Hjalmar Bergman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjalmar Bergman
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
Född Hjalmar Fredrik Elgérus Bergman
19 september 1883
Örebro, Sverige
Död 1 januari 1931 (47 år)
Berlin, Tyskland
Yrke Författare
Nationalitet Sverige Svensk
Språk svenska
Verksam 1906–1930
Framstående verk Markurells i Wadköping, Swedenhielms

Hjalmar Fredrik Elgérus Bergman, född 19 september 1883 i Örebro, död 1 januari 1931 i Berlin, Tyskland (begravd på Norra kyrkogården i Örebro, överst på en centralt belägen gravkulle); svensk författare.

Innehåll

[redigera] Biografi

Hjalmar Bergman växte upp med två systrar i Örebro som barn till bankkamrer Claes Bergman och Fredrique Bergman, född Elgérus. I skolan var han mycket ensam och mobbades för sin fetmas skull. Detta satte spår genom hela hans liv och hans mentala hälsa var aldrig den bästa. Bergman ifrågasatte hela livet sin sexualitet och hade vid sidan av sin fru flera homosexuella relationer, främst med yngre män.

Efter att ha tagit studenten tillbringade han ett år i Florens, Italien innan han 1905 debuterade med ett läsdrama, Maria, Jesu moder, som dock inte fick något större genomslag. 1908 gifte han sig med Stina Lindberg (dotter till teatermannen August Lindberg) och två år senare fick han ett mindre genombrott med sin roman Hans nåds testamente (1910). I och med detta verk introducerades också vad som kallas hans Bergslagsromaner, till vilka också Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912) samt Loewenhistorier (1913) hör. Gemensamt för dessa verk är främst den miljö där de utspelar sig, Bergmans hemtrakter Bergslagen. Också det stora genombrottsverket Markurells i Wadköping från 1919 räknas till denna grupp romaner. Verket blev genast mycket populärt och dramatiserades snart. Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri och ett långt drivet fantasteri. Stilen är alltid medryckande, ibland burlesk och ironisk, men konsekvent genomsyrad av mänsklig medkänsla. Han räknas som en av Sveriges stora epiker.

Privat var Bergman dock mycket instabil. Han drack allt mer och gick under 1920-talet ner sig allt mer i drogmissbruk och alkoholism. Trots detta fortsatte den litterära produktionen mycket punktligt. Farmor och Vår Herre (1921), Jag, Ljung och Medardus (1923), Chefen fru Ingeborg (1924), Flickan i frack (1925) och Kerrmans i Paradiset (1927) skrevs, främst under somrarna som han tillbringade i sitt sommarhus på Segelholmen, varvat med perioder i dryckenskap.

Han intresserade sig mycket för filmmediet och skrev i samarbete med Victor Sjöström mycket för film. 1919 filmatiserades Hans nåds testamente och 1924 tillbringade Bergman också fyra månader i Hollywood.

Det var genom filmen Bergman lärde känna skådespelaren Gösta Ekman d.ä. som han umgicks mycket med under sina dekadenta sista år. Det var också till Ekman han dedicerade sin sista roman Clownen Jac (1930), till vilken skådespelaren delvis varit en förebild samtidigt som verket bär starka självbiografiska drag.

Hjalmar Bergman dog på nyåret 1931 i Berlin, förmodligen i en kombinerad överdos av morfin och alkohol.

[redigera] Hjalmar Bergmans litterära värld

Profil av Hjalmar Bergman, skuren i stål, staty vid kulturreservatet Wadköping i Örebro.
Interiörbild från museet i Wadköping.

Flera av Bergmans romaner utspelade sig i det fiktiva Wadköping, och flera av personerna i romanerna figurerar i flera av hans verk.

[redigera] Bibliografi

Sammanställd efter Johannes Edfelts utgåva av Hjalmar Bergmans samlade skrifter under åren 1949-1958. Siffror inom parentes anger antal noveller, dramer, o.s.v.

