Pansarbandvagn 301

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pansarbandvagn 301 (Pbv 301)
Pansarbandvagn 301 Revinge 2013-1.jpg
Pansarbandvagn 301
Typ Pansarbandvagn
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
Använts av Sverige
Produktionshistoria
Tillverkare Hägglunds Vehicle
Producerad 19
Antal tillverkade 220
Specifikationer
Vikt 11,7 ton
Längd 4,66 m
Bredd 2,35 m
Höjd 2,64
Besättning 3
Passagerare 7

Primär beväpning 20 mm automatkanon m/45 B
Motor 5,15 l SFA B44, 4 cyl bensin
160 hk
Effekt/vikt 13,7 hk/ton
Upphängning Bladfjädrar
Hastighet 45 km/h

Pansarbandvagn 301 (Pbv 301) var en pansarbandvagn som användes av den svenska armén 1962 till 1971.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Pbv 301 utvecklades som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens skyttesoldater splitterskyddad transport i väntan på att Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett chassi från den utrangerade Stridsvagn m/41 med ett nytt överrede. Vagnen fick också en ny 4-cylindrig luftkyld boxermotor från Svenska Flygmotor AB (SFA). Ombyggnationen utfördes av Hägglund & Söner och 220 vagnar levererades under 1962 och 1963. De organiserades i en pansarbataljon i varje pansarbrigad. Vagnarna räckte inte till samtliga arton bataljoner, utan en del använde istället ”KP-bilar” eller vanliga lastbilar.

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Besättningen bestod av en vagnchef, skytt och förare. Föraren satt längst fram till höger och skytten bakom honom. Vagnchefen satt till vänster snett bakom motorn. Pbv 301 transporterade sju soldater med full stridsutrustning, tre på vänster sida och fyra på höger sida. Upp- och ursittning skedde genom två dörrar på vagnens baksida. Soldaterna kunde även strida från vagnen genom en öppning i taket, vilken stängdes med två takluckor. I stridsutrymmets främre vänstra del fanns dessutom en observationshuv så att vagnchefen kunde orientera sig om läget utanför vagnen under körning.

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

Pbv 301 beväpnades med en 20 mm automatkanon m/42B från det utrangerade jaktflygplanet J 21A. Pjäsen fick den nya benämningen m/45B. Den placerades ovanför skyttens observationshuv, och riktades och avfyrades av skytten. Vagnen hade också tre rökkastare på var sida av frontpansaret.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Vagnen fanns i tre versioner: trupptransportfordon, stridsledningspansarbandvagn och eldledningspansarbandvagn. De saknade yttre skillnader i syfte att inte röja ledningsfordonet. Pbv 301 kunde, efter en del enklare förberedelser, vada till ett djup av 1,5 meter.

Pbv 301

För trupptransport. 185 tillverkades.

Pbv 3011

Stridsledningspansarbandvagn. 20 tillverkades.

Pbv 3012

Eldledningspansarbandvagn. 15 tillverkades.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor
  • Lindström, Rickard O.; Svantesson Carl-Gustaf (2009). Svenskt Pansar - 90 år av svensk stridsfordonsutveckling. Svenskt Militär Historiskt Biblioteks Förlag. Sid. 72–73. ISBN 978-91-85789-375 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]