Ulriksdals slott

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Morian, skulptur)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°23′25″N 18°01′01″O / 59.39028, 18.01694

Ulriksdals slott
Byggnad
Ulriksdals slott och park.
Ulriksdals slott och park.
Land  Sverige
Län Stockholm
Kommun Solna
Skapare Hans Jacob Kristler,
Nicodemus Tessin d.ä.,
Carl Hårleman
Stil Senrenässans,
Barock
Material Sten
Grundad 1645
Ägare Statens fastighetsverk
Öppet för allmänheten, vissa tider Ja
Nås enklast via Ulriksdalsvägen
Webbplats: Royal Court.se
Stockholm län vapen b ram.svg Portal:Stockholm

Ulriksdals slott, Ulricsdahl (ursprungligt namn Jacobsdal), ligger vid Edsviken i Ulriksdal norr om Brunnsviken, Solna, Stockholms län. Namnet härrör efter Karl XII:s bror Ulrik. Slottet uppfördes 1643-1645 för Jakob De la Gardie med Hans Jacob Kristler som arkitekt och byggmästare. Nuvarande utseende gestaltades av Nicodemus Tessin d.ä. och fullbordades av Carl Hårleman på 1700-talets mitt. De bevarade rummen har återställts med ursprunglig möblering. Anläggningen disponeras idag av det svenska kungahuset.

Slottet ägs av svenska staten och förvaltas av Fastighetsverket. Ulriksdals slott är sedan 1935 ett staligt byggnadsminne.[1][2] Förutom slottet finns flera byggnader, bland annat Ulriksdals slottsteater (Confidencen), Ulriksdals slottskapell, Ulriksdals Wärdshus och Orangerimuseet, ett skulpturmuseum som är inrymd i slottets gamla orangeri. Sedan 1986 är slottet öppet för allmänheten under sommartid och med guidad visning. Ulriksdals slott med park och byggnader ingår i Nationalstadsparken.

Innehåll

[redigera] Historik

Ulriksdal hette från början Jacobsdal och anlades i mitten av 1600-talet i en ödslig och bergig terräng intill Edsviken. Byggherre var Jakob De la Gardie och hans arkitekt och byggmästare var Hans Jacob Kristler från Strasbourg. Kristler arbetade vid samma tid med palatset Makalös i Stockholm, varifrån han hämtade arbetskraft till Jacobsdal. Huvudbyggnaden stod färdig 1644 och arbetena med flygelbyggnaderna avslutades troligen 1645. Slottet var uppförd i senrenässans och huvudbyggnaden bestod av två våningar och vindsvåning.[3] År 1684 övergick egendomen i kunglig ägo och ändrade namn från Jacobsdal till Ulriksdal. Namnet har det efter Karl XII:s bror Ulrik, som dog vid ett års ålder. Han fick slottet i dopgåva av sin farmor, änkedrottningen Hedvig Eleonora.

[redigera] Historiska exteriörbilder

[redigera] Slottsbyggnad

Slottsbyggnaden uppfördes 1643-1645, men slottet genomgick redan tidigt flera påkostade ombyggnader. Hedvig Eleonora hade stora planer med Ulriksdals slott och lät Nicodemus Tessin d.ä. utarbeta diverse skisser och förslag eftersom slottets renässanskaraktär inte längre motsvarade tidens smak. Men pennigbrist stoppade projektet och bara mindre ombyggnader genomfördes.[4] För utsmyckningen av slottet anlitades en stab av skickliga hantverkare som även var sysselsatta med arbeten för Drottningholms slott. Bland den fanns stuckatören Carlo Carove, förgyllaren Magnus Medelwijk och hovmålaren Hans Georg Müller.[5]

År 1728 återupptogs byggprocessen under Carl Hårlemans ledning. Hårleman förverkligade bland annat ett av de allra första brutna mansardtaken i Sverige. I mitten av 1700-talet disponerades slottet av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Lovisa Ulrika inrättade sin första teater i det gamla beridarehuset, idag kallad Confidencen.

