Piratpartiet

Den här artikeln handlar om Piratpartiet i Sverige. För piratpartier i andra länder, se Piratpartiet (olika betydelser).

Ej att förväxla med Piratbyrån eller The Pirate Bay.

Piratpartiet
Partiledare	Anna Troberg
Grundat	1 januari 2006
Antal medlemmar	7909 (6:e)
Politisk ideologi	Kritik av vissa immaterialrätter, stärkt personlig integritet
Internationellt samarbetsorgan	PP International
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen G/EFA
Färg(er)	Lila PMS 2597 #572B85
Ungdomsförbund	Ung Pirat
Riksdagen
Röstandel	0,65 %
Mandattilldelning	0 av 349
Europaparlamentet
Röstandel	7,13 %
Mandattilldelning	2 av 18
Landstingsfullmäktige
Röstandel	0,29 %
Mandattilldelning	0 av 1 662
Kommunfullmäktige
Röstandel	0,15 %
Mandattilldelning	0 av 12 978
Webbplats
www.piratpartiet.se

Piratpartiet (PP) är ett svenskt politiskt parti som bildades av Rickard Falkvinge i januari 2006. Partiet står för personlig integritet, fri kultur och begränsning av upphovsrätt och patent. De tar inte ställning i andra frågor och kan därför betraktas som ett enfrågeparti.

Partiet ställde upp i riksdagsvalet i Sverige 2006, och fick 0,63 % av rösterna. Piratpartiet fick uppmärksamhet i media i samband med debatten om FRA-lagen, Ipred-lagen och Pirate Bay-målet. I Europaparlamentsvalet 2009 fick partiet ett mandat i Europaparlamentet. Dessutom fick partiet ytterligare ett mandat 2011 när parlamentets totala antal mandat utökades från 736 till 751.

Piratpartiet har sitt starkaste väljarstöd bland män, framförallt i åldersgruppen 18–29 år. Relativt få kvinnor stöder partiet.

Historik

Piratpartiets grundare, Rickard Falkvinge

2006 – 2007

Rickard Falkvinge skapade den första januari 2006 webbsidan www.piratpartiet.se, som snabbt blev välbesökt. Andra januari uppgav partiinitiativet att man på elektronisk väg samlat ihop de 1 500 namnunderskrifter som behövs för att registrera ett parti hos Valmyndigheten. Man erhöll dock 4 januari besked från myndigheten att sedvanliga namnunderskrifter måste inges innan registrering av partiet kunde ske.

Den 15 januari 2006 antog partiet ett preliminärt principprogram som bland annat omfattade frågor om varumärkesskydd och upphovsrätt. Den 12 februari 2006 antog partiet sedan en tredje version av principprogrammet. Den 15 februari registrerades partiet formellt av Valmyndigheten.

Partiets medlemsantal steg kraftigt i samband med razzian mot PRQ, som senare skulle leda till åtalet mot The Pirate Bay den 31 maj 2006. I valet 17 september 2006 fick Piratpartiet 34 918 röster (0,63 procent), vilket gjorde dem till det tredje största partiet utanför Sveriges riksdag.

2008

Våren och sommaren 2008 debatterades FRA-lagen mycket i svensk media. Den samlade kritiken från bland andra piratpartistiska bloggar kom att kallas ”bloggbävning”. I slutet av 2008, efter att regeringen lagt en omdebatterad proposition om Ipred-lagen, ökade Piratpartiets medlemsantal och de hade fler medlemmar än Miljöpartiet de gröna.

Demonstration i Stockholm efter razzian mot PRQ den 3 juni 2006.

2009

Christian Engström, Piratpartiets förste Europaparlamentariker

I februari 2009 pågick rättegången mot The Pirate Bay och IPRED godkändes i riksdagen. Flera medlemmar i Piratpartiet livebloggade under rättegången mot The Pirate Bay. I samband med den fällande domen 17 april ökade partiet i antal medlemmar. Den 18 april anordnade Piratpartiet demonstrationer i Stockholm, Karlstad och Lund mot domslutet i Piratebay-målet.

I april uppmärksammade flera medier att de kunde få mandat i Europaparlamentet till följd av Europaparlamentsvalet. I skolvalet 2009, vars resultat presenterades den 5 juni, fick Piratpartiet flest röster av alla partier med ungefär 19,1 procent av alla röster.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick partiet 7,1 procent av rösterna. Partiet fick därmed ett mandat i Europaparlamentet, vilket besattes av Christian Engström. Piratpartiet gick med i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Partiets ledamot i Europaparlamentet röstade för telekompaketet efter att ha varit med och drivit igenom tillägg 138.

