Lillhjärnan

Lillhjärnan, cerebellum, markerad i rött.

Lillhjärnan, cerebellum, är framför allt den del av hjärnan som har hand om motorkoordination, kroppsställning och balans. Lillhjärnan är en komplex struktur, fastän den volymmässigt bara motsvarar en tiondel av stohjärnans volym, så innehåller den 50% av centrala nervsystemets nervceller.

Anatomi

Lillhjärnan är en del av det centrala nervsystemet och ligger baktill i kraniet vid skallens bas under storhjärnan (cerebrum) strax bakom hjärnstammen som den förbinder sig med. Den har liksom storhjärnan två hemisfärer separerade av en fåra som kallas för vermis. Den kan delas in i lober och ytan är veckad. Trots att lillhjärnan bara har en storlek motsvarande cirka 10 procent av storhjärnans volym så innehåller den något fler nervceller. Lillhjärnan har riklig kontakt med storhjärnan och ryggmärgen via hjärnstammen och bryggan (pons).

Arteriellt försörjs lillhjärnan av tre grenar som utgår i höjd med pons från A. cerebri posterior.

Histologi

Histologiskt snitt av lillhjärnan. Lager, utifrån och in: 1: Lamina Moleculare, 2: Lamina Ganglionale med purkinjeceller. 3: Lamina granulosum med kornceller, 4: Vit hjärnsubstans.

Histologiskt sett är lillhjärnan en struktur med tre tydliga cellager, med vit hjärnsubstans underst under dessa. I tvärsnitt ser man den grå barken samt den vita substansen bilda ett grenliknande mönster kallad livsträdet (arbor vitae). Den grå substansen (barken) kan indelas i tre lager;

• Lamina (stratum) moleculare - Det yttersta lagret, som innehåller transversalt löpande axon, så kallade paralellfibrer. Dessa utgår från de så kallade kornellerna i lamina granulosum, det innersta lagret, och kontaktar i sin tur dendriter på purkinjeceller i lamina ganglionare, det mellersta lagret. Utöver det finns också myelinproducerande stödceller.
• Lamina Ganglionare, ett tunt skikt rikt på purkinjeceller, den största nervcellen i centrala nervsystemet. Skiktet är histologiskt sett egentligen inte tjockare än vad en purkinjecell är. Dessa celler sammanställer och integrerar information från korncellerna i lamina moleculare, samt skickar vidare den sammanställda informationen till nervceller i storhjärnans motoriska bark, samt till viss del till så kallade balanskärnor i hjärnstammen. Purkinjeceller kommunicerar främst genom GABAerga kommunikation.
• Lamina granulosum, det innersta lagret av lillhjärnans hjärnbark. Har mycket rikligt med kornceller, och ser på histologiska snitt väldigt kornigt ut, därav dess namn. Korncellerna är den talrikaste av nervcelltyperna som finns i kroppen. Detta lager av celler tar emot impulser från:
  • Ryggmärgen med sensorisk information från mekanoreceptorer i muskler, leder och senor, som talar om dessas inbördes positioner.
  • Signalering från balanskärnor och kärnor för motorik i hjärnstammen.
  • Kärnor i pons, som i sin tur tar emot signalering från cortex/barken i telencephalon.

Funktion

Man kan dela in lillhjärnan i tre delar.

1. "Vestibulocerebellum" har hand om balans och huvud- och ögonrörelser,
2. "Spinocerebellum" har hand om balans och kontroll av bål- och extremitetsrörelser
3. "Cerebrocerebellum" har hand om initiering, planering och timing av rörelser.

Senare forskning visar att lillhjärnan inte bara arbetar med sensori-motoriska funktioner såsom koordination utan även är involverad i en mängd processer som har med vårt tänkande och våra känslor att göra, bland annat syns hög aktivitet i lillhjärnan när man jämför saker, som strukturen på två olika sandpapper. När man bara känner på ett sorts sandpapper, så ser man dock inte denna typ av aktivitet i lillhjärnan.