Ulriksdals slott, planritningar

Efter Sofis Magdalenas död (hon avled på Ulriksdal den 21 augusti 1813) stod slottet obebodd fram till 1821. Mellan 1822 och 1849 använde Karl XIV Johan slottet som invalidinrättning för krigsveteraner från bland annat Finska kriget och all värdefull inredning flyttades därifrån till andra lustslott. Som mest fanns samtidigt 82 invalider på Ulriksdal.[6][7] Av de avlidna begravdes cirka 200 personer på Invalidkyrkogården som fortfarande ligger i sydöstra delen av slottsområdet.

Slottets nuvarande yttre härrör från 1700-talets mitt. Men dess inre har förändrats vid flera tillfällen, speciellt efter invalidtiden var rummen mycket slitna. Under Karl XV:s tid på slottet nyinreddes stora delar av slottet i en historieromantisk stil med hjälp av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. Han "komponerade" bland annat "Riddarsalen", slottets största rum, där han prydde den stora öppna spisen med en riddarrustning. Han lade även fram förslag till nygestaltning av fasaderna men det kom inte till utförande.[8] Karl XV hade en stor konstsamling som var troligen den största enskilda i Sverige. Kungen, själv målare, hade köpt en omfattande samling målningar av främst samtida nordiska konstnärer. I ett särskild rum fanns kungens samling av fajanser.[9] Under Karl XV:s tid tillkom även Ulriksdals slottskapell (1864-1865) och Ulriksdals Wärdshus (1868).

[redigera] Historiska interiörbilder

[redigera] Ändringar på 1900-talet

Stora salongen på 1960-talet.

Till slottets särart hör något så ovanligt som en sentida kunglig inredning. Carl Malmsten iordningställde bland annat den gamla "Riddarsalen" till vardagsrum för kronprins Gustaf VI Adolf i början av 1920-talet. Riddarsalens innertak återställdes med grova bjälkar, en enklare öppen spis installerades och väggarna ströks vita. Rummet, som även kallas "Stora salongen" inreddes med möbler som var i huvudsak en gåva av 8000 stockholmare till kronprinsens bröllop. De nygiftas önskan var att interiören skulle ge en representativ bild av svensk, speciellt stockholmsk konstslöjd från 1900-talets början.[10]

År 1923 gifte sig den blivande kungen med Louise Mountbatten och Ulriksdals slott har i hög grad kommit att förknippas med dem. Deras namnchiffer "GAL" pryder grinden till slottsparken.

Vapenbilderna på slottsfasaden är endast fragmentariskt beskrivna i äldre och modern litteratur. Det rör sig om vapnet ovanför portalen mot borggården samt vapnet i de triangulära gavelfälten på huvudbyggnadens väst- och östsida. Vapenbilderna berättar bland annat historien om Karl XV som slottsherre på Ulriksdal, först som kronprins och sedan som kung.

[redigera] Slottet idag

Sedan 1986 är slottet öppet för allmänheten med visningar sommartid. De rum som ingår i visningen är bland annat Karl XV:s matsal och inredningen från Gustaf VI Adolfs och drottning Louises tid på slottet. De bevarade rummen har återställts med ursprunglig möblering. Dessutom används vissa av de tidigare bostadsrummen för att visa delar av Gustaf VI Adolfs samlingar av konst och konsthantverk och delar av Gustaf V:s silversamling. I den södra flygeln har Världsnaturfonden WWF sitt svenska huvudkontor.[11]

[redigera] Bilder, slottsbyggnad

[redigera] Bilder, detaljer

[redigera] Övriga byggnader i urval

Slottskapellet, kyrkorummet.
Drottning Kristinas kröningsekipage.

[redigera] Slottskapellet

Det nuvarande Ulriksdals slottskapell uppfördes i början av 1860-talet på initiativ av Karl XV, som då bebodde slottet. Kapellet ritades av kungens vän, arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, som även ansvarade för Karl XV:s nyinredningar av slottet. Ulriksdals slottskapell är idag en av Sveriges mest eftertraktade vigselkyrka.[12]

[redigera] Orangerimuseet

Huvudartikel: Orangerimuseet

Det första orangeriet på Ulriksdal byggdes 1662-64 efter Jean de la Vallées ritningar. Då odlades bl. a. pomeranser, citroner och apelsiner i huset. Sommartid flyttades växterna ut i slottsparken. I början av 1700-talet uppfördes det nuvarande orangeriet, arkitekt var Nicodemus Tessin d.y.. Byggnaden uppfördes i sten istället för trä, vilket var ovanligt för tiden.