[redigera] Romaner

[redigera] Noveller

  • Amourer; (7) 1910
  • Noveller; (41) 1913-1920, bl.a. publicerade i Hvar 8 Dag och Bonniers Månadshäften
  • Herr Markurells död; publicerad i Vintergatan 1922
  • Loewennoveller (4); 1915-1926
  • Noveller; (43) 1921-1930
  • Den andre; 1928
  • Kärlek genom ett fönster; (13), 1929

[redigera] Dramatik

  • Maria, Jesu moder; läsdrama, 1905
  • Eva; 1908
  • Vävaren i Bagdad, 1920-talet
  • Falska papper, 1916
  • Ett experiment; 1917
  • Friarna på Rockesnäs; 1918
  • Lodolezzi sjunger; 1918
  • Sagan; 1919
  • Spelhuset; slutet av 1910-talet
  • Skandalskrivaren; 1919
  • Swedenhielms; 1923
  • Dollar; 1926
  • Döden som läromästare; 1926
  • Patrasket; 1928
  • Markurells i Wadköping; scenversion 1929
  • Snödropparna
  • Parisina
  • Lönngången
  • Fusk
  • Porten
  • Marionettspel; (3)
  • Radiodramatik; (7)
  • Ett proverb - B.B.-novellen
  • Ett festspel
  • Filmnoveller (11)

[redigera] Barn och ungdom

  • Junker Erik; 1908
  • Nya sagor (14); 1924
  • Sagor (36); 1909-1927

[redigera] Övriga verk

En volym av den Edfeltska utgåvan är ägnad åt Kåserier och kritiker. Här ingår bl.a. det kända kåseriet Örebrobekanta och bekanta örebroare, först publicerat i Svenska Turistföreningens årsskrift 1930. Vidare ingår en uppsats om Påvinnan Johanna, först tryckt i Vi och vårt 1910. Slutligen ska nämnas uppsatsen Försök till förvar för villa, tryckt i Risebergaboken 1931.

En annan volym är ägnad åt Skisser och berättelser 1905-1912. Här ingår olika kortare verk och noveller som publicerats i tidskrifter och julpublikationer.

[redigera] Priser och utmärkelser

[redigera] Se även

[redigera] Litteratur

  • Hjalmar Bergman - Minnen och bibliografiskt. Med bidrag av Stina Bergman, Hans Larsson, Erik Hjalmar Linder, Elna S:t Cyr och Anders Österling. Edgar Lund, Stockholm 1940.
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergman. Bonniers 1940
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergmans ungdom. Bonniers 1942.
  • Erik Hjalmar Linder: Sju världars herre. Hjalmar Bergmans liv och diktning till och med "En döds memoarer". Bonniers 1962.
  • Erik Hjalmar Linder: Kärlek och fadershus farväl. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Markurells i Wadköping" till "Farmor och Vår Herre". Bonniers 1973.
  • Erik Hjalmar Linder: Se fantasten. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Eros' begravning" till "Clownen Jac". Bonniers 1983.
  • Erik Hjalmar Linder: Fem decennier med Hjalmar Bergman. Författarförlaget 1984.
  • Gunnar Axberger: Den brinnande skogen. En studie i Hjalmar Bergmans diktning. Rabén & Sjögren 1960.
  • Sverker R. Ek: Verklighet och vision. En studie i Hjalmar Bergmans romankonst. Bonniers 1964.
  • Sverker R. Ek (red.): Kring Hjalmar Bergman Med bidrag av Erik Hj. Linder, Vilgot Sjöman, Staffan Björck, Gunnar Axberger, Sverker R. Ek, Gunnar Tideström, Sven Linnér och Johannes Edfelt. Wahlström & Widstrand 1965.
  • Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7 
  • Irma S:t Cyr: Hjalmar Bergman privat. Natur och Kultur 1973.
  • Sven Delblanc: Treklöver. Alba 1980.

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hjalmar_Bergman&oldid=15257223"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk