Männö udd

Landskapet på Männös östra sida, 2012.
Husgrund efter torpet Fivälle.

Männö udd (även Männö) är en halvö i Bornsjön. Halvön ligger dels i Botkyrka kommun och dels i Salems kommun, Stockholms län. Området är en del av Bornsjöns naturreservat.

Natur och bebyggelse

Männö är belägen i Bornsjöns östra del och är den ena av Bornsjöns två större halvöar. Gränsen mellan kommunerna Botkyrka och Salem löper i nord-sydlig sträckning över området. Den inre delen av halvön är geomorfologiskt intressant genom Uppsalaåsens sträckning som här är hög och med ett skarpt krön.

Diken och små gläntor visar på att delar av den nuvarande skogsmarken var uppodlade för inte så länge sedan. På en karta från 1902 återfinns inte mindre än fyra torpställen inritade. Bland dem märks det numera försvunna torpet “Männö“, som är känt ända sedan 1550-talet och som tillhörde bland annat Vällinge och Fågelsta gård. Torpet revs vid sekelskiftet 1900.

Ett annat boställe var “Fivälle” som revs i början av 1900-talet och som på 1660-talet var torp under Skårby gård och under senare tid hörde till Fågelsta gård. På 1800-talet gick stället under namnet “Fågelsta fiskartorp“. Efter “Fivälle” finns en bevarad husgrund i gråsten. När torparepoken var över har skogsforskning bedrivits på den gamla odlingsmarken.

Männö borg

Tvärs över halvön sträcker sig ett kärrområde, som kan passeras över en cirka 400 meter lång spång. På vikingatiden var den yttre delen av halvön en vattenomspolad ö. På denna strategiskt viktiga plats finns en av Mälardalens bäst bevarade fornborgar (RAÄ-nummer Salem 299:1).

Fornborgen täcker ett område av cirka 160x150 meter och är belägen på ett högt berg. Mot sydväst, väst och nordväst stupar berget brant ner och mot motsatt håll finns en cirka 220 meter lång stenmur upplagd. Muren består av 0,4-1,0 meter stora, ursprungligen kallmurade stenar. Genom ras har muren fått en skenbart större höjd och bredd. Till borgens inre leder två ingångar och inom borgen finns flera husgrunder, husgrundsterrasser och ett numera nästan igenväxt vattenhål med cirka fem meter i diameter och 0,5 meter djup. Anläggningen har delvis arkeologiskt undersökts.

Källor

Externa länkar