Under 1987-91 restaurerades och byggdes orangeriet om för att kunna öppna ett skulpturmuseum. De ursprungliga orangerigallerierna är sedan 1988 ett museum där Nationalmuseums samlingar av svensk bildhuggarkonst från 1700-talets början till 1900-talet visas. Bland verken finns arbeten av Tobias Sergel, Bengt Erland Fogelberg, Johan Niklas Byström och Christian Eriksson.

[redigera] Museet för drottning Kristinas kröningsekipage

Museet för drottning Kristinas kröningsekipage är ett museum i stallbyggnaden på Ulriksdals slottsområde. Museet visar bland annat den rekonstruerade kröningskarossen från Drottning Kristinas kröning den 20 oktober 1650. Stallet med kröningsvagnen är öppet vid bokade gruppbesök.

[redigera] Ulriksdals slottsteater "Confidencen"

Vid Ulriksdal ligger också Sveriges äldsta rokokoteater Ulriksdals slottsteater eller Confidencen, som är en juvel bland teatrar. Den inreddes på initiativ av drottning Lovisa Ulrika och invigdes 1753. Teatern användes även av Gustav III och Carl Michael Bellman, och på 1980-talet återupptäcktes den av operasångerskan Kjerstin Dellert. Idag med en sommarsäsong av opera, balett, konserter.

[redigera] Övriga byggnader

[redigera] Ulriksdals Wärdshus

Huvudartikel: Ulriksdals Wärdshus

Mittemot Confidensen finns Ulriksdals Wärdshus, en träbyggnad med mycket snickarglädje. Värdshusföreståndare A G Carlsson hemställde år 1867 till Ståthållarämbetet och kung Karl XV att få uppföra en ny byggnad där. Idag ägs värdshuset av Gunnar Ström sedan tio år tillbaka och arrangerar allt från bröllop till julbord.

[redigera] Villa Beylon

Huvudartikel: Villa Beylon

Villa Beylon (även Beylonshof) ligger väster om Ulriksdals slottsteater och byggdes 1803. Villan har fått sitt namn efter den schweiziske lektören Jean Francois Beylon som var vän och rådgivare till Gustav III och Lovisa Ulrika. Statens fastighetsverk förvaltar fastigheten och ståthållarämbetet har dispositionsrätten och väljer hyresgäster.[13]

[redigera] Villa Skogsborg

Huvudartikel: Villa Skogsborg

Villa Skogsborg ligger i södra delen av Ulriksdals slottsområde och uppförd 1877 som sommarnöje för Theodor Blanch efter ritningar av Magnus Isæus. Utformningen är amerikansk influerad lövsågeriarkitektur samt olika nystilar med en del fornnordiska inslag.

[redigera] Övriga byggnader

[redigera] Slottsparken

Parken på Ulriksdal var ursprungligen en typisk barockträdgård med flera skulpturgrupper som formades under 1600-talets andra hälft. I lustträdgården anordnades en markant mittgång som ledde från slottet till den "Stora Grottan". Framför grottan restes en triumfbåge flankerad av boskéer. I centralgångens mitt placerades en rund bassäng med en vattensprutande triton i brons, formgiven 1664 av Jean Baptiste Dusart. Han stod även bakom en skulpturgrupp söder om grottan. Längs i norr på en kulle, "Mons Mariae" placerades ett lusthus. På Jacob De la Gardies tid fanns även påfåglar, svanar och duvor i parken och i den nordvästra delen låg en djurgård för hjortar, påfåglar och fasaner.[14]

[redigera] Historiska bilder, parken

Under Hedvig Eleonora fortsatte utbyggnaden av parken efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä.. Hon lät även uppföra ett nytt orangeri byggt i sten och ritat av Tessin d.ä. omkring 1705. Byggnaden finns fortfarande kvar och innehåller idag Orangerimuseet. På hennes initiativ flyttades den stora fontänen centralt i parken, den var prydd med 14 delfinhuvuden, som ursprungligen var avsedda för Drottningholms slottspark. 1704 kom parken under slottsträdgårdsmästaren Johan Hårleman. Han genomförde en del moderniseringar av slottsträdgården.[15]

År 1801 anlades en engelsk trädgård i trakten kring Igelbäcken. Hit flyttades 1863 även en liten bro från Hagaparken med de Nätdragande morianer. Under Karl XV revs allt i lustträdgården utom orangeriet och mittfontänen. Efter hans död förföll parkanläggningen. Huvudparten av de nuvarande planteringarna tillkom på 1930-talet under Gustaf VI Adolfs tid. För arbetet anlitades 1935 trädgårdsarkitekten Gösta Reuterswärd.[16] En del av parken ingår i Igelbäckens naturreservat och kulturreservat.

