Heinrich Müller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För teologen med detta namn, se Heinrich Müller (teolog); för anatomen, se Heinrich Müller (anatom).


Heinrich Müller
Bundesarchiv Bild 121-0126, Berlin, Besuch der ungarischen Polizeiabordnung.jpg
SS-Standartenführer Heinrich Müller (till höger) i februari 1939.
Information
Smeknamn "Gestapo-Müller"[1]
Född 28 april 1900
München, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död troligen död augusti 1945
I tjänst för Flag of Germany (3-2 aspect ratio).svg Weimarrepubliken
Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Nazityskland
Försvarsgren Flag Schutzstaffel.svg SS
Land Tyskland
Tjänstetid 1919–1945
Grad HH-SS-Gruppenfuhrer-Collar.png SS-Gruppenführer
Befäl Chef för Gestapo
(1939–1945)
Utmärkelser DEU KVK Ritter swords BAR.svg Krigsförtjänstkorsets riddarkors med svärd
Heinrich Müller (längst till höger) vid ett möte med Heinrich Himmler (i mitten) i november 1939. De övriga tre personerna är (från vänster): Franz Josef Huber, Arthur Nebe och Reinhard Heydrich.

Heinrich Müller, född 28 april 1900 i München, försvunnen efter 29 april 1945 i Berlin, förmodat död 1945, var en tysk kriminalpolis och SS-Gruppenführer. Han var mellan 1939 och 1945 chef för Gestapo, avdelning IV inom Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Nazitysklands säkerhetsministerium.

I andra världskrigets slutskede försvann Müller spårlöst. Enligt den tyske statsvetaren Johannes Tuchel, chef för Gedenkstätte Deutscher Widerstand, dog Müller natten mellan den 1 och den 2 maj 1945. Müller dog antingen av fiendeeld eller genom självmord.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Müller föddes i München och växte upp i en katolsk arbetarfamilj. Han utbildade sig till flygplansmekaniker.[3] Under första världskrigets sista år tjänstgjorde han som pilot och tilldelades bland annat Järnkorset av första klassen. Efter att ha bevittnat hur medlemmar av den Bayerska rådsrepubliken sköt ihjäl gisslan närde han ett intensivt hat gentemot kommunismen.[4]

Under Weimarrepublikens era tjänstgjorde Müller vid Münchens politiska polis; han blev med tiden dess chef. Han specialiserade på övervakningen av kommunister och införde sovjetiska polisens förhörsmetoder. Före Adolf Hitlers maktövertagande i januari 1933 ingrep Müller vid flera tiden mot nazisterna. Detta gjorde att han inte förrän år 1939 accepterades som medlem i NSDAP.[5] Heinrich Himmler och Reinhard Heydrich tog sig dock an Müller och år 1934 inträdde han i SS.[1]

Försvinnande[redigera | redigera wikitext]

Müller, som närvarade vid Wannseekonferensen i januari 1942, försvann spårlöst den 29 april 1945 efter att ha lämnat Führerbunkern, och mysteriet löstes inte förrän år 2013. Detta gav upphov till en rad olika spekulationer kring hans slutliga öde. Det rörde sig i huvudsak om tre teorier:

Erich Kempka, Adolf Hitlers personlige chaufför 1936–1945, avfärdade i sina memoarer helt spekulationerna om att Müller skulle ha rekryterats av ryssarna. Kempka menar, att det hela är en fabel skapad av Walter Schellenberg, som, enligt Kempka, var Müllers ärkefiende inom Reichssicherheitshauptamt.[6]

En amerikansk utredning av Heinrich Müllers försvinnande och öde drog slutsatsen att han sannolikt dog i Berlin i början av maj 1945.[7]

Bekräftad död[redigera | redigera wikitext]

2013 avslöjade den tyska tidningen Bild att Müller dog redan i augusti 1945. Anmärkningsvärt nog är han begraven på en judisk kyrkogård i Berlin.[8]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Müller gifte sig 1924 med Sophie Dischner (född 1900). Paret fick en son och en dotter.

Befordringar inom SS[redigera | redigera wikitext]

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Klee 2007, s. 420
  2. ^ Hasselmann, Jörn (1 november 2013). ”Gestapo-Chef liegt auf jüdischem Friedhof in Berlin” (på tyska). Der Tagesspiegel. Arkiverad från originalet den 26 mars 2014. http://www.webcitation.org/6OMbnFFAa. Läst 26 mars 2014. 
  3. ^ [a b] Eberle & Uhl 2006, s. 487
  4. ^ Evans 2005, s. 97
  5. ^ Bedürftig 2008, s. 258
  6. ^ Kempka 2011, s. 150ff
  7. ^ Timothy Naftali and others, "Analysis of the Name File of Heinrich Mueller", U.S. National Archives and Records Administration
  8. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5691521

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bornschein, Joachim (2004) (på tyska). Gestapochef Heinrich Müller: Technokrat des Terrors. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-711-3 
  • Seeger, Andreas (1996) (på tyska). "Gestapo-Müller": die Karriere eines Schreibtischtäters. Berlin: Metropol. ISBN 3-926893-28-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]