Mad Max (film)
Mad Max (Mad Max) | |
Genre | Action/Sci-Fi/Äventyr |
---|---|
Regissör | George Miller |
Producent | Byron Kennedy |
Manus | James McCausland George Miller |
Skådespelare | Mel Gibson Joanne Samuel Hugh Keays-Byrne |
Originalmusik | Brian May |
Produktionsbolag | Crossroads Kennedy Miller Productions Mad Max Films |
Premiär | 1979 |
Speltid | 93 minuter |
Land | Australien |
Språk | Engelska |
Intäkter | 8 750 000 amerikansk dollar och 5 355 490 Australisk dollar |
IMDb SFDb Elonet |
Mad Max är en australiensisk film från 1979.
Handling[redigera | redigera wikitext]
Mad Max (Mel Gibson) spelar en trafikpolis som arbetar på vägar som plågas av våldsamma gängstrider.
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Filmen var George Millers debutfilm och även debuten för fotografen David Eggby. Miller jobbade som läkare på en akutmottagning och hade filmdrömmar. Inspirerad av filmen A Boy and His Dog och skadorna efter de trafikolyckor han ofta fick behandla så föddes idén till filmen. En stor del av filmen var Millers egna besparingar ifrån läkaryrket.
Mel Gibson blandades in i filmen när han körde sin vän Steve Bisley till provfilmningarna. Gibson hade kvällen innan varit i ett slagsmål och hans blåslagna ansikte fångade rollbesättarens intresse.[källa behövs] Efter ett möte med Miller fick Gibson huvudrollen som Max. Bisley fick rollen som Max bäste vän, Goose. Toecutters motorcykelgäng bestod av ett par verkliga motorcykelgäng som ställde upp i filmen med sina egna kläder och motorcyklar. Budgeten var så låg att Miller inte kunde erbjuda annan ersättning än öl till gänget och var tvungen att krascha sin egen bil, en Mazda Bongo, i en av filmens biljakter.[källa behövs]
Till en början så stängde man av avlägsna vägar utan tillstånd för inspelningen. Produktionen hade helt enkelt inte råd att betala för tillstånd. Med tiden så upptäckte den lokala polismyndigheten vad de sysslande med, men visade förstående och hjälpte på lagligt vis filmskaparna att stänga av vägar och eskortera fordon. Det mesta av filmen spelades in i området kring Melbourne. Max hus i filmen finns kvar och kan idag hyras som semesterhus.
När filmen släpptes var det den mest framgångsrika australienska filmen någonsin, som tog in fler intäkter i Australien är Star Wars.
Statens biografbyrå beslöt vid sina granskningar 1980, 1982 och 1983 att filmen inte får visas offentligt i Sverige[1], trots distributörens förkortningar. Beslutet gällde fram till år 2005.[2] Däremot har den visats på svensk TV och är tillgänglig hos videouthyrare.
Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]
- Mel Gibson - 'Mad' Max Rockatansky
- Joanne Samuel - Jessie Rockatansky
- Hugh Keays-Byrne - The Toecutter
- Steve Bisley - Jim Goose
- Tim Burns - Johnny the Boy
- Roger Ward - Fifi Macaffee
- Geoff Parry - Bubba Zanetti
- Vincent Gil - The Nightrider
- Lisa Aldenhoven - Nurse
Uppföljare[redigera | redigera wikitext]
- The Road Warrior, 1981
- Mad Max bortom Thunderdome, 1985
- Mad Max: Fury Road, 2015
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Sök i filmregistret, Avancerad sökning”. Statens mediaråd. https://statensmedierad.se/aldersgranserforfilm/sokifilmregistret.678.html. Läst 30 mars 2013.
- ^ ”Inatt på tv: Mel Gibson i actionrullen som förbjöds i Sverige fram till 2005”. Moviezine. 2 februari 2024. https://www.moviezine.se/nyheter/inatt-pa-tv-mad-max-mel-gibson-george-miller?utm_medium=Social&utm_source=Facebook&fbclid=IwAR2naD8wkX1bywkxg235IGX77mEyUtIxgOf49HSaUam5hCSWLP9ohOkkoek#Echobox=1706858547. Läst 2 februari 2024.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Mad Max på Internet Movie Database (engelska)
|