Motiverande samtal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Motiverande samtal (MI, Motivational interviewing) är en specifik samtalsmetod och ett förhållningssätt med syfte att uppnå ökad motivation till beteendeförändring. Ursprungligen utformades den av psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick.[1][2][3]

Metoden bygger på att man håller i åtanke och accepterar att människor som behöver förändra sitt beteende påbörjar terapi med varierande grad av förutsättningar och vilja till förändring. Om terapin är påtvingad, till exempel som straff vid brottslighet, är det möjligt att klienten aldrig tänkt på att förändra det berörda beteendemönstret. Somliga kan ha velat förändras utan att aktivt arbeta med det, och andra kan ha försökt förändra sitt beteende aktivt under många år utan framgång.[1][2]

Terapiformen är inte fördömande eller nedbrytande. Man försöker istället göra klienten mer medveten om problem som kan uppstå, och om vilka konsekvenser och risker som beteendet för med sig. Alternativt kan terapeuten hjälpa klienten med att föreställa sig en bättre framtid, och på så sätt öka motivationen. Strategin är att skapa nya tankebanor runt beteendet , och slutligen föreställa sig vad som går att vinna på förändring.[1][2]

Vägledning är det som skiljer motiverande samtal från konventionell klientcentrerad psykoterapi. Terapeuten försöker i viss mån styra samtalet och influera till att överväga förändring.[1][2]

Tillvägagångssätt[redigera | redigera wikitext]

Motiverande samtal kan ges som korta enskilda samtal, vanligtvis vid ett till fyra tillfällen, men kan också kombineras med andra insatser. Metoden bygger på fyra principer:[3]

  • visa empati
  • uttrycka ambivalens
  • stärka patientens egen förmåga att genomföra förändringar
  • minska patientens eget motstånd till förändring

Har metoden effekt?[redigera | redigera wikitext]

Forskning visar att motiverande samtal har viss effekt vid missbruk, på upp till ett års sikt, jämfört med att inte göra något alls. Forskningen visar dock inte om metoden hjälper mer eller mindre än andra behandlingar, eller om effekten på kort sikt beror på till exempel uppmärksamhet eller att personen får komma på återbesök. Det finns för få studier för att avgöra om effekten av motiverande samtal är olika för dem som har alkohol- respektive narkotikaproblem.[3]

Sannolikt har motiverande samtal olika effekt på olika patientgrupper beroende på tillstånd, tillgängliga alternativ samt patienternas motivation för beteendeförändring. Vid riskfylld alkoholkonsumtion är det till exempel visat att motiverande samtal har effekt, medan metoden inte ger någon skillnad i effekt jämfört med sedvanlig vård hos personer med diabetes. Det saknas bevis för om motiverande samtal påverkar beteendet när det gäller kostvanor eller fysisk aktivitet, fler studier på området behövs.[4][5][6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Miller, W.R. and Rollnick, S. Motivational Interviewing: Preparing People to Change. NY: Guilford Press, 2002.
  2. ^ [a b c d] Miller, W.R., Zweben, A., DiClemente, C.C., Rychtarik, R.G. 'Motivational Enhancement Therapy Manual. Washington, DC:National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, Project MATCH Monograph Series, Volume 2.
  3. ^ [a b c] SBU. Motiverande samtal för personer med missbruksproblem. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU Kommenterar nr 2014-09. ”Länk till rapporten”. http://www.sbu.se/2014_09. Läst 2014-12-19. 
  4. ^ SBU. Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. SBU-rapport nr 156. Stockholm: SBU 2001. ”Länk till rapporten”. http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-alkohol-och-narkotikaproblem/. Läst 2014-12-19. 
  5. ^ SBU. Patientutbildning vid diabetes. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2009. SBU-rapport nr 195. ISBN: 978-91-85413-30-0. ”Länk till rapporten”. http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Patientutbildning-vid-diabetes/. Läst 2014-12-19. 
  6. ^ SBU. Motiverande samtal för att förändra mat- eller motionsvanor. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014. SBU Kommenterar nr 2014-04. ”Länk till rapporten”. http://www.sbu.se/sv/Om-SBU/Nyheter/Motiverande-samtal-for-att-forandra-mat--eller-motionsvanor/. Läst 2014-12-19.