Katarina Antonovna
Katarina Antonovna, född i St Petersburg 1741, död i Horsens i Danmark 1807, var en rysk statsfånge, dotter till Rysslands regent storfurstinnan Anna Leopoldovna och Anton Ulrik av Braunschweig-Lüneburg och syster till tsar Ivan VI av Ryssland. Hon var rysk politisk statsfånge under hela sitt liv, från 1780 i husarrest i Horsens.
Katarina föddes i St Petersburg bara några dagar innan hennes bror tsar Ivan avsattes från tronen 1741. Under statskuppen då hennes mors förmyndarregering störtades och familjen tillfångatogs tappades hon i golvet, något som gav henne en skada som gjorde henne döv. Elisabet av Ryssland lät efter sitt maktövertagande fängsla hela familjen i Cholmogory. Ytterligare tre barn föddes i fångenskapen innan deras mor avled i barnsäng 1746. Syskonen kvarhölls som statsfångar på livstid. Motivet var att deras arvsrätt till den ryska tronen var större än Elisabets tronarvinges och efterträdares arvsrätt. De levde under sträng husarrest och förhindrades från att ha någon kontakt med yttervärlden: de fyra yngre syskonen hölls dock fängslade tillsammans, på avstånd från sin äldste bror, den före detta tsar Ivan VI, som hölls i isoleringscell. År 1780 förvisades de fyra syskonen från Ryssland av Katarina den stora. Innan de förvisades besökte de Archangelsk, där en ämbetsinnehavara gav en rapport om var och en av dem. Han uppgav att Katarina var mager och liknade sin far, och beskrev sedan att hon kunde tala och förstod sina syskon genom att läsa dem på läpparna, men på grund av sin dövhet inte hade någon kontroll över sin röst, talade för högt eller för lågt och ibland så otydligt att hon inte kunde bli förstådd. Liksom sina syskon ska hon ha lidit av dålig hälsa, och drabbades stundtals av yrsel. Syskonen förvisades till Danmark, där deras faster Juliana Maria av Braunschweig-Wolfenbüttel var änkedrottning och dåvarande makthavare. I Danmark levde de i husarrest i Horsens. Hennes syskon dog alla före henne, och från 1798 levde hon ensam i Horsens. År 1803 skickade Katarina ett brev till den dåvarande ryska tsaren Alexander med en vädjan om att få komma tillbaka till Ryssland. Brevet var dåligt skrivet, och i det beskrev hon hur hon utnyttjades av sitt danska tjänstefolk, och hur mycket hon saknade fängelset i Cholmogory, där hon och hennes syskon hade varit lyckliga, och hon bad tsaren om att få tillstånd att få komma tillbaka dit. Tsaren besvarade aldrig hennes brev.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, tidigare version.