Massakern i Hebron

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Massakern i Hebron
Makpelagrottan år 2009.
Läge Hebron, Västbanken
Datum 25 februari 1994
Mål Palestinska muslimer
Attacktyp Massmord
Vapen IMI Galil
Omkomna 29
Skadade 125
Gärningsman Baruch Goldstein

Massakern i Hebron har olika innebörd för judar och muslimer. För judarna handlar det framförallt om Hebronmassakern 1929, då 67 judar mördades under ett upplopp. För muslimer rör det sig snarare om Hebronmassakern 1994, då en judisk bosättare sköt ihjäl 29 muslimer när de förrättade bön i sin moské.

Hebronmassakern 1929[redigera | redigera wikitext]

Hebronmassakern 1929 var ett led i de upplopp som förekom i Palestinamandatet till följd av kontroverser mellan muslimer och judar om tillträde till Västra muren, även kallad Klagomuren. Vid massakern i Hebron 1929 mördades 67 judar under två dagar, den 23 och 24 augusti 1929. Upplopet hade uppstått sedan falska rykten hävdat att judar massakrerade muslimer i Jerusalem och försökte ta kontroll över muslimska heliga platser.

Förspel[redigera | redigera wikitext]

Den 15 augusti 1929 hade flera hundra medlemmar av Joseph Klausners kommitté för Västra muren, samlats vid Västra muren i Jerusalem och skrikit ”Muren är vår”.[1]

Rykten spreds att judar hade attackerat lokalbefolkningen och att de hade förbannat Muhammed. Som svar på detta marscherade följande dag Muslimska högsta rådet till Västra muren och började bränna Torah-rullar och misshandla judar. Oroligheterna fortsatte och eskalerade. Den 23 augusti, efter rykten om att judar planerade att attackera al-Aqsamoskén, började araber attackera judar I Gamla staden i Jerusalem. Våldsamheterna spred sig till andra delar i det brittiska Palestinamandatet. Under dessa upplopp dödades minst 116 araber och 133 judar. I Hebron mördades 67 judar. [2]

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Sammanlagt 195 araber och 34 judar dömdes av domstol för brott i samband med 1929 års upplopp. Dödsdomar avkunnades för 17 araber och 2 judar, men straffen omvandlades senare till långa fängelsestraff, utom för tre araber som hängdes. Ett stort antal arabiska byar fick betala höga böter. Viss ersättning beviljades personer som förlorat familjemedlemmar eller egendom.

Hebronmassakern 1994[redigera | redigera wikitext]

Den andra Hebronmassakern ägde rum den 25 februari 1994. Den israeliske bosättaren Baruch Goldstein sköt ihjäl 29 bedjande palestinier i Ibrahimimoskén i Hebron under den judiska högtiden Purim.

Händelseförlopp[redigera | redigera wikitext]

Tidigt på morgonen hade troende palestinier strömmat in i moskén för att be fredagsbön. Myndigheterna hade förvarnats om att någon form av attentat skulle ske, men säkerhetsvakterna hade inte möjlighet att kontrollera alla förbipasserande. Goldstein steg in i en av gudstjänstlokalerna, där flera hundra muslimer förrättade bön. När de församlade böjde sig ner i riktning mot Mecka, öppnade han eld med ett automatvapen vilket dödade 29 och sårade ett hundratal människor. Goldstein kunde övermannas med hjälp av metallrör och en brandsläckare och blev lynchad på plats av överlevande. Massakern blev en tändande gnista till upplopp på de ockuperade områdena, varvid ytterligare 26 palestinier samt 9 israeler dödades.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

En officiell israelisk kommission fastslog att Goldstein hade planerat och utfört massakern på egen hand. Israeliska myndigheter fördömde dådet i skarpa ordalag, men det kom att hyllas i judiska kretsar på den yttersta högerkanten. Goldsteins begravningsplats blev ett pilgrimsmål för extremister och hade vid millennieskiftet haft drygt 10 000 besökare.

Efter massakern införde israeliska myndigheter ett två månader långt utegångsförbud för de 170 000 palestinierna boende i Hebron.

Offer[redigera | redigera wikitext]

  • AbdelHak Ibrahim AbdelHak Al Ja'bari, 55
  • AbdelRahim AbdelRahman Abu Sneineh, 48
  • Ahmad Aballah Mohammad Taha Abu Sneineh, 25
  • Ala' Badr AbdelHalim Taha Abu Sneineh, 17
  • Arafat Musa Yosef Borkan, 28
  • Eyyad Hussein AbdelAziz Abuhadid Abu Sneineh, 22
  • Hatem Nimr Khader Al Fakhouri, 26
  • Kamal Jamal AbdelMughni Kafeisheh, 13
  • Khaled Khalawi A. Hussein Abu Sneineh, 58
  • Khaled Mohammad Hamzeh Al Karaki, 18
  • Jameel Ayed AbdelFattah Al Natshih, 48
  • Jabr A'aref AbuHadid Abu Sneineh, 11
  • Mahmoud Saddek Mohammad Abu Za'nooneh, 49
  • Marwan Mutlaq Hamid Abu Nijmih, 32
  • Mohammad Ayyed Izzat Elatrash Abu Sneineh, 21
  • Mohammad Kifah AbdelMuiz Zakaria Maraka, 11
  • Mohammad Raji Zein AbdelKhalek Gheith, 47
  • Mohammad Zeidan Hammoudah AbdelMajeed Jaber, 26
  • Nimr Mohammad Nimr Mojahed, 34
  • Raed AbdelMuttaleb Hasan Al Natshih, 20
  • Rami Arafat Ali Al Rajabi, 11
  • Saber Musa Husni Katbeh Badr, 37
  • Salim Idreis Falah Idreis, 27
  • Salman Awwad E'layyan Al Ja'bari, 37
  • Sufian Barakat O'of Zahdeh, 21
  • Talal Mohammad Dawud Mahmoud Dandeis, 26
  • Tareq Adnan Mohammad A'ashour Abu Sneineh, 14
  • Wael Salah Ya'kub Al Muhtaseb, 28
  • Walid Zuheir Mahfooth Abu Hamdieh, 13

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (Moshe Gil and Ethel Broido (1997) History of Palestine, 634-1099, Cambridge University Press, ISBN 0-521-59984-9)
  2. ^ (Tom Segev, 2000. One Palestine, Complete; Jews and Arabs under the British Mandate. Little, Brown & company. ISBN 0-8050-4848-0 and ISBN 0-316-64859-0).