Hjalmar Bergman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjalmar Bergman
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
Född Hjalmar Fredrik Elgérus Bergman
19 september 1883
Örebro, Sverige
Död 1 januari 1931 (47 år)
Berlin, Tyskland
Yrke Författare
Nationalitet Sverige Svensk
Språk svenska
Verksam 1906–30
Framstående verk Markurells i Wadköping, Swedenhielms

Hjalmar Fredrik Elgérus Bergman, född den 19 september 1883 i Örebro, död den 1 januari 1931 i Berlin, Tyskland, var en svensk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hjalmar Bergman växte upp med två systrar i Örebro som barn till bankkamrer Claes Bergman och Fredrique Bergman, född Elgérus. I skolan var han mycket ensam och överviktig och mobbades av sina klasskamrater för detta, vilket satte djupa spår i honom genom hela hans liv och hans mentala hälsa skulle aldrig vara den allra bästa. Bergman ifrågasatte hela livet sin sexualitet och hade vid sidan av sin fru flera homosexuella relationer, främst med yngre män.

Efter att ha tagit studenten tillbringade han ett år i Florens i Italien, innan han 1905 debuterade med ett läsdrama, Maria, Jesu moder, som inte fick något större genomslag. År 1908 gifte han sig med skådespelerskan Stina Lindberg (dotter till teatermannen August Lindberg) och två år senare fick han ett mindre genombrott med sin roman Hans nåds testamente (1910). I och med detta verk introducerades också vad som kallas hans Bergslagsromaner, till vilka också Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912) samt Loewenhistorier (1913) hör. Gemensamt för dessa verk är främst den miljö där de utspelar sig, Bergmans hemtrakter i Bergslagen och där handlingen ofta är förlagd till den fiktiva staden Wadköping. Också det stora genombrottsverket Markurells i Wadköping från 1919 räknas till denna grupp romaner. Verket blev genast mycket populärt och dramatiserades snart. Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri och ett långt drivet fantasteri. Stilen är alltid medryckande, ibland burlesk och ironisk, men konsekvent genomsyrad av mänsklig medkänsla. Han räknas som en av Sveriges stora epiker.

Privat var Bergman mycket instabil. Han hade under större delen av sitt vuxna liv stora missbruksproblem och gick under 1920-talet ner sig allt mer i drogmissbruk och alkoholism. Trots detta fortsatte den litterära produktionen mycket punktligt. Farmor och Vår Herre (1921), Jag, Ljung och Medardus (1923), Chefen fru Ingeborg (1924), Flickan i frack (1925) och Kerrmans i Paradiset (1927) skrevs, främst under somrarna som han tillbringade i sitt sommarhus på Segelholmen, varvat med perioder i dryckenskap.

Hjalmar Bergman var även mycket intresserad av en av hans samtids nya innovationer, filmmediet, och skrev i samarbete med Victor Sjöström mycket för film. År 1919 filmatiserades Hans nåds testamente och 1924 tillbringade Bergman också fyra månader i Hollywood där han bland annat var med om att utveckla en ny teknik för ljussättning som senare skulle bli standard under filminspelningar under lång tid framöver.

Det var genom filmen Bergman lärde känna skådespelaren Gösta Ekman d.ä. som han umgicks mycket med under sina dekadenta sista år och som skulle komma att bli en av de personer som kom Bergman allra närmst. Det var också till Ekman han dedicerade sin sista roman Clownen Jac (1930), till vilken skådespelaren delvis varit en förebild samtidigt som verket bär starka självbiografiska drag.

Hjalmar Bergman avled på nyåret 1931 i Berlin, förmodligen i en kombinerad överdos av morfin och alkohol, det förekommer än idag spekulationer om huruvida detta var ett självmord eller en olyckshändelse.

Författaren Irma S:t Cyr Jonsson var Hjalmar Bergmans systerdotter.

Hjalmar Bergmans litterära värld[redigera | redigera wikitext]

Profil av Hjalmar Bergman, skuren i stål, staty vid kulturreservatet Wadköping i Örebro.
Interiörbild från museet i Wadköping.

Flera av Bergmans romaner utspelade sig i det fiktiva Wadköping, och flera av personerna i romanerna figurerar i flera av hans verk.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Sammanställd efter Johannes Edfelts utgåva av Hjalmar Bergmans samlade skrifter under åren 1949-1958. Siffror inom parentes anger antal noveller, dramer, o.s.v.

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Noveller[redigera | redigera wikitext]

  • Amourer; (7) 1910
  • Noveller; (41) 1913-1920, bl.a. publicerade i Hvar 8 Dag och Bonniers Månadshäften
  • Herr Markurells död; publicerad i Vintergatan 1922
  • Loewennoveller (4); 1915-1926
  • Noveller; (43) 1921-1930
  • Den andre; 1928
  • Kärlek genom ett fönster; (13), 1929

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Maria, Jesu moder; läsdrama, 1905
  • Eva; 1908
  • Vävaren i Bagdad, 1920-talet
  • Falska papper, 1916
  • Ett experiment; 1917
  • Friarna på Rockesnäs; 1918
  • Lodolezzi sjunger; 1918
  • Sagan; 1919
  • Spelhuset; slutet av 1910-talet
  • Skandalskrivaren; 1919
  • Swedenhielms; 1923
  • Dollar; 1926
  • Döden som läromästare; 1926
  • Patrasket; 1928
  • Markurells i Wadköping; scenversion 1929
  • Snödropparna
  • Parisina
  • Lönngången
  • Fusk
  • Porten
  • Marionettspel; (3)
  • Radiodramatik; (7)
  • Ett proverb - B.B.-novellen
  • Ett festspel
  • Filmnoveller (11)

Barn och ungdom[redigera | redigera wikitext]

  • Junker Erik; 1908
  • Nya sagor (14); 1924
  • Sagor (36); 1909-1927

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Övriga verk[redigera | redigera wikitext]

En volym av den Edfeltska utgåvan är ägnad åt Kåserier och kritiker. Här ingår bl.a. det kända kåseriet Örebrobekanta och bekanta örebroare, först publicerat i Svenska Turistföreningens årsskrift 1930. Vidare ingår en uppsats om Påvinnan Johanna, först tryckt i Vi och vårt 1910. Slutligen ska nämnas uppsatsen Försök till förvar för villa, tryckt i Risebergaboken 1931.

En annan volym är ägnad åt Skisser och berättelser 1905-1912. Här ingår olika kortare verk och noveller som publicerats i tidskrifter och julpublikationer.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Hjalmar Bergman - Minnen och bibliografiskt. Med bidrag av Stina Bergman, Hans Larsson, Erik Hjalmar Linder, Elna S:t Cyr och Anders Österling. Edgar Lund, Stockholm 1940.
  • Hjalmar Bergman - FILM. Bonniers, Stockholm 1940.
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergman. Bonniers 1940
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergmans ungdom. Bonniers 1942.
  • Erik Hjalmar Linder: Sju världars herre. Hjalmar Bergmans liv och diktning till och med "En döds memoarer". Bonniers 1962.
  • Erik Hjalmar Linder: Kärlek och fadershus farväl. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Markurells i Wadköping" till "Farmor och Vår Herre". Bonniers 1973.
  • Erik Hjalmar Linder: Se fantasten. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Eros' begravning" till "Clownen Jac". Bonniers 1983.
  • Erik Hjalmar Linder: Fem decennier med Hjalmar Bergman. Författarförlaget 1984.
  • Gunnar Axberger: Den brinnande skogen. En studie i Hjalmar Bergmans diktning. Rabén & Sjögren 1960.
  • Sverker R. Ek: Verklighet och vision. En studie i Hjalmar Bergmans romankonst. Bonniers 1964.
  • Sverker R. Ek (red.): Kring Hjalmar Bergman Med bidrag av Erik Hj. Linder, Vilgot Sjöman, Staffan Björck, Gunnar Axberger, Sverker R. Ek, Gunnar Tideström, Sven Linnér och Johannes Edfelt. Wahlström & Widstrand 1965.
  • Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7 
  • Irma S:t Cyr: Hjalmar Bergman privat. Natur och Kultur 1973.
  • Sven Delblanc: Treklöver. Alba 1980.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]