Isolator

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bandgapet i isolatorer

Isolator är ett material som inte leder elektrisk ström, till skillnad från en elektrisk ledare eller halvledare. Isolatorer brukar ha en dålig värmeledningsförmåga (termisk isolator).

Ledningsbandet i isolatormaterialet är helt tomt på elektroner, vilket medför att inga elektroner kan transporteras genom materialet. Gapet mellan ledningsbandet och valensbandet, det s.k. bandgapet, är också för högt för att excitera elektroner från valensbandet upp till ledningsbandet, antingen från den pålagda spänningen eller rumstemperaturen. Undantaget är dock halvledare, där nivån på bandgapet är någon elektronvolt så att elektroner kan exciteras upp till ledningsbandet, vid rumstemperatur. (Rumstemperatur motsvarar energin 0,025 eV).

Vid tillräckligt höga spänningar blir dock materialen ledande genom s.k. elektrisk urladdning.

Exempel på material som är Isolerande är plast, glas och gummi.

Elektroteknik[redigera | redigera wikitext]

Inom elektrotekniken har en isolator funktionen att förebygga kortslutning och förhindra strömmar mellan elektriska ledningar som står på olika spänningar. Särskilt ska elektrisk isolering skydda människor från att komma i kontakt med farligt höga spänningar.

Moderna isolatorer består oftast av plast eller av keramiska material som porslin eller steatit.