2010

I januari 2010 presenterade partiet sina preliminära valsedlar inför riksdagsvalet 2010. Den 18 maj började partiet leverera Internet till The Pirate Bay.

Den 18 mars 2010 fick partiet en ersättare i Region Skånes regionfullmäktige. Detta efter att en person som blivit invald för Folkpartiet liberalerna gått över till Piratpartiet.

Inför riksdagsvalet fick Piratpartiet i olika opinionsundersökningar betydligt lägre resultat än i Europaparlamentsvalet 2009, 0,7 procent. Valdagen den 19 september menade bland andra Anna Troberg från Piratpartiet att flera partier och vallokaler använt uppenbart fusk mot mindre partier såsom Piratpartiet och Feministiskt initiativ.

Valnatten till 20 september stod det klart att partiet inte skulle få över en procent av rösterna och därmed ej heller partistöd. I ett blogginlägg dagen efter valet menade före detta partiledaren Rick Falkvinge att andra partier och media ignorerat Piratpartiets frågor om integritet, och därför öppnat dörren för ”ett främlingsfientligt parti” istället. I samma blogginlägg meddelade Falkvinge att Piratpartiet skulle ställa upp både i Europaparlamentsvalet den 8 juni 2014 och riksdagsvalet den 14 september 2014. Totalt fick Piratpartiet 0,65 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010, en ökning med 0,02 procentenheter (drygt tio procent fler röster) i jämförelse med valet 2006.

Den minimala ökningen till trots innebär Sverigedemokraternas riksdagsinträde och Feministiskt initiativs minskning att Piratpartiet blev det största partiet utanför riksdagen.

2011

På partiets femårsdag, den 1 januari 2011, avgick grundaren Rick Falkvinge från posten som partiledare, och Anna Troberg, tidigare vice partiordförande, blev tillförordnad partiledare. Falkvinge förklarade sin avgång i form av en serie blogginlägg, men den främsta anledning var att han inte ansåg sig lämplig som partiledare längre, utan trodde att en ersättare var det bästa för partiet. En annan anledning var att han ville fokusera på ”politisk evangelism”, att resa runt i Europa och tala på konferenser inför andra piratpartier.

Piratpartisten Isak Gerson från Uppsala startade under våren 2011 den religiösa rörelsen Kopimistsamfundet, som bygger på tanken kunskapsutbyte och fildelning är en etisk rättighet. Rörelsen ansökte om att få klassificeras som ett trossamfund, men denna ansökan avslogs av Kammarkollegiet i april 2011 eftersom kopimistsamfundet inte anordnade gudstjänster. Kompletterande uppgifter om ”kopyacting”, filutbyte som de ansåg skulle klassas som gudstjänster, lämnades in, men dessa nekades på nytt i juli. I december 2011 erkände den svenska staten Det Missionerande Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund, som det första landet i världen.

2012

I januari 2012 fick kopimismen sitt officiella godkännande som religion av det svenska kammarkollegiet. Kopimismens och Piratpartiets enda kopplingar enligt Isak Gerson, kopimismens överpräst, är de många överlappande medlemmarna.

Namn, symbol och färg

Namnet Piratpartiet kommer från hackarkulturen benämning på personer som kopierar upphovsrättsskyddat material. Dessa benämndes pirater, en benämning som gick igen i företeelser som piratradio och piratkopierande och senare Piratbyrån och The Pirate Bay.

Piratpartiets officiella symbol är ett svart segel på en vit bakgrund, format som ett P. Partiets ursprungliga färg var svart, men har sedan ändrats till violett (”piratlila”), för att symbolisera att partiet varken kan räknas som ”blå” eller ”röda” politiskt.

Principprogram och åsikter

”	Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.	„
— Piratpartiets 3:e principprogram

Partiet förespråkar en avsevärd reducering, ”exempelvis fem år från verkets publicering”, av den ekonomiska ensamrätt som idag är satt till 70 år efter upphovsmannens död och som gäller samtliga verk som skyddas av upphovsrätten. Samtidigt så vill de släppa all icke-kommersiell fildelning fri, vilket betyder att filmer, fonogram och program kan kopieras fritt så länge verksamheten inte drivs kommersiellt.

Piratpartiet har även den personliga integriteten som kärnvärdering, och ställer sig kritiskt mot lagar som FRA-lagen, IPRED1, ACTA och telekompaketet.

Partiet förespråkar stärkt integritetsskydd för individen, vill inte att datalagringsdirektivet ska implementeras, vill upphöja brevhemligheten till generell kommunikationshemlighet, och skapa en grundlagsskyddad rätt till privatliv. Partiet vill också se en kraftig modifiering av immaterialrätten (upphovsrätt och patent) med bifogade effekter (som kassettersättning), men vill inte ändra på varumärken eller mönsterskydd. Partiet ser sig självt som försvarare av medborgarrätt i ett samhälle där lagar för övervakning, kontroll och korruption sprider sig. De tar inte ställning i andra frågor, ”särskilt inte fördelningspolitiska frågor” som de skriver på sin webbplats, och kan därför betraktas som ett enfrågeparti.

Kritik från andra upphovsrättskritiker

Richard Stallman har uttryckt oro över att Piratpartiets mål att sänka upphovsrättens skyddstid till fem år kan skada fri programvara. Detta då vissa av de licenser som fri mjukvara och öppen källkod använder (främst GPL) är baserade på upphovsrättens utformning.

Arbetssätt och organisation

Anna Troberg, partiledare.

Piratpartiets använder i mycket hög grad Internet för sitt interna arbete. Även årsmötet, som är partiets högsta beslutande organ, sker på Internet. Partiet har flera officiella kanaler på Skype och har en egen IRC-server.

Partiet leds av en styrelse. Man har också ett antal arbetsgrupper för olika ändamål. Någon lokal organisation med traditionella styrelser finns inte. Partiets medlemmar uppmuntras att själva ta initiativ, komma överens med andra medlemmar om och genomföra aktiviteter, så länge omkostnaderna är ”måttfulla”. Detta kallar man för ”trepiratersregeln”.

Styrelse

Piratpartiets styrelse som valdes på partiets vårmöte 2011 består av:

• Marit Deldén, Sundsvall (sammankallande)
• Johanna Julén, Västerås
• Rick Falkvinge, Sollentuna
• Rickard Olsson, Stockholm
• Mårten Fjällström, Uppsala
• Henrik Brändén
• Emil Isberg
• Mattias Bjärnemalm
• Sammy Nordström
• Torbjörn Wester

Ungdomsförbund, närstående organisationer

År 2006 bildades ett politiskt ungdomsförbund till partiet, Ung Pirat. Piratpartiet har ett oberoende kvinnonätverk med namnet Nätstrumporna. Kårpartiet Piratstudenterna, med platser i fullmäktige för Uppsala studentkår, ingår i Ung Pirat.

Medlemsantal

Statistik över medlemsantal mellan januari 2006 (grundandet) och april 2011. Toppen mellan 2009 och 2010 var vid Ipred-lagen och första domen i Pirate Bay-målet.

Partiets medlemsantal, cirka 15 209 (14 april 2011), kan jämföras med Socialdemokraternas 100 639, Moderaternas 54 858 och Centerpartiets 43 211 medlemmar, vilka är de tre största riksdagspartierna räknat i antalet medlemmar. Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat blev i april 2009 Sveriges största politiska ungdomsförbund, men i april 2011 hade medlemskåren krympt till cirka 5 000, vilket gjorde det till det det tredje största efter Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Historia

Den 31 maj 2006, bara ett halvår efter att partiet grundats, ledde den stora razzian mot bland annat fildelningsjätten The Pirate Bay till en betydande medlemsökning. Redan efter lite drygt ett dygn hade medlemsantalet ökat med 50 procent och efter två dygn hade partiet fått över 2 000 nya medlemmar. Många av dessa valde dock året därefter att inte förnya sitt medlemskap, varpå antalet medlemmar sjönk.

År 2008 kom flera lagförslag som enligt Piratpartiet innebar kraftiga inskränkningar i den personliga integriteten, vilket fick till följd att Piratpartiets medlemsantal ökade ytterligare, särskilt i samband med den utlysta ”Gå med i Piratpartiet-dagen”.

Våren 2009, i och med kampanjen inför Europaparlamentsvalet, Ipred-lagen och den första domen mot The Pirate Bay, ökade medlemstalet till 45 000. Ett år senare lät återigen många bli att förnya sina medlemskap, och partiets medlemstal minskade till ungefär 15 000, vilket det var fram till åtminstone april 2011.

Medlemsfördelning

De allra flesta medlemmar är män födda mellan 1980 och 1990.

Kritik mot medlemsantalet

Piratpartiets medlemmars kön och födelseår (14 april 2011).

Det har framkommit kritik att Piratpartiets medlemsantal inte går att jämföra med andra partiers då detta sker via Internet, att det är kostnadsfritt, samt att det går att registrera falska medlemmar. Piratpartiet får dock genom frivilliga donationer in i genomsnitt 60 kronor per år och medlem, vilket kan jämföras med riksdagspartiernas årsavgifter. Personer som bemött detta har svarat att samtliga riksdagspartier samt flera andra också har medlemsregistrering via sina webbplatser, ungefär lika enkelt som Piratpartiet. Riksdagspartiernas blivande medlemmar får dock hem en blankett för påskrift innan medlemskapet ingås. Att falskregistreringar förekommer förnekas inte, men partiets administratörer rensar bort sådana så snart det upptäcks.

