Sveriges landsting
- För andra betydelser av landsting och landstinget, t.ex. i Danmark, Grönland och Åland, se landstinget (olika betydelser).
| Sveriges statsskick | |
Denna artikel ingår i en artikelserie
|
|
| Grundlagarna | |
|---|---|
| Regeringsformen | |
| Tryckfrihetsförordningen | |
| Yttrandefrihetsgrundlagen | |
| Successionsordningen | |
| Lagstiftande makt | |
| Riksdagen | |
| Riksdagsordningen | |
| Riksdagens talman | |
| Riksdagens utskott | |
| Riksbanken | |
| Riksrevisionen | |
| Ceremoniell makt | |
| Statschefen | |
| Verkställande makt | |
| Regeringen | |
| Statsministern | |
| Statsråden | |
| Regeringskansliet | |
| Förvaltningsmyndigheterna | |
| Dömande makt | |
| Domstolsväsen | |
| Högsta domstolen | |
| Högsta förvaltningsdomstolen | |
| Administrativ indelning | |
| Län | |
| Landsting | |
| Kommuner | |
| Övrigt | |
| Europakonventionen | |
| Europeiska unionen | |
| Förenta nationerna | |
| Post- och Inrikes Tidningar | |
| Svensk författningssamling | |
| Sverige-portalen |
Landsting är regionala självstyrande enheter som infördes genom 1862 års kommunalreform. De benämns ibland ”sekundärkommuner” till skillnad från de vanliga kommunerna.
Under medeltiden var landsting benämningen på det högsta beslutande organet i de självständiga landskapen.
I Finland motsvaras landstingen av landskapsförbund som är lagstadgade samkommuner, som regionens kommuner skall vara medlemmar i.[1]
Innehåll |
De medeltida landstingen [redigera]
Under vikingatiden och medeltiden bestod Sverige av ett antal självständiga ’’land’’ eller landskap, löst förenade under en gemensam kung. Landskapens högsta beslutande organ var landstinget, där alla, dvs alla vuxna fria män, kunde delta. Landstinget beslöt i frågor som rörde landskapet, det bestämde vad som var gällande rätt (landskapslag) och det var landskapets högsta domstol. En nyvald kung skulle rida sin eriksgata runt till landstingen och svära att hålla deras lagar och seder. Landstingen leddes av en lagman.
Kungamakten blev allt starkare och 1634 indelades landet i län med ungefär samma områden som landskapen. Länen leddes av en landshövding, som var kungens personliga representant. Lagstiftningsmakten hade då övergått från landstingen till riksdagen. Lagmannen dömde i lagmansrätten, men han tillsattes nu av kungen. Landskapsmötena ersattes av länsmöten under landshövdingens ledning, men även dessa kom ur bruk. I Norrland levde de kvar längre och i Jämtland hölls det sista 1857.[2][3]
De moderna landstingen [redigera]
Genom 1862 års kommunalförordningar och 1862 års landstingsförordning utfördes en genomgripande decentraliserings- och demokratiseringsreform i Sverige. Socknarna ersattes av dels en borgerlig kommun, dels en kyrklig kommun. Man skapade också ett nytt självstyrelseorgan, landstinget, styrd av en folkvald församling.
Det finns idag 20 landsting i Sverige. Det innebär ett landsting i varje län utom i Gotlands län, där Gotlands kommun också handhar de uppgifter som annars ligger på landstinget. I Västra Götalands län, Skåne län och Hallands län har landstingen fått utökade uppgifter och kallas vanligen regioner, även om de formellt fortfarande är landsting. Landstingens indelning beslutas av regeringen.
Observera att landsting och länsstyrelser är helt skilda organisationer med olika uppgifter.
Terminologi [redigera]
Det nya organet kallades 1862 landsting och dess folkförsamling kallades likaså landsting (till minne av det medeltida landstinget). Dess verksamhetsområde var ett län och kallades landstingsområde.
Genom 1954 års landstingslag infördes termen landstingskommun både för själva organet och för området, och detta behölls i 1974 års regeringsform och i 1977 års kommunallag.
I den nu gällande kommunallagen från 1991 heter organet landsting, dess folkförsamling är landstingsfullmäktige och beträffande dess område stadgas att varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt föreskrivet.[4]
Enligt kommunallagens terminologi är landstingen inte några kommuner; tvärtom inleds lagen med meningen "Sverige är indelat i kommuner och landsting." [5] I förvaltningsrättslig och statsvetenskaplig litteratur behandlas däremot landstingen tekniskt sett som "kommuner" av ett visst slag (sekundärkommuner).
I regeringsformen kvarstår termen "landstingskommun".
De enskilda landstingens namn har formen Örebro läns landsting, men många har valt att i kommunikation till allmänheten använda kortare, inoffciella namn av typen Landstinget Kronoberg.[6]
Politiskt styre [redigera]
- Landstingsfullmäktige är det högsta beslutande organet och väljs i allmänna landstingsval.
- Landstingsstyrelsen är det högsta verkställande organet och dess ledamöter väljs av landstingsfullmäktige. Fullmäktige väljer också ledamöter i nämnder.
- Landstingsråd är ingen formell titel, men används i praktiken för ledamöter i landstingsstyrelsen som är arvoderade på heltid eller deltid.