[redigera] Skulpturer

I parken finns Carl Milles skulpturguppen Två vildsvin. Skulpturerna gjordes 1929 för Lord Melchett i England och föreställer två sittande vildsvin i brons. Vänner till Stiftelsen Världsnaturfonden WWF lät gjuta en pandaskulptur som står framför slottet för att hedra sin "Ordförande HM KONUNGEN CARL XVI GUSTAF på 50-årsdagen den 30 april".[17] Strax öster om Slottskapellet finns finns den liggande "Gepard", skapad av Carina Wallert 1991.

I parken finns en skulpturgrupp föreställande två Nätdragande morianer (även Morianbron), som skapades 1845 av konstnären Pehr Henrik Lundgren (1824-1855). Gruppen placerades ursprungligen på ömse sidor om en bro över en av kanalerna framför Haga slott i Hagaparken. Efter sänkningen av vattennivån i Brunnsviken 1863 hamnade bron och morianerna på torra land, varför alltsammans samma år flyttades till Ulriksdals slottspark och placerades vid Igelbäcken. Varje skulptur står på en fem cm hög gjutjärnsplatta, vilande på en gråsten.

[redigera] Skulpturer bilder

[redigera] Mons Mariae-kullen

Mons Mariae, även kallad Lusthuskullen är en kulle på norra sidan om parken. Den skapades en gång som en vattenreservoar för parkens fontäner och bevattningen av dammarna. På den gamla lusthuskullen uppfördes ett nytt lusthus som kallades Mons Mariae efter Magnus Gabriel De la Gardies hustru Maria Euphrosyne. Nedanför kullen byggdes ett orangeri. Anläggningen syns på kopparsticket av Adam Perelle i Suecia antiqua et hodierna från 1668. Lusthuset är numera borta och orangeriet ersattes omkring 1705 av en ny orangeri-byggnad som innehåller idag Orangerimuseet. Vattenbassängens ovala fördjupningen finns kvar men är kraftigt överväxt.[18]

[redigera] Invalidkyrkogården

Huvudartikel: Invalidkyrkogården

Invalidkyrkogården tillkom i samband med att Ulriksdals slott uppläts 1822 av Karl XIV Johan som invalidinrättning, alltså som vårdhem för krigsveteraner från krigen 1788 till 1814. Kyrkogården ligger i ett skogsparti strax sydöst om Ulriksdals Wärdshus. Kyrkogården inrättades 1824 och den sista begravningen skedde här 1905.

[redigera] Slottsparken bilder

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ SFV om Ulriksdals slott
  2. ^ RAÄ:s bebyggelseregister
  3. ^ Malmborg (1971), s. 261
  4. ^ Malmborg (1971), s. 269
  5. ^ Malmborg (1971), s. 271
  6. ^ Malmborg (1971), s. 282
  7. ^ Nationalstadsparken om Ulriksdals slott
  8. ^ Malmborg (1971), s. 283
  9. ^ Malmborg (1971), s. 294
  10. ^ malmborg (1971), s. 303
  11. ^ Informationstavla vid huvudingången
  12. ^ SFV om Ulriksdals slottskapell
  13. ^ realtid.se
  14. ^ Malmborg (1971), s. 310-311
  15. ^ Malmborg (1971), s. 314
  16. ^ Royalcourt.se
  17. ^ Skylt på Pandaskulpturen.
  18. ^ Ulriksdals parkområde.

[redigera] Tryckta källor

  • Kjellberg, Sven T.; Svensson, S. Artur & von Malmborg, Boo (1966-1971). ”De kungliga slotten, band 1, Kungliga slottet i Stockholm”. Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. Libris 8207997 
  • SFV Statens Fastighetsverk - Ulriksdals slott
  • Artikel: Vapenbilderna på Ulriksdals slott - en berättelse i sten
  • Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS, Stockholm.
  • Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? I: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot.

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk