Kärlekslås

Från Wikipedia
Kärlekslås vid berget Huangshan i Kina.

Kärlekslås är hänglås som kärlekspar låser fast på offentliga platser och vars nyckel kastas bort som en symbol för evig kärlek. Ofta är platsen en bro som förutom att den passeras av många också har ett räcke som ger möjlighet till fastlåsning och nyckeln kan symboliskt fås att försvinna i vattendraget. Företeelsen har spridits i många europeiska städer under de senaste åren men har förekommit under längre tid i Asien och senare i Italien.

Ordet Kärlekslås introducerades på Språkrådets nyordslista 2010 med beskrivningen »hänglås som ett kärlekspar fäster på någon offentlig plats och låser, varefter nyckeln kastas bort; symboliserar evig kärlek«.[1]

Man hittar kärlekslås framför allt i Europa och Asien, men även i Nord- och Sydamerika och i Australien. Låsen hänger på broräcken eller staket av järn, gärna över vattendrag, på höga berg, vid särskilt romantiska platser och ibland vid tempel och statyer. I Kina finns mängder av lås, på flera platser längs kinesiska muren och på heliga berg. Fenomenet är också vanligt i Östeuropa och i Italien.

I Stockholm började kärlekslås synas på Västerbron och Djurgårdsbron under 2009.[2]

Kärlekslåsens ursprung[redigera | redigera wikitext]

Rötterna till kärlekslåsen kan sökas på många olika håll. De sträcker sig hundratals år bakåt i tiden i Kina med hänglåsamuletter som sattes på små barn som magiska besvärjelser för att ge ett långt och lyckligt liv med god hälsa. Seden förekommer fortfarande. I det antika persiska riket användes hänglås i olika religiösa sammanhang i form av amuletter och talismaner med inskrivna böner eller andra religiösa formuleringar.[3]

Kärlekslås vid Ponte Milvio i Rom, Italien.

På 1960-talet brukade unga italienska män fira friheten efter avslutad militärtjänst i Florens genom att låsa fast hänglåsen från klädskåpen på bronsstatyn vid bron Ponte Vecchio och slänga nyckeln i vattnet. I staden Pécs i Ungern sägs trenden ha startats av studenter i början av 1980-talet. För att få livslång kärlek, men även i samband med och som en symbol för avslutade studier, sattes hänglås upp på ett järnstaket i närheten av en medeltida katedral.

Under 1900- och 2000-talet förekommer hänglås framför allt för att låsa fast kärleken mellan unga par som därmed manifesterar sin kärlek, men det förekommer även att äldre utför ritualen på bröllopsdagar eller andra märkesdagar. I Tallinn och Moskva och på vissa ställen längs kinesiska muren är det tradition att nygifta par sätter upp kärlekslås. I Tallinn innefattar ceremonin dessutom att brudgummen ska bära bruden över bron.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Västerbrons kärlekslås[redigera | redigera wikitext]

Djurgårdsbrons kärlekslås[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lena Kättström Höök: ”Kärlekslås – en ritual för evig kärlek”, Fataburen (Nordiska museets och Skansens årsbok) 2012
  • Dagens Nyheter 19 september 2011, 21 september 2011, 2 oktober 2011
  • Expressen 1 juli 2010
  • Hammond, Cynthia 2010. Renegade Ornament and the Image of the Post-Socialist City. The Pecs ’Love Locks’, Hungary. Timea Kovac (ed.), The Present of the Recent Past: Reinterpretations of Socialist Modernism in East Central Europe/ Halb-Vergangenheit: Städtische Räume und urbane Lebenswelten vor und nach der Wende. Berlin: Lukas Verlag
  • Schön, Ebbe 1996. Älskogens magi. Folktro om kärlek och lusta. Stockholm: Raben Prisma
  • Svenska Dagbladet 16 november 2009, 10 mars 2007
  • Värmlands Folkblad 21 januari 2012
  • Östermalmsnytt 14–20 november 2009

Elektroniska källor[redigera | redigera wikitext]

Otryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nordiska museets arkiv

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Språkrådets nyordlista Arkiverad 29 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ *SVT Rapport den 2009-02-12 Arkiverad 23 september 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Kättström Höök, Lena (2012). ”Kärlekslås - en ritual för evig kärlek”. I kärlekens spår : Fataburen, Nordiska museets och Skansens årsbok 2012 / (2012): sid. 93-111.  Libris 13512009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]