ Diagram Visual Information Ltd (1975). ”Halma”. The Way to Play. Paddington Press Ltd. sid. 42. ISBN 0-8467-0060-3 
  3. ^ The Wouldbegoods by E. Nesbit - Project Gutenberg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Whitehill, Bruce. “Halma and Chinese Checkers: Origins and Variations.” Fribourg, Switzerland: Step by Step, Proceedings of the 4th Colloquium of Board Games in Academia, Editions Universitaires Fribourg, 2002.

Ytterligare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]