Oberoende centralbank
Centralbankers oberoende (engelska: central banking independence) är en beteckning för principen om skarp åtskillnad mellan finanspolitik och penningpolitik, och att riksdag och regering sköter finanspolitiken medan penningpolitiken sköts av en självständig och oberoende centralbank. Centrala motiv för ökat centralbanksoberoende, som varit en global trend under senare decennier, är att formellt självständiga centralbanker har bättre möjligheter att uppnå prisstabilitet och minska systemrisker än centralbanker som är mindre självständiga.[1] Numera fokuseras dock ofta på centralbankernas öppenhet snarare än deras oberoende. I måttet på öppenhet ingår en bedömning av centralbankens oberoende men även bedömningar av hur banken presenterar och motiverar sina beslut.
Oberoendet och inflation
En av de första empiriska studierna på sambandet mellan centralbankers oberoende och inflation gjordes av Bade och Parkin 1984. De jämförde tolv europeiska OECD-länder avseende på inflation och grad av regeringspåverkan av landets centralbank. Kortfattat fann de ett negativt samband mellan oberoende och inflation, så att högre oberoende gav lägre inflation.[2] 1993 publicerade Alisha och Summers en artikel som baserades på data för ett antal OECD-länder från 1955-1988 och som också kom till samma slutsats. I artikeln ingick även en graf, som sedan dess använts i nästan alla grundläggande läroböcker i makroekonomi.[3] Forskningen ledde vidare till frågor av typen: vad menar vi med centralbankens oberoende, hur ska detta mätas, vad orsakar vad då vi mäter oberoende och makroekonomiska utfall och hur skall detta förklaras?[4] En viktig del av forskningen bestod också i att ta fram index för centralbankens oberoende. Det index som fick störst genomslag var det som föreslogs av Cukierman, Webb och Neyapti 1991. De föreslog fyra kriterier. 1) Oberoendet är större om centralbankens högste chef utses av centralbanken styrelse i stället för premiärministern, statsministern eller finansministern, samt om denna chef inte kan sägas upp och har en lång mandatperiod. 2) Oberoendet är högre ju mer centralbankens policybeslut tas oberoende av regeringens involvering. 3) Oberoendet är större om centralbanken bara har ett enda mål, eller endast ett huvudsakligt mål, nämligen prisstabilitet. 4) Oberoendet är större om det finns begränsningar avseende regeringens möjligheter att låna direkt från centralbanken.[4]
Andra omdiskuterade samband
- Enligt en studie utförd av Minh Mai vid University of North Texas, finns ett positivt samband mellan centralbankers oberoende och uppkomsten av inbördeskrig.[5]
Historik
- 1989-1991 - Nya Zeeland, Chile och Kanada ökar centralbankens oberoende [6]
Externa länkar
Referenser
- ^ Cargill, Thomas F. Financial reform, Fed independence and the political economy of monetary policy (läst 30 september 2012)
- ^ Pollard, Patricia C. Central Bank independence and Economic Performance (läst 30 september 2012)
- ^ Floden, Martin Ekonomistas.se
- ^ [a b] Central Bank Independence, Prepared for the New Palgrave Dictionary, December 2005
- ^ Mai, Minh The Relationship between Central Banking Independence and the Onset of Civil Conflicts (läst 1 oktober 2012)
- ^ Pollard, Patricia C. Central Bank independence and Economic Performance (läst 30 september 2012)