Sveriges landsting

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Landsting)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser av landsting och landstinget, t.ex. i Danmark, Grönland och Åland, se landstinget (olika betydelser).
Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Landsting är regionala självstyrande enheter som infördes genom 1862 års kommunalreform. De benämns ibland ”sekundärkommuner” till skillnad från de vanliga kommunerna. Landstingen ansvarar för vissa samhällsuppgifter, i första hand hälso- och sjukvårdlokaltrafik och regionplanering.

Under medeltiden var landsting benämningen på det högsta beslutande organet i de självständiga landskapen.

I Finland motsvaras landstingen av landskapsförbund som är lagstadgade samkommuner, som regionens kommuner skall vara medlemmar i.[1]

De medeltida landstingen[redigera | redigera wikitext]

Under vikingatiden och medeltiden bestod Sverige av ett antal självständiga ’’land’’ eller landskap, löst förenade under en gemensam kung. Landskapens högsta beslutande organ var landstinget, där alla, dvs alla vuxna fria män, kunde delta. Landstinget beslöt i frågor som rörde landskapet, det bestämde vad som var gällande rätt (landskapslag) och det var landskapets högsta domstol. En nyvald kung skulle rida sin eriksgata runt till landstingen och svära att hålla deras lagar och seder. Landstingen leddes av en lagman.

Kungamakten blev allt starkare och 1634 indelades landet i län med ungefär samma områden som landskapen. Länen leddes av en landshövding, som var kungens personliga representant. Lagstiftningsmakten hade då övergått från landstingen till riksdagen. Lagmannen dömde i lagmansrätten, men han tillsattes nu av kungen. Landskapsmötena ersattes av länsmöten under landshövdingens ledning, men även dessa kom ur bruk. I Norrland levde de kvar längre och i Jämtland hölls det sista 1857.[2][3]

De moderna landstingen[redigera | redigera wikitext]

Genom 1862 års kommunalförordningar och 1862 års landstingsförordning utfördes en genomgripande decentraliserings- och demokratiseringsreform i Sverige. Socknarna ersattes av dels en borgerlig kommun, dels en kyrklig kommun. Man skapade också ett nytt självstyrelseorgan, landstinget, styrd av en folkvald församling.

Det finns idag 20 landsting i Sverige. Det innebär ett landsting i varje län utom i Gotlands län, där Gotlands kommun också handhar de uppgifter som annars ligger på landstinget. I Västra Götalands län, Skåne län och Hallands län har landstingen fått utökade uppgifter och kallas vanligen regioner, även om de formellt fortfarande är landsting. Landstingens indelning beslutas av regeringen.

Observera att landsting och länsstyrelser är helt skilda organisationer med olika uppgifter.

Terminologi[redigera | redigera wikitext]

Den nya myndigheten kallades 1862 landsting och dess folkförsamling kallades likaså landsting (till minne av det medeltida landstinget). Dess verksamhetsområde var ett län och kallades landstingsområde.

Genom 1954 års landstingslag infördes termen landstingskommun både för själva myndigheten och för dess verksamhetsområde', och detta behölls i 1974 års regeringsform och i 1977 års kommunallag.

I den nu gällande kommunallagen från 1991 heter myndigheten landsting, dess folkförsamling är landstingsfullmäktige och beträffande dess verksamhetsområde stadgas att varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt föreskrivet.[4]

Enligt kommunallagens terminologi är landstingen inte några kommuner; tvärtom inleds lagen med meningen "Sverige är indelat i kommuner och landsting." [5] I förvaltningsrättslig och statsvetenskaplig litteratur behandlas däremot landstingen tekniskt sett som "kommuner" av ett visst slag (sekundärkommuner).

I regeringsformen kvarstår termen "landstingskommun".

De enskilda landstingens namn har formen Örebro läns landsting, men många har valt att i kommunikation till allmänheten använda kortare, inofficiella namn av typen Landstinget Kronoberg.[6]

Politiskt styre[redigera | redigera wikitext]

  • Landstingsfullmäktige är det högsta beslutande organet och väljs i allmänna landstingsval.
  • Landstingsstyrelsen är det högsta verkställande organet och dess ledamöter väljs av landstingsfullmäktige. Fullmäktige väljer också ledamöter i nämnder.
  • Landstingsråd är ingen formell titel, men används i praktiken för ledamöter i landstingsstyrelsen som är arvoderade på heltid eller deltid.

Ledamöterna i styrelsen och nämnder väljs med proportionella val, vilket innebär att alla större partier blir representerade.

Lagreglering[redigera | redigera wikitext]

I kommunallagen (1991:900) regleras landstingen. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, regleras landstingens, respektive kommunernas, ansvar inom hälso- och sjukvården.

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Landstingen ansvarar för vissa samhällsuppgifter, i första hand hälso- och sjukvård samt tandvård. De har även hand om kulturfrågor, lokaltrafik och regionplanering.

Landstingen har kommunal beskattningsrätt och verksamheten finansieras till största delen via landstingsskatten. Därutöver får landstingen inkomster från patientavgifter och försäljning av tjänster. Staten bidrar med generella och riktade statsbidrag. Den största delen av landstingens budget går till hälso- och sjukvård samt tandvård.

Kommunernas uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen (2001:453) och vårdlagarna gränsar till landstingens uppdrag. Gränsdragningen mellan sjukvård på sjukhus och hemsjukvård samt långtidsvård med rehabilitering kan vara problematisk.

Lista över landsting[redigera | redigera wikitext]

SWE-Map Län2007.svg

Förändringar efter 1863[redigera | redigera wikitext]

Landstingsfria kommuner[redigera | redigera wikitext]

Då landstingen bildades 1864, fick städer med mer än 25 000 invånare inte delta. Det gällde från början bara Stockholm och Göteborg, men 1871 hade även Malmö passerat gränsen. Gävle, Norrköping och Helsingborg följde. Denna begränsning upphörde efterhand som tätorterna växte sig större. Men alla städer, utom Göteborg och Malmö, valde att söka tillstånd hos regeringen för att återinträda i landstingen när det blev möjligt under 1950- och 60-talet.

Malmö och Göteborg stod utanför landstinget fram till 1998, andra kommuner/städer var Stockholm som stod utanför fram till 1968, Helsingborg 1948-1963, Gävle stad till 1963 och Norrköpings stad (1872-1967 [8]). I de kommunerna som stod utanför landstingen sköttes frågorna istället av respektive kommun/stadsfullmäktigen.

Idag är det bara Gotlands län som saknar landsting, i detta län sköts landstingsuppdragen av Gotlands kommun. Gotland blev landstingsfritt 1971 då de tre dåvarande kommunerna och landstinget slogs ihop till en landstingsfri kommun.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.kommunerna.net/sv/kommuner/landskap
  2. ^ Nordisk Familjebok 2 uppl (1911), artikel landsting
  3. ^ Nationalencyklopedin (1993). "Landsting", band 12, sid 103-105.
  4. ^ https://lagen.nu/1991:900#K1P2
  5. ^ https://lagen.nu/1991:900#K1P1
  6. ^ http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/om_landsting_och_regioner/landsting
  7. ^ [a b c d e f] SCB - Fotnoter
  8. ^ http://www.norrkoping.se/organisation/kommunen/kommunstyrelsen/kskontor/kommunservice/stadsarkiv/forskning/slaktforskning/

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]