Hjärndöd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjärndöd
Klassifikation och externa resurser
ICD-9 348.82
DiseasesDB 1572
MeSH engelsk

Hjärndöd, hjärnstamsdöd, är ett tillstånd med oåterkalleligt utsläckta hjärnfunktioner och det kliniska kriteriet på död i de flesta västländer, tillämpat i Sverige från 1988.

Införandet av hjärndöd som definition av en persons död var avgörande för transplantationskirurgin och organdonationer. Det innebar att organ kan tas från en donator där hjärtat fortfarande slår, något som var omöjligt så länge personen definierades som levande så länge hjärtat går.

För svensk lagstiftning utreddes frågan i Dödsbegreppet (Statens offentliga utredningar 1984:79) och en Lag om kriterier för bestämmande av människans död (SFS 1987:269) utfärdades i maj 1987 och trädde i kraft den 1 januari 1988. Den har senare reviderats 1995 och 2005.

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

För att konstatera hjärndöd krävs två kliniska undersökningar med minst två timmars mellanrum[1]. Undersökningen ska göras av specialist med vana av hjärndödsdiagnostik, vanligen en anestesiolog. Vid undersökningen måste alla basala reflexer vara utslagna (pupiller, smärtreaktion, ögonrörlighet m.m.) och det ska heller inte finnas några spontana andningsrörelser. Dessutom måste orsaken till hjärnskadan vara känd, vanligen trauma eller stor hjärnblödning. Vid kraftigt sänkt kroppstemperatur, efter förgiftning, överdos och några andra tillstånd kan man inte använda denna metod, istället kan man då utföra angiografi (en sorts kontraströntgen) för att konstatera hjärndöd[2].

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Socialstyrelsen: kriterier för bestämmande av människans död”. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9833/2005-10-10_2005_10.pdf. Läst 2015-01-20. 
  2. ^ ”Internetmedicin: hjärndöd”. http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1582. Läst 2015-01-20.