Motskuggning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Motskuggande färgteckning hos grå revhaj.
Ett foto av en motskuggningsstudie utförd av Thayer. Modellen till vänster är kamouflagetecknad och synlig, den till höger är dessutom motskuggad och bara delar av ståltrådsställningen syns.[1]


Motskuggning (eller Thayers lag) är en typ av kamouflage. Motskuggning - när ett djurs undersida är ljusare än ovansidan - anses ofta vara en adaption (anpassning) för att motverka den skugga som uppkommer på djurets undersida när det är belyst ovanifrån. Motskuggning minskar därför risken för att djuret upptäcks av predatorer eller byten.

En liknande typ av kamouflage utnyttjar bioluminiscens (ljusalstring hos levande organismer)[2] för att efterlikna det ljus som kommer uppifrån vattenytan och som får föremål att framträda som silhuetter om de ses underifrån. Det förekommer hos fiskar och evertebrater ("ryggradslösa djur") som lever i den mesopelagiska zonen. Denna "motbelysning" gör dessa djur i stort sett osynliga för predatorer som befinner sig under dem.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Abbott Handerson Thayer var en av de första att bedriva djupgående forskning om vissa typer av skyddande färgteckning i naturen. 1896 skrev han om motskuggning och redogjorde för den ljusare undersidan hos djur.[4] Av denna anledning kallas motskuggning ibland för "Thayers lag".

Militärt kamouflage använder ibland samma princip - Thayer fick till och med ett patent 1902 (U.S. Patent 715,013) på målning av krigsfartyg efter motskuggningsprinciper. Även den motbelysningsteknik som bioluminiscenta organismer använder har testats i militära sammanhang; exempelvis har flygplan försetts med belysning som skall matcha ljuset från himlen.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Behrens, Roy (27 February 2009). ”Revisiting Abbott Thayer: non-scientific reflections about camouflage in art, war and zoology”. Philosophical Transactions of the Royal Society B - Biology (Royal Society Publishing) 364 (1516): sid. 497–501. doi:10.1098/rstb.2008.0250. PMID 19000975. PMC: 2674083. http://rstb.royalsocietypublishing.org/content/364/1516/497.full#ref-18. Läst 2009-05-05. 
  2. ^ Young, R.E & Roper, C.F.E. 1977. Intensity regulation of bioluminesence during countershading in living midwater animals. Fishery Bulletin 75(2): 239–252.
  3. ^ Young, R.; Roper, C. (1976). "Bioluminescent countershading in midwater animals: Evidence from living squid". Science 191 (4231): 1046–1048. doi: 10.1126/science.1251214. PMID 1251214
  4. ^ Abbot H. Thayer The law which underlies protective coloration The Auk, Vol. 13, No. 2, Apr., 1896, sid. 125: "The newly discovered law may be stated thus: "Animals are painted by nature darkest on those parts which tend to be most lighted by the sky’s light, and vice versa."
  5. ^ Rich Dann, Yehudi lights Centennial of Naval Aviation, 3:3 (2011), sid. 15.
  • Edmunds, M. & R.A. Dewhirst (1994). The survival value of countershading with wild birds as predators. Biological Journal of the Linnean Society 51(4): 447-452.
  • Ruxton, G.D., M.P. Speed & D.J. Kelly (2004). What, if anything, is the adaptive function of countershading? Animal Behaviour 68(3): 445-451.
  • Speed, M.P., D.J. Kelly, A.M. Davidson, G.D. Ruxton(2005). Countershading enhances crypsis with some bird species but not others. Behavioral Ecology 16(2): 327-334.
  • Hannah M. Rowland (2011). The history, theory and evidence for a cryptic function of countershading. Animal Camouflage, ed. M. Stevens and S. Merilaita, published by Cambridge University Press.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]