Matts Magni Granström

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 5 december 2017 kl. 14.39 av Jan Arvid Götesson (Diskussion | Bidrag) (→‎Referenser: rubriker ändrade)

Matts Magni Granström, född 26 augusti 1878 i Östra Torsås socken, död 16 april 1933 i Alseda socken,[1] var en svensk folkmålsupptecknare, hembygdsforskare och författare. Han uppträdde omväxlande under författarnamnen Magni Granström, Mats Granström, Matts Granström och Matts Magni Granström.

Biografi

Magni Granström avlade folkskollärarexamen i Växjö 1902 och organist‐ och kantorsexamen i Kalmar 1902.[1][2] 1903–1910 var han organist och folkskollärare i Ormesberga församling[1][2] Från 1911 till sin död 1933 var har organist och folkskollärare i Alseda församling.

I både Ormesberga och Alseda skapade Magni Granström statsunderstödda folkbibliotek; i Alseda skedde detta på det gamla sockenbibliotekets grund.[1][2] I Alseda bildade han en kyrko‐ och hembygdskör och en föreläsningsförening.[1][2] Under Alsedatiden arbetade han för att bevara folkmål och hembygdskultur, och utgav lyrik och prosa.[1][2]

Folkmålsforskning och hembygdsarbete

Magni Granström publicerade en text på Södra Sandsjömål i Svenska landsmål ock svenskt folkliv 1915.[3] Denna uppteckning har bevarat viktig information, som att Södra Sandsjömålet hade numerus i verb men inte person. På standardsvenska publicerades postumt folklivsuppteckningen ”Soldaten Snyggs levnadshistoria”.[4] Granström grundade ett hembygdsmuseum i den medeltida byggnad som kallats Alseda kloster.[5] Han anlitades som föreläsare på Smålands nations i Uppsala hembygdskurser i Huskvarna 1917.[6]

Skönlitterärt författarskap

Magni Granströms utgav en novellsamling och två diktsamlingar. Av hans obemärkta liv i en smålandssocken kunde man förledas att antaga, att han vore en isolerad, omodern författare. Så dömde inte den samtida kritiken. Den inflytelserike[7] litteraturkritikern Fredrik Böök menade att Magni Granström vore en ”modern” diktare.[8] Hans diktsamlingar utgavs på det ledande bokförlaget Bonniers, och han delade 1913 Bonnier Bonniers författarstipendium med författare som Anders Österling och Hjalmar Bergman.[9] Hans böcker recenserades i rikspress och ledande tidskrifter.[10]

Kritiken av Magni Granströms verk blandade lovord med reservationer. Novelsamlingen Människan och marken (1912) karakteriserades av Fredrik Böök som ”oklar men ingalunda ointressant”.[8] Om hans första diktsamling Visor i byn (1913) avgav Olof Rabenius omdömet att man ”frapperas av det originella i synen och stilen”, men ”skalden är icke stilsäker”. Granström äger, avslutade Rabenius, ”med sina brister en stor och löftesrik gåva: originaliteten”.[11] Fredrik Böök menade att Visor i byn tydde på ”en begåfning av mindre vanligt omfång och fruktbarhet”, men att mycket i diktsamlingen var ”oklart, konstnärligt ofullgånget”.[8] I sin recension av Granströms Hat och kärlek (1915) prisade Olof Rabenius hans ”andligt starka och egenartade konst”, medan Svenska Dagbladets recensent Gunnar Bjurman fann samlingen ”ojämn”.[12]

Bland Granströms modernistiska dikter märks den orimmade ”Med döda solhvarf till hufvudgärd” på fri vers, som utgavs redan 1911.[13]

Bibliografi

Sakprosa

  • ”Jo, på den tiden. Uppteckningar frän S. Sandsjö i Konga här. (Småland)”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 1 1915. Tillgänglig på Institutet för språk och folkminnen (www.sprakochfolkminnen.se) [4].
  • Alseda kloster (småskrift). Hvetlanda 1916.
  • ”Soldaten Snyggs levnadsteckning”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 4 1932. Tillgänglig på Institutet för språk och folkminnen (www.sprakochfolkminnen.se) [5].

Skönlitteratur

Böcker

  • Människan och marken (noveller). Stockholm 1912.
  • Visor i byn (dikter). Stockholm 1913.
  • Hat och kärlek (dikter). Stockholm 1915.

I tidskrifter och tidningar

  • ”Med döda solhvarf till hufvudgärd”, Ord och Bild, tjugonde årgången, sjunde häftet 1911. [6]
  • ”Skyttefesten”, Idun nummer 7, 16 februari 1913. [7]
  • ”I ödets hårda händer”, Svenska Dagbladet 17 januari 1915.
  • ”Fädernas kärlek och mödrarnas böner”, Svenska Dagbladet 12 september 1915.
  • ”Hans händer taga hennes”, Ord och Bild, tjugufjärde årgången, åttonde häftet 1915. [8]

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] J. A. Lundell, Efterskrift i Mats Granström, ”Soldaten Snyggs Levnadshistoria” i Svenska landsmål ock svenskt folkliv, B.30, 1932 häfte 4, häfte 201 från början. PDF tillgänglig på www.sprakochfolkminnen.se.
  2. ^ [a b c d e] ”Dödsfall: M. Granström” i Svensk Läraretidning, nummer 18 (2679) 3 maj 1933. TIllgänglig på Projekt Runeberg [1].
  3. ^ Magni Granström, ”Jo, på den tiden”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 1 1915.
  4. ^ Mats Granström, ”Soldaten Snyggs levnadsteckning”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 4 1932.
  5. ^ Svenska Dagbladet 21 juli 1916 och 8 september 1916.
  6. ^ ”Hembygdskurserna i Huskvarna”, Svenska Dagbladet 26 maj 2017.
  7. ^ Göran Hägg, Den svenska litteraturhistorien. Stockholm 1996.
  8. ^ [a b c] Fredrik Böök, ”Ny lyrik”, Svenska Dagbladet 1 december 1913.
  9. ^ "Hufvudstaden: Bonnierska stipendierna" Dalpilen 23 december 1913.
  10. ^ Till exempel Nya Argus (FInland), nummer 3 1914.
  11. ^ Olof Rabenius, ”Ny svensk lyrik”, Ord och bild, tjugufjärde årgången häfte 4, 1915. Tillgänglig på Projekt Runeberg, [2].
  12. ^ Gunnar Bjurman, ”Julens diktsamlingar”, Svenska Dagbladet 4 december 1915.
  13. ^ Matts Magni Granström, ”Med döda solhvarf till hufvudgärd”, Ord och Bild, tjugonde årgången, sjunde häftet 1911. [3]

Litteratur

  • Svenskt författarlexikon, band 1. [9]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Matts_Magni_Granström&oldid=42187314”