Kristi dåre
Dårskap för Kristus[1], (ryska: юродивый, yuródivïy, svensk transkribering "jurodivyj"), förekom inom den rysk-ortodoxa kyrkan, där heliga personer tog på sig rollen av en dåre, för att kunna bära fram sitt budskap.
Kristi dåre var en "Benämning (ofta förekommande i den ryska klassiska litteraturen) på svagsint (eller förment sinnessjuk) - stundom uppträdande som kringresande tiggare, vilken i synnerhet av religiöst troende ansågs utrustad med profetiska (klärvoajanska) egenskaper. En 'jurodivyj' kunde ostraffat uttala förgripliga meningar om överheter, t.o.m. om tsaren." (Dostojevskij: Bröderna Karamazov, övers. Staffan Dahl; s.28)
I Första Korinthierbrevet skriver Paulus: "Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade." (1 Kor 4:10)[2]