Halma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Halma (från grekiska ἅλμα alma som betyder hopp) är ett brädspel som uppfanns 1883 eller 1884 av den amerikanske thorax-kirurgen vid Harvard Medical School, George Howard Monks. Inspirationen var ett engelskt spel som kallades Hoppity, som uppfunnits 1854.[1]

Spelet består av ett rutigt bräde som är indelat i 16 X 16 rutor. Pjäserna är små föremål, till exempel plastkoner.[2] Spelpjäserna är oftast svarta och vita i ett tvåmans-spel och i olika färg eller åtskilda på annat sätt i spel för fyra spelare.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spelet spelas av två eller fyra spelare vid motstående hörn av brädet. Målet är att förflytta alla sina pjäser från den egna basen till basen i motstående hörn. Varje gång det är en spelares tur att spela kan denne antingen flytta en av sina pjäser från rutan den står på till en intill-liggande ruta eller hoppa över en eller flera andra pjäser i sekvens.

Spelregler[redigera | redigera wikitext]

Utgångsuppställning[redigera | redigera wikitext]

Uppställning för två spelare
Uppställning för fyra spelare
  • Brädet består av en matris av 16×16 rutor.
  • Rutor räknas som intill-liggande horisontellt, vertikalt och diagonalt.
  • Spelet kan spelas av två eller fyra personer.
  • Varje spelares bas består av en samling intill-liggande rutor i ett hörn av spelbrädet. Baserna är tydligt markerade på brädet.
    • I spel för två spelare består varje spelares bas av 19 rutor. Baserna är placerade i motstående hörn.
    • I spel för fyra spelare består varje spelares bas av 13 rutor. Vart och ett av de fyra hörnen utgör en bas.
  • Varje spelare har en uppsättning pjäser i en särskild färg.
  • Antalet pjäser i en spelares uppsättning pjäser är lika stort som antalet rutor i spelarens bas.
  • I utgångsuppställningen har varje spelare alla sina pjäser på rutorna i dennes bas.

Mål för spelet[redigera | redigera wikitext]

Målet med spelet är att bli först med att förflytta alla pina bjäser till den bas som befinner sig i diagonalt motsatt hörn i relation till spelarens egen bas. I spel för fyra spelare spelar spelarna parvis mot varandra. I detta spel är målet att bli det första paret vars alla pjäser har förflyttats till motsatt hörn.

Spelsekvens[redigera | redigera wikitext]

Enkla schackbonde-pjäser
  • Spelarna avgör på ett slumpmässigt sätt vem som ska börja.
  • Pjäserna kan förflyttas i åtta olika riktningar (ortogonalt och diagonalt)
  • Varje gång det är en spelares tur ska denne flytta en av sina pjäser på ett av följande sätt
    • En förflyttning till en tom ruta
      • Placera pjäsen i en tom intill-liggande ruta
      • När detta gjorts är det nästa spelares tur
    • Ett eller flera hopp över intill-stående pjäser
      • En intill-stående pjäs kan överhoppas om rutan rakt på andra sidan av den är tom
      • Vilken pjäs som helst kan överhoppas, oavsett färg och tillhörighet
      • Placera pjäsen på den tomma rutan rakt på andra sidan
      • Denna överhoppning påverkar inte alls den pjäs som överhoppas
      • Efter ett hopp får spelaren direkt göra ett ytterligare hopp med samma pjäs eller låta det bli nästa spelares tur
  • När en pjäs kommit in i den motstående basen får den inte flyttas ut ur basen
  • Om ett drag resulterar i att basen (eller parets baser, i fyrmans-spel) helt fyllts med de egna pjäserna så vinner den spelare som gjorde draget (eller det par vars ena spelare gjorde draget)
  • Så länge ingen har vunnit fortsätter spelarna att göra sina drag i tur och ordning

Jämförelse med andra spel[redigera | redigera wikitext]

  • Spelmekanismerna med hoppande pjäser påminner om damspel men skiljer sig genom att man inte kan slå ut pjäser från spelet. Inte heller är det en skyldighet att göra hopp.
  • Kinaschack är en variant av Halma. Det publicerades första gången 1892 under namnet Stern-Halma (tyska för Stjärn-Halma och när det skulle lanseras i USA blev det omdöpt för att verka mer exotiskt. Namnet är vilseledande eftersom det inte har sitt ursprung i Kina och inte liknar schack.

Notes[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brian Love, Great Board Games, London, (1979), p.5
  2. ^ Diagram Visual Information Ltd (1975). ”Halma”. The Way to Play. Paddington Press Ltd. Sid. 42. ISBN 0-8467-0060-3 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Whitehill, Bruce. “Halma and Chinese Checkers: Origins and Variations.” Fribourg, Switzerland: Step by Step, Proceedings of the 4th Colloquium of Board Games in Academia, Editions Universitaires Fribourg, 2002.

Ytterligare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]