Privat mobil radio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En PMR-apparat

Privat mobil radio, PMR (PMR-446), är en licensfri frekvensstandard som är bestämd av Europeiska unionen. PMR arbetar på åtta radiokanaler vid frekvenser nära 446 MHz (våglängd ca 67 cm) med frekvensmodulering.

I Europa är den högsta tillåta sändareffekten för PMR-radio 0,5 W, vilket innebär cirka 3 - 9 kilometers räckvidd under normala omständigheter. Övriga regioner tillåter en sändareffekt på upp till 2W. De åtta PMR-kanalerna ligger mellan frekvenserna 446,00625 och 446,09375 MHz, och moderna apparater använder så kallade subtoner (CTCSS), 38 stycken standardtoner mellan 67 och 254 Hz, för att öka det skenbara antalet användbara kanaler.

Subtonerna innebär att de som kommit överens om att använda en viss subton inte behöver höra annan trafik på kanalen så länge ingen av dem vill kommunicera; tills en viss ton börjar sändas på kanalen hålls högtalarna tysta via brusspärren. Däremot ger subtonerna inte möjlighet att föra fler samtal på samma kanal. Så snart någon sänder med den valda subtonen hörs alla som talar på samma kanal.[1]

Räckvidd[redigera | redigera wikitext]

Ofta anges en räckvidd på 3-6 km men detta är bara en grov uppskattning tillämpbar under "normala" omständigheter. Om två stationer exempelvis befinner sig på varsin kulle med öppet vatten mellan sig, kan betydligt längre räckvidd uppnås. Flera tiotals kilometer är inga problem vid fri sikt. I tätbebyggt område eller inne i en byggnad kan räckvidden minska till något hundratal meter.

Kanaler[redigera | redigera wikitext]

  1. 446,00625 MHz
  2. 446,01875
  3. 446,03125
  4. 446,04375
  5. 446,05625
  6. 446,06875
  7. 446,08125
  8. 446,09375

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åby radioklubb-SK7OL: Subton - att sålla i etern