Politikerbloggen argumenterade att Piratpartiets medlemsantal byggde på ett stort antal falska registreringar och visade i en artikel hur de registrerade en icke-existerande person, ”Kalle Kula”. Bara några dagar senare berättade dock Christian Engström i en intervju i Sydsvenskan att alla nya medlemmar kontrollerades manuellt och att ”Kalle Kula” var bortplockad redan innan Politikerbloggen publicerade sin artikel.

Att medlemskapet i Piratpartiet är kostnadsfritt är dock en ideologisk fråga. Från början var det inte gratis, då partiet hade behov av pengar för att kunna sköta sin dagliga verksamhet, men denna medlemsavgift avskaffades senare till förmån för ett program av anonyma donationer, eller frivillig medlemsavgift (kallat ”Guldpirat”). Piratpartiet anser att medlemskap och engagemang i ett politiskt parti inte borde kosta något.

Ett annat argument som använts^{[av vem?]} är att även andra partier och organisationer gjort sig kända för fusk med medlemslistor och antal.

Det angivna medlemsantalet är direkt kopplat till Piratpartiets medlemsdatabas, och visar det aktuella antalet medlemmar med högst fem minuters fördröjning. Medlemskap i Piratpartiet gäller i 365 dagar från aktivering eller förnyelse, och är alltså inte kopplat till kalenderår. Det gör att medlemsantalet kan förväntas ändra sig både uppåt och nedåt över tiden. Eftersom andra partier och förbund bara publicerar medlemsantal en gång om året, vid respektive topp den 31 december innan deras medlemskap går ut, så haltar jämförelsen något till deras fördel.^{[källa behövs]}

Relationer till andra organisationer

The Pirate Bay

Piratpartiet har inga formella band till Piratbyrån eller The Pirate Bay, men har flera gånger uttryckt sitt stöd för deras verksamhet. Den 14 augusti 2006 lanserade Labs2 den kommersiella anonymitetstjänsten Relakks med officiellt uttryckt stöd från Piratpartiet. Sedan 18 maj 2010 levererar Piratpartiet bandbredd till The Pirate Bay.

Wikileaks

Piratpartiet har erbjudit sig att ge Wikileaks serverplats om amerikanska staten börjar utöva påtryckning att Wikileaks ska stängas ner. Wikileaks har nu ställt sin databas under Piratpartiets skydd.

PirateISP

Några medlemmar i Piratpartiet har startat upp en internetleverantör; PirateISP som levererar internet i enlighet med Piratpartiets principer. Det är tänkt att en del av vinsten skall gå till att finansiera partiverksamheten.

Partiledare

• Rickard Falkvinge 2006–2011
• Anna Troberg 2011–

Valresultat

Piratpartiets väljarstöd i Europaparlamentsvalet 2009 per kommun.

  7,13 procent eller högre (rikssnittet)

  4 procent eller högre (spärrgräns)

  Lägre än 4 procent stöd.

I Piratpartiets första val, riksdagsvalet i Sverige 2006, fick partiet 34 918 röster (0,63 procent). Partiet fick avsevärt bättre resultat i skolvalet: 4,44 % av rösterna, trots att det inte fanns några förtryckta röstsedlar med partiets namn.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick Piratpartiet 7,13 procent av de totalt 225 915 avlagda giltiga rösterna, ett resultat som gav dem ett mandat till Europaparlamentet; det tillföll Christian Engström. Ett tillägg till Lissabonfördraget om att utöka Europaparlamentets mandat, som ratificerades av unionens medlemsstater 2011, medförde att Piratpartiet fick ytterligare ett mandat i parlamentet. Amelia Andersdotter tillträdde som ledamot den 1 december 2011.

I riksdagsvalet i Sverige 2010 fick Piratpartiet 38 491 röster (0,65 procent av alla avlagda röster), en ökning med 0,02 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2006. I skolvalet fick man 4,54 procent, en ökning på 0,10 procentenheter.

Vidare läsning

• Rydell, Anders; Sundberg, Sam (2009). Piraterna: de svenska fildelarna som plundrade Hollywood. Stockholm: Ordfront. Libris 10740650. ISBN 978-91-7037-320-6. OCLC 301890370. http://butik.piratpartiet.se/product_info.php?cPath=65&products_id=429 

Externa länkar

• Officiell webbplats
• Wikimedia Commons har media som rör Piratpartiet
  Bilder & media