Proveniens

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Proveniens utgör uppgifter om ett objekts tillverkare, ursprung, hemvist och tidigare (oftast berömda) ägare. Det är en term inom framförallt arkivvetenskap, men förekommer även inom historia, arkeologin, konst, antikviteter och museivärlden.

För exempelvis en gammal herrgård till salu omfattar proveniensen den ursprunglige arkitektens namn och namnen på de personer eller släkter som under århundradena varit ägare till objektet. Även uppgifter om kungligheter och andra kända personer, som övernattat i herrgården eller vars namn på något vis är knutna till herrgården, brukar räknas till objektets proveniens, speciellt om det även finns någon viktig historisk händelse med anknytning till besöket. I Runebergs "Fänrik Ståls Sägner" beskrivs hur generalen Johan August Sandels sitter och äter frukost i Pardala omedelbart före det blodiga Slaget vid Virta bro, som han vann. I Pardalas proveniens ingår sålunda Sandels, slaget och byggnadens ägare genom tiderna samt uppgift om arkitekten.

För konstverk räknas till verkets proveniens även uppgifter om viktiga utställningar där konstverket varit exponerat vid skilda tillfällen. Speciellt värdefullt anses en uppgift, att konstverket är omnämnt och/eller avbildat i en publicerad bok, exempelvis ett samlingsverk över konstnärens eller en grupp av konstnärers mest betydande alster.

Nils Gyldenstolpe (1642-1709), kungligt råd hos Karl XI återfinns på en (som vanligt osignerad) oljemålning av David Klöcker Ehrenstrahl. Men hur vet man säkert, att porträttet verkligen föreställer Gyldenstolpe och är målad av Ehrenstrahl? Proveniensen utgör en viktig del av bevisningen och värderingen: Den nuvarande ägaren är rakt nedstigande ättling till Gyldenstolpe. Tavlan har aldrig lämnat släkten, som säkert vet, att det var Ehrenstrahl, som målade tavlan. Utan denna obrutna kedja av ägare skulle tavlan endast kunna beskrivas som "Mansporträtt, målat sent 1600-tal, troligen av Ehrenstrahl". Utan proveniensen skulle värdet troligen vara mindre än hälften så högt.

Christopher Tietze, känd formgivare av rokokomöbler i Stockholm, signerade sina möbler, men gjorde det på ett så diskret sätt, att sentida ägare till hans möbler ofta är ovetande om ursprunget. Först när en sådan möbel lämnas till ett auktionsföretag och granskas med lupp överallt, hittar man den undangömda signaturen. Därmed är proveniensen och även totala värdenivån fastställd. Om även beställarens (förste innehavarens) vapensköld, namnchiffer eller Monogram finns någonstans på en möbel har ytterligare en pusselbit hittats. I idealfallet kan man förteckna en obruten fångeskedja av (förhoppningsvis berömda) ägare hela vägen fram till den nuvarande ägaren. Se Fång (juridik).

I auktionskataloger uppges ofta eventuell proveniens. Ett känt exempel är auktionen av Jacqueline Kennedy Onassis kvarlåtenskap, där exempelvis vanliga enkla kuddar från Vita Huset såldes till mångdubbelt det pris, som de betingade i närmaste butik. När 2009 Ingmar Bergmans kvarlåtenskap auktionerades ut betalades 10 à 100 gånger utropspriset för slitna bruksföremål, som Bergman använt privat (en papperskorg, 11.000 SEK) eller i någon av sina filminspelningar, bland annat schackpjäser.

1987 sålde auktionshuset Sotheby's Geneva 306 smycken, som tillhört Wallis Simpson, hertiginna av Windsor för £31.000.000, där värderingen endast uppgick till £5.000.000. Hennes skandaläktenskap med abdikerade kungen Edward VIII drev på ett oväntat sätt upp slutpriserna vid auktionen. Säljare var berömda Institut Pasteur, som fått ärva kvarlåtenskapen och således var ytterligare en länk i objektens fångeskedja och proveniens. Vetskapen att pengarna skulle gå till medicinsk forskning torde ha bidragit till den livliga budgivningen. (År 2010 omförsålde Sotheby's London tjugo av de smycken, som ingått i den tidigare auktion för £8.000.000, där värderingen denna gång var £3.000.000).

Ett smyckeskrin, som tillhört drottning Marie Antoinette är ytterligare ett exempel, där proveniensen troligtvis har mycket större betydelse för värdenivån än föremålets egna inneboende kvaliteter i form av hantverk och material.

Vid en uppmärksammad försäljning 2010 genom öppen budgivning i lugnt tempo av en 300-årig prästgård i Nyköping pressades priset upp till en mycket högre nivå än vad mäklaren räknat med. Mäklaren hade inte alls kalkylerat med det mervärde, som proveniensen betingade. Men "marknaden" fascinerades av det faktum, att här hade representanter för det näst högsta ståndet, prästeståndet bott och verkat under århundraden.

Det förekommer ofta bedrägerier i samband med proveniens. Ett bekant exempel är från den store diktaren Henrik Ibsens vistelse 1879 på ett värdshus i Amalfi, Italien. Efteråt sålde värden ett stort antal tombuteljer till turister för tio lire/styck. Varje flaska var försedd med inskriptionen: "Denna butelj tömdes sista kvällen av Henrik Ibsen, sedan han just skrivit färdigt Et Dukkehjem". - bevittnas ... (två namnteckningar).

Även i de fall, där inga bedrägerier förekommit, visar det sig i vissa fall, att proveniensens värde reduceras, sedan objektet på nytt byter ägare genom köp och den nye ägaren alldeles saknar släktskap eller annan anknytning till den ursprunglige, berömde, ägaren.

Generellt kan sägas, att totala värdet hos ett objekt till viss del sitter i själva objektet och till viss del sitter i "betraktarens öga". Proveniensens värde sitter oftast till övervägande delen i "betraktarens öga". Ofta klarar värderingsexperten inte av att i förväg rätt gissa värdet på ett objekt. Det är i stället köparen (som ofta är amatör), som fastställer vad totala värdet är. Birgitta Rubin skriver: "(Proveniensen) har likheter med animismen, föreställningen om att även döda ting har en själ."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rubin, Birgitta (2010-09-19): Allt går att sälja med en bra historia. Dagens Nyheter.