Ledamöterna i styrelsen och nämnder väljs med proportionella val, vilket innebär att alla större partier kommer att bli representerade.
Lagreglering [redigera]
I kommunallagen (1991:900) regleras landstingen. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, regleras landstingens, respektive kommunernas, ansvar inom hälso- och sjukvården.
Uppgifter [redigera]
Landstingen ansvarar för vissa samhällsuppgifter, i första hand hälso- och sjukvård samt tandvård. De har även hand om kulturfrågor, lokaltrafik och regionplanering.
Landstingen har kommunal beskattningsrätt och verksamheten finansieras till största delen via landstingsskatten. Därutöver får landstingen inkomster från patientavgifter och försäljning av tjänster. Staten bidrar med generella och riktade statsbidrag. Den största delen av landstingens budget går till hälso- och sjukvård samt tandvård.
Kommunernas uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen (2001:453) och vårdlagarna gränsar till landstingens uppdrag. Gränsdragningen mellan sjukvård på sjukhus och hemsjukvård samt långtidsvård med rehabilitering kan vara problematisk.
Lista över landsting [redigera]
- Blekinge läns landsting
- Dalarnas läns landsting
- Gotlands kommun (Region Gotland)
- Gävleborgs läns landsting
- Hallands läns landsting (Region Halland)
- Jämtlands läns landsting
- Jönköpings läns landsting
- Kalmar läns landsting
- Kronobergs läns landsting
- Norrbottens läns landsting
- Skåne läns landsting (Region Skåne)
- Stockholms läns landsting
- Södermanlands läns landsting
- Uppsala läns landsting
- Värmlands läns landsting
- Västerbottens läns landsting
- Västernorrlands läns landsting
- Västmanlands läns landsting
- Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen)
- Örebro läns landsting
- Östergötlands läns landsting
Förändringar efter 1863 [redigera]
- Bohuslandstinget 1985-98 (Blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)[7]+
- Gotlands läns landsting (1863-1970) (dess uppgifter ligger numera på Gotlands kommun
- Göteborgs och Bohus läns landsting 1863-1984 (Bytte 1985 namn till Bohuslandstinget)
- Kopparbergs läns landsting 1863-1996 (Bytte 1997 namn till Dalarnas läns landsting)
- Kristianstads läns landsting 1863-1998 (Blev 1999 en del av Skåne läns landsting)[7]
- Malmöhus läns landsting 1863-1998 (Blev 1999 en del av Skåne läns landsting)[7]
- Kalmar läns norra landsting 1863-1970 ( Västervik var huvudort, gick 1971 samman med Kalmar läns södra landsting till Kalmar läns landsting med huvudort i Kalmar ). Bakgrunden var en gammal intressekonflikt mellan Kalmar och Västerviks städer, bildandet av Kalmar läns norra landsting blev en kompromiss då Västervik ursprungligen helt ville bryta sig ur Kalmar län och bilda residensstad i ett nytt län.
- Kalmar läns södra landsting 1863-1970 (gick 1971 samman med Norra Kalmar läns landsting till Kalmar läns landsting med huvudort i Kalmar)[7]
- Skaraborgs läns landsting 1863-1998 (Blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)[7]
- Älvsborgs läns landsting 1863-1998 (Blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)[7]
Landstingsfria kommuner [redigera]
Då landstingen bildades 1864, fick städer med mer än 25 000 invånare inte delta. Det gällde från början bara Stockholm och Göteborg, men 1871 hade även Malmö passerat gränsen. Gävle, Norrköping och Helsingborg följde. Denna begränsning upphörde efterhand som tätorterna växte sig större. Men alla städer, utom Göteborg och Malmö, valde att söka tillstånd hos regeringen för att återinträda i landstingen när det blev möjligt under 1950- och 60-talet.
Malmö och Göteborg stod utanför landstinget fram till 1998, andra kommuner/städer var Stockholm som stod utanför fram till 1968, Helsingborg 1948-1963, Gävle stad till 1953 och Norrköpings stad (1872-1967 [8]). I de kommunerna som stod utanför landstingen sköttes frågorna istället av respektive kommun/stadsfullmäktigen. Idag är det bara Gotlands län som saknar landsting, i detta län sköts landstingsuppdragen av Gotlands kommun.
Källor [redigera]
- ^ http://www.kommunerna.net/sv/kommuner/landskap
- ^ Nordisk Familjebok 2 uppl (1911), artikel landsting
- ^ Nationalencyklopedin (1993). "Landsting", band 12, sid 103-105.
- ^ https://lagen.nu/1991:900#K1P2
- ^ https://lagen.nu/1991:900#K1P1
- ^ http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/om_landsting_och_regioner/landsting
- ^ [a b c d e f] SCB - Fotnoter
- ^ http://www.norrkoping.se/organisation/kommunen/kommunstyrelsen/kskontor/kommunservice/stadsarkiv/forskning/slaktforskning/
Se även [redigera]
- Sveriges administrativa indelning
- Sekundärkommun
- Sveriges Kommuner och Landsting
- Sveriges sjukvårdspolitik
Externa länkar [redigera]
|
|||||
