Pauline Bonaparte
Pauline Bonaparte, född 20 oktober 1780 i Ajaccio, död 9 juni 1825 i Florens. Dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre syster till Napoleon I. Hennes dopnamn var Maria-Paola, men hon kallades för Paulette och (efter 1804) Pauline.
I Marseille inledde Pauline ett kärleksförhållande med en revolutionspolitiker, Stanislas Fréron. Hennes familj såg dock inte på deras förhållande med blida ögon och istället gifte hon sig den 14 juni 1797 med general Victor Emmanuel Leclerc. Makarna bosatte sig i Paris, där hon kom att bli societens mest firade dam. Pauline var mycket vacker och det skvallrades mycket om henne vid Napoleons hov.
1801 följde Pauline med sin make till San Domingo, där han avled året därpå (1802) i gula febern.
1803 återvände Pauline till Frankrike och den 6 november 1803 gifte hon om sig med furst Camillo Borghese. 1804 upphöjdes hon till fransk prinsessa, och 1806 förlänades hon och hennes make hertigdömet Guastalla.
Pauline levde nästan alltid åtskild från sin make, mestadels i Rom och Paris.
Pauline var Napoleons favoritsyster, men 1810 blev syskonen ovänner, eftersom Pauline inte kunde dra jämnt med sin svägerska, kejsarinnan Marie Louise av Österrike.
Efter Napoleons nederlag i Ryssland försonades syskonen 1813. Hon erbjöd honom sin förmögenhet och följde honom i hans landsflykt till Elba.
1815 flyttade Pauline till Rom där hon levde under sina sista tio år, fram till sin död i tuberkulos.
Barn: (i första äktenskapet)
- en son, Napoléon-Dermide (1798 - 1804)
Källor
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.