Landningsbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vy över landningsbanan på Chennai International Airport

En landningsbana (även startbana, rullbana) är en sträcka land på en flygplats, på vilket ett flygplan kan starta eller landa. Landningsbanor kan vara gjorda av asfalt eller betong, alternativt kan de ligga på gräs, jord eller grus.

En hårdgjord landningsbana benämns bana, en med gräs eller grus benämns stråk. Numrering av start- och landningsbanor består av den magnetiska kompassriktningen avrundad till närmaste tiotals grader (undantag finns). En bana i östvästlig riktning har då numret 09 vid start mot öster och 27 vid start mot väster. När det finns två eller tre parallella banor betecknas dessa med bokstäverna L (Left), C (Center) och R (Right), t ex 04L/22R resp 04R/22L på Kastrup. Vissa nummer, bana 13/31 och bana 02/20, används inte i Sverige p.g.a. risk för förväxling.

Taxibanor är banor för flygplanens markkörning mellan start- och landningsbanor och flygplatsens stationsområde.

Banans längd avgör hur stora plan man kan ha och hur mycket de kan lasta. Propellerplan är gjorda för lite lägre fart och kan klara kortare banor. Större och tyngre lastade plan kräver längre bana. Högre höjd innebär att banan behöver vara längre. Vid kommersiell drift nära havsnivå brukar banan anses behöva vara ungefär 800 m för utvalda mindre propellerplan på korta sträckor (lite bränsle), 1 500 m för mindre jetplan på korta sträckor, 2 500 m för mellanstora jetplan på längre sträckor och 3 500 m för de största planen med full tank för interkontinentala flygningar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]