Käringknut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Käringknut

Käringknut är den vanligaste benämningen på en knop bestående av två enkla överhandsknopar som är lagda på varandra. Käringknuten är en felaktig variant av råbandsknopen, där tamparna inte löper ut på samma sida ur öglorna. Åtminstone på glattare tågvirke etc har den sämre säkerhet än råbandsknopen (käringknuten "glider"). På många material är den svår att lösa upp om den dragits åt hårt.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Denna aviga och felaktigt lagda knut har många namn, några syftande på mormor, kvinnor i allmänhet eller landkrabbor, (dvs grupper som inte är sjömän), andra namn riktar in sig på att knuten är avigt lagd, eller på ett felaktigt sätt: käringknut (sjöm.: käringknop), (no och da: Kjærrirgknob), (ty.: Altweiberknoten, "mormorsknut"), (ho.: Valsche knoop, "falsk knop"), (en.: granny, grandmother’s ("mormorsknut"), lubber’s knot "landkrabbans knut", false knot "falsk knut"), (fr.: nœnd de vache, "koknut", tors, faux), (it.: Nodo falso "falsk knut", nodo dell’asino, "åsneknut", Groppo storto "avig knut"), (sp.: Nudo al revés "avig knut", de las mujeres, "kvinnoknut"), även varianter finns: ("horknut" (Gotland), "horeknude" och "hundeknude" (Jylland)). I Japan kallas den "vänsterknut", varvid vänster användes i förklenande betydelse.[1]

Som ett mer neutralt namn för käringknuten används ibland blåknut, men samma beteckning torde även användas om knutar i allmänhet som håller, eller är svåra att lösa upp.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

En rätt utförd råbandsknop består av två bukter, en från vardera av de tågändar, som skall förenas, instuckna i varandra, symmetriskt, så att vardera sladden, när den går ut ur den andra ändans bukt, ligger intill och följer sin egen part tillbaka. När knuten samsas, pressas i båda bukterna ändan mot sin egen part och genom friktionen hindras knuten att gå upp.

Emellertid läggs ibland råbandsknuten fel och bildar då en käringknut. Ändan är då genom bukten skild från sin part, friktionen blir betydligt mindre, när knuten samsas, det yttre halvsteket vrider sig och knuten går lätt upp.

Om knuten samsas och man bänslar de fria parterna så får man en knop som är mycket lämplig för bogsering. Den är lätt att lösa upp och den sliter inte så mycket på bogserlinan.[3]

I Ashleys bok om knutar anges ett lämpligt användningssätt för käringknuten, nämligen som kirurgknut.[4] Han såg också knuten användas för att binda ihop paket i affären, innan detta förfarande ersattes med papperspåsar.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Råbandsknopen kallas i Djura, Dalarna för karknut, då i motsats till käringknut.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hjalmar Öhrvall: Om knutar, Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1916.[1]
  2. ^ Blå- (med tjockt l) är en missuppfattning av brå- i bråknut (ännu bevarat i svenska och norska dialekter), där brå- betyder tvinning. Blåknut betyder sålunda ursprungligen tvinnknut. "Falk og Torp: Etymologisk Ordbog", refererad till i Öhrvalls "Om knutar".
  3. ^ Pille Repmakar'n: Knoop, stek & splits. ICA Bokförlag. ISBN 978-91-534-2122-1
  4. ^ Clifford Warren Ashley: The Ashley Book of Knots. 1993. ISBN 0-571-096-59-X.
  5. ^ Hjalmar Öhrvall: Om knutar