Kallelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kallelse har som religiös och även religionsvetenskaplig term flera användningsområden, med grundbetydelsen Guds uppfordran till en människa. En kallelse med Guds uppmaning till bestämda insatser kan träffa människan plötsligt (se Paulus) eller efter en tids sökande (se Muhammed). Den direkta uppmaningen från den gudomliga sfären att inleda en religiös verksamhet möter i många kulturer, i Gamla Testamentet mest typiskt i profetkallelserna (Jesaja, Jeremia m.fl.). Berättelsen om Jesu dop kan ses som hans kallelse att börja sitt verk.

Juridisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Inom juridiken har ordet kallelse en speciell innebörd med hänsyn till att i vissa fall särskilda formföreskrifter måste iakttas för att en laglig kallelse skall anses ha kommit till stånd, exempelvis vid kallelse av okända borgenärer, samt av parter, vittnen och sakkunniga vid rättegång i tviste- eller brottmål.

Kallelse av okända borgenärer sker genom rättens kungörelse av stämningen i offentliga tidningar. Kallelse av parter, vittnen och sakkunniga till rättegång skall alltid ske skriftligen, i vissa fall med post med delgivningserkännande eller mottagningsbevis, i vissa fall genom stämningsman.

Formföreskrifter vid kallelse till rättegång är en förutsättning för avgörande om hinder för huvudförhandling föreligger eller tredskodom kan meddelas eller målet kan avskrivas.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]