Kosmisk censurförmodan

Kosmisk censurförmodan är en svag och en stark matematisk hypotes framförd av den teoretiske fysikern Roger Penrose 1969, som hävdar att universum skyddar oss från singulariteters inneboende oförutsägbarhet genom att gömma dem bakom en händelsehorisont.

Medan ett svart håls massa kan ta ett godtyckligt positivt värde, så begränsas laddning och rörelsemängdsmoment av massan. I Planckenheter förväntas den totala elektriska laddningen Q och det totala rörelsemängdsmomentet J för ett svart hål med massan M satisfiera uttrycket

Q^{2}+\left({\tfrac {J}{M}}\right)^{2}\leq M^{2}\,

Svarta hål som uppfyller denna olikhet kallas extremala. Det finns lösningar till Einsteins fältekvationer, som bryter mot denna olikhet, men de saknar likt Big Bang händelsehorisont. Dessa lösningar har så kallade nakna singulariteter som kan observeras utifrån, och anses därför ofysikaliska.^[1] Den kosmiska censurförmodan utesluter att sådana singulariteter kan bildas, om de skapas genom gravitationskollaps under realistiska betingelser.^[2] Detta har stöd i numeriska simuleringar.^[3]

Se även

Källor

Noter

^ Hans Ringström; Strong cosmic censorship in T3-Gowdy spacetimes, Annals of Mathematics 170, s. 1181-1240 (2009).
^ Wald, R. M. (1997). ”Gravitational Collapse and Cosmic Censorship”. https://arxiv.org/abs/gr-qc/9710068.
^ Berger, B. K. (2002). ”Numerical Approaches to Spacetime Singularities”. Living Reviews in Relativity 5. doi:10.12942/lrr-2002-1. https://link.springer.com/article/10.12942/lrr-2002-1. Läst 4 augusti 2014.

Referenser

Penrose, Roger: "The Question of Cosmic Censorship", kapitel 5 i Black Holes and Relativistic Stars, Robert Wald (editor), (1994) (ISBN 0-226-87034-0)
Penrose, Roger: "Singularities and time-asymmetry", kapitel 12 i General Relativity: An Einstein Centenary Survey (Hawking and Israel, editors), (1979), se särskilt sektion 12.3.2, pp. 617–629 (ISBN 0-521-22285-0)
Shapiro, S. L., and Teukolsky, S. A.: "Formation of Naked Singularities: The Violation of Cosmic Censorship", Physical Review Letters 66, 994-997 (1991)

[1] Hans Ringström; Strong cosmic censorship in T3-Gowdy spacetimes, Annals of Mathematics 170, s. 1181-1240 (2009).

[wald_1997-2] Wald, R. M. (1997). ”Gravitational Collapse and Cosmic Censorship”. https://arxiv.org/abs/gr-qc/9710068.

[3] Berger, B. K. (2002). ”Numerical Approaches to Spacetime Singularities”. Living Reviews in Relativity 5. doi:10.12942/lrr-2002-1. https://link.springer.com/article/10.12942/lrr-2002-1. Läst 4 augusti 2014.

[1]

[2